﻿global metapost
högsta.Id 0

metapost
Status publicerad
Källid 3541
Titel Ordlista
Titel.kortform Ordlista
Titel.dokumentnr
Titel.överordnad
Utgivningsår
Utgåvenr
Ställe
ISBN-kod
ISSN-kod
SAB-kod
Utgivare.1.urspr.organisation Vattenportalen, Vattenmyndigheterna (Naturvårdsverket, i samarbete med Boverket, SGU och Vattenmyndigheterna)
Utgivare.2.nu.organisation
Klassifikationssystem.1.namn
Klassifikationssystem.1.kortnamn
Klassifikationssystem.1.url
Klassifikationssystem.1.beskrivning
Tolka.OKGR-märkning baraOmInteOrdklassSjälvklar
Tolka.skillnadTermSynonym.förvalt troligenIngenSkillnad
Tolka.skillnadTermSynonym.sv troligenIngenSkillnad

svTE ackumulation
svSYTE haltökning
svDF upplagring av ett ämne så att halten av det ökar i en organism eller ett material

svTE ackumulationsbotten
svDF den del av en sjö- eller havsbotten där sedimenterat material (partiklar som sjunker till bottnen) blir liggande kvar
svAN Ackumulationsbottnarna är ”slutstationen” för det sedimenterade materialet. Sedimenterat material förflyttas successivt utmed bottnen, från grunt liggande erosionsbottnar via transportbottnar, och ansamlas slutligen på de djupast liggande bottnarna, ackumulationsbottnarna.

svTE aerob
OKGR adj.
svDF med närvaro av luft
svAN En aerob miljö är en miljö där det finns luft och därmed syre. En aerob process förutsätter tillgång till syre. Normal nedbrytning av organiskt material (döda växter och djur) är ett exempel på en aerob, syrekrävande process. Nitrifiering i ett reningsverk är också en aerob process. Motsatsen till aerob är anaerob.

svTE Agenda 21
svFK Det globala handlingsprogram för hållbar utveckling som antogs vid FN:s konferens 1992 om miljö och utveckling. Det är långsiktigt och som sträcker sig in på 2000-talet (21:a århundradet). Nationella och lokala Agenda 21 har utarbetats med utgångspunkt från principerna i det globala handlingsprogrammet. Agenda 21 innehåller 40 kapitel, som i sin tur omfattar ett eller flera programområden. Programmet är uppdelat i fyra olika avsnitt: Sociala och ekonomiska dimensioner, Att bevara och förvalta resurser, Att stärka viktiga samhällsgrupper samt Medel för genomförande.

svTE aggregat
HONR 1
svFK Aggregat är en term som används i olika sammanhang för att beskriva att olika element eller delar samlas ihop i en större helhet, en anhopning, sammangyttring. Termen aggregat används inom geologin (mineralsamlingar eller klumpar av mineral), inom markläran (jordpartiklar som hålls ihop som resultat av olika processer), inom kemin (sammanhållna, ofta oregelbundna strukturer av molekyler, joner eller partiklar), inom tekniken (två eller flera samverkande maskiner), inom statistik och nationalekonomi (sammanslagning av uppgifter från flera individer, grupper etc. vid redovisning), samt allmänt om grupper av människor som tillfälligt men av samma orsak samlats på ett ställe.
RIFR Dela upp?/HNI

svTE aggregat
HONR 2
svDF kolonier av algceller
svAN När mikroskopiska planktonalger klumpar ihop sig till större ansamlingar (klumpar eller mattor av alger) benämns det aggregat.
RIFR HONR?/HNI

svTE aggregering
svFK Aggregering kan betyda ”bildning av aggregat”. 
 Enligt definitionen i Vattendirektivet innebär aggregering av vattenförekomster att man, om flera vattenförekomster utsätts för samma storskaliga påverkan men ingen av dem utsätts för särskild lokal påverkan, kan behandla dem på samma sätt inom ramen för ett åtgärdsprogram. Aggregerade vattenförekomster behöver inte tillhöra samma vattentyp.

svTE aktivt kol
svDF små, mycket porösa (rika på porer) kolkorn som tillsammans får en mycket stor absorberande yta
svAN Aktivt kol används bl.a. som material för vattenrening. Vatten som filtreras genom aktivt kol renas genom att förorenande och smakförsämrande ämnen fastnar på kolkornens yta.

svTE aktivt slam
svFK Biologisk rening av avloppsvatten liknar den naturliga rening som sker i ett vattendrag men nedbrytningen av avfallet (det organiska materialet) går mycket fortare i reningsverket, eftersom man där kan upprätthålla en hög halt av nedbrytande mikroorganismer, s.k. aktivt slam, och samtidigt blåsa in luft som tillför syre. Det aktiva slammet, som består av bakterier och encelliga djur, används i reningsverkets luftningsbassänger. Aktivslamprocesser är syrekrävande, alltså aeroba.

svTE akvakultur
svFK Vattenbruk, alltså odling av fisk, skaldjur, blötdjur (musslor och ostron) eller alger.
svRETE havsbruk, fiskodling

svTE akvatisk
svFK Något som hör samman med eller är bildat i vatten och vattenmiljöer (aquaticus = som avser vatten). Ordet akvatisk återfinns i begrepp som t.ex. akvatisk miljö, akvatiska arter och akvatiska förhållanden. En akvatisk miljö kan vara lotisk (i rinnande vatten), limnisk (i sötvatten), brackvatten miljö eller saltvattensmiljö (i saltvatten i hav [marina miljöer] eller saltvattensjöar).

svTE akvifer
svDF geologisk bildning som har så stor lagringskapacitet och är så genomsläpplig att grundvatten kan utvinnas ur den i användbara mängder
svRETE sluten akvifer, öppen akvifer
svAN I en akvifer kan det finnas ett eller flera grundvattenmagasin. Enligt definitionen i Vattendirektivet är en akvifer ”ett eller flera lager under ytan, av berggrund eller andra geologiska skikt, med tillräcklig porositet och genomsläpplighet för att medge antingen en betydande ström av grundvatten eller uttag av betydande mängder grundvatten”. En akvifer kan vara en öppen akvifer eller en sluten akvifer. I en öppen akvifer sammanfaller grundvattenytan med grundvattenzonens övre gräns. En sluten akvifer kan uppkomma om t.ex. sandjord överlagras av lera, som då fungerar som ett lock.

svTE alg
svDF växter av olika storlek som lever fritt flytande eller fastsittande i vatten, eller som fastsittande även på fuktiga ytor på land
svAN Alger kan i storlek vara allt från mycket små mikroskopiska organismer (enbart någon tusendels millimeter stora) till mer än 50 meter långa (de stora brunalger som heter kelp). Alger innehåller klorofyll och kan därför utföra fotosyntes. Alger kan vara bruna, gröna eller röda. Mikroalger, som är encelliga organismer, kan vara fritt svävande i vatten (kallas planktonalger eller fytoplankton) eller leva fastsittande på större alger, på andra växter eller på bottnen. Mikroalger, tillsammans med särskilda bakterier, utgör tillsammans med större alger eller blomväxter på de solbelysta delarna av bottnen basen för det mesta av livet i en vattenmiljö. De svarar för en betydande primärproduktion som utgör den första byggstenen i den akvatiska näringsväven. Makroalger, större brun-, grön- eller rödalger (makroalger), är inte fritt svävande (kelp är ett undantag), utan sitter fast på hårda bottnar. De har inga rötter utan tar upp näring direkt från vattnet. De fleråriga makroalgerna är mycket viktiga som livsmiljö för vattenlevande djurarter. Trådformiga, grenade, kortlivade (ettåriga) och snabbväxande epifyter är en annan sorts makroalger. De växer på eller ofta över stora alger eller andra växter och benämns då påväxtalger.

svTE algblomning
svSYTE vattenblomning
svDF stora mängder cyanobakterier eller alger som är synliga på vattenytan eller i vattenmassan
svRETE cyanobakterier
svAN När stora mängder mikroskopiska, fritt svävande alger (fytoplankton) fotosyntetiserar, delar sig och klumpas samman ser vi dem som grön-, gul-, brun- eller rödaktiga lager på vattenytan eller som en tjock ”soppa” i vattnet. Begreppet algblomning eller vattenblomning används för tillfällen då cyanobakterier eller algerna växer till och delar sig mycket kraftigt under en begränsad tidsperiod på grund av den rika tillgången på växttillgängliga näringsämnen i vattnet. Algblomningar är en normal och viktig företeelse i vattenmiljöer (primärproduktionen, den första byggstenen i den akvatiska näringsväven), men blir ett problem när de inträffar alltför ofta, är mycket stora, pågår under en lång tid och eventuellt också bildar giftiga ämnen.

svTE alkalinitet
svDF mått på halten buffrande ämnen i en vattenlösning, dvs. ämnen som neutraliserar syra
svAN I försurningssammanhang betyder detta att alkalinitet är ett mått på vattnets eller markens förmåga att skydda sig mot försurning (sänkt pH på grund av stor tillförsel av försurande vätejoner). Ju kalkrikare marken eller vattnet är, desto större är motståndskraften (buffringsförmågan eller buffertkapaciteten) mot försurning.

svTE alkalisk
svFK Basisk, vilket är motsatsen till sur. En alkalisk eller basisk lösning har ett pH-värde (halten vätejoner i en lösning) som är högre än 7. Vid pH 7 är lösningen neutral, pH lägre än 7 är lösningen sur och pH högre än 7 är lösningen basisk.

svTE alkalisering
HONR 1
svFK När dricksvatten, för att minska korrosionen i vattenledningarna, görs alkaliskt (basiskt) före distributionen ut till konsumenterna. I denna process tillsätts kalk, lut eller soda så att dricksvattnets pH-värde höjs till ca 8 och kolsyran i vattnet neutraliseras.

svTE alkalisering
HONR 2
svDF den process där tillförseln av neutraliserande ämnen ökar vattnets eller markens alkalinitet så att vattnet eller marken blir mer basisk (får högre pH-värde)

svTE allmänt vatten
svFK Ett lands sjöterritorium -- landets inre vatten och landets territorialvatten -- delas fiskerättsligt in i enskilt vatten och allmänt vatten. Enskilt vatten omfattar inre vattenområden där strandägaren har ensam rätt till fiske, medan det i allmänt vatten är staten som bestämmer över fiskerättigheterna.

svTE alluvial
svFK Något som hör till eller bildats genom rinnande vatten. Termen används t.ex. om lösa sedimentära avlagringar, sediment som förts vidare med ett vattendrag. En alluvialslätt är en svagt slutande slätt som uppkommit i en dalgång genom avsättning av sediment som transporterats med rinnande vatten.

svTE ammoniak
svFK Ammoniak (NH&#x2083;) är den viktigaste och vanligaste kväveföreningen. Ammoniak är en gas.

svTE ammonium
svFK När ammoniak löses i vatten, t.ex. när gasen löses i nederbörd i luften, och drar till sig ytterligare en vätejon bildas ammonium i jonform (NH&#x2089;&#x207A;). En ammoniumlösning är svagt sur (pH-värde ca 5).

svTE ANC
svDF mått på förmåga att neutralisera syra och därmed motverka försurning
svAN ANC inbegriper även organiska anjoner, som kan binda vätejoner och därmed bromsa en minskning av pH-värdet vid försurning. ANC beräknas som skillnaden mellan baskatjoner och starka anjoner.
enTE acid neutralisation capacity

svTE anaerob
OKGR adj.
svFK Utan närvaro av luft. En anaerob miljö är en miljö där det saknas luft och därmed saknas syre. En anaerob process kan bara ske där det saknas syre. Utvecklingen av den giftiga gasen svavelväte på ”döda” (helt syrefria) bottnar är ett exempel på en anaerob process, en process som bara kan ske om inget syre finns. Också rötning av avloppsslam, då organiskt material bryts ner och det skapas metangas (biogas), koldioxid och vatten, är en anaerob process. Denitrifikation, när bakterier omvandlar nitratjoner till kvävgas, är ett annat exempel på en anaerob process. Motsatsen till anaerob är aerob.

svTE anjon
svDF negativt laddad jon
svAN En jon är en atom som blivit positivt eller negativt laddad. Positivt laddade joner kallas katjoner.

svTE angränsande zon
svFK Enligt FN:s havsrättskonvention är en kuststats angränsande zon det område som gränsar till statens territorialhav. Den angränsande zonen får inte sträcka sig utöver 24 nautiska mil från de baslinjer varifrån staten har beräknat utsträckningen av sitt territorialhav. Inom den angränsande zonen får kuststaten ”utöva nödvändig kontroll för att hindra överträdelser av dess lagar och andra författningar rörande tullar, skatter, invandring eller hälsovård inom sitt territorium eller territorialhav”.

svTE anlagd våtmark
svDF ett av människan skapat våtmarksområde (område med vattensamlingar)
svAN Våtmarker kan nyskapas eller återskapas i syfte att få livsmiljöer för vattenlevande djur och växter för att främja biologisk mångfald. Syftet kan också vara att efterhärma naturens egna ”reningsverk” och med hjälp av en anlagd våtmark rena avloppsvatten från kväve och fosfor, som våtmarkens växter kan ta upp.

svTE anläggningsavgift
svFK Vatten- och avloppssystemen i Sverige finansieras genom anläggningsavgifter och brukningsavgifter. Anläggningsavgiften, som betalas av fastighetsägaren, skall täcka kommunens kostnader för att ansluta fastigheten till det kommunala vatten- och avloppsledningsnätet. Brukningsavgiften består vanligen av en fast del och en rörlig del. Den rörliga delen tas ut per levererad mängd vatten och ökar alltså ju mer vatten vi använder. Den fasta delen är lika stor hela tiden.

svTE anoxisk
svDF mycket syrefattig eller helt syrefri
svAN När det inte finns något syre kvar i djupt bottenvatten eller i sediment, vilket i sin tur leder till att organiskt material (döda djur och växter och annat material) som faller ner mot bottnen inte kan brytas ner, är tillståndet anoxiskt. När det finns mycket lite syre i bottenvattnet och det övre sedimentlagret, men fortfarande tillräckligt mycket för att vissa högra livsformer nätt och jämnt skall kunna överleva, kallas tillståndet hypoxiskt.

svTE anrikning
HONR 1
svDF process som ökar halten av en viss beståndsdel, t.ex. ett visst ämne i en blandning
svAN Koncentrering.
   Termen används i många olika sammanhang.

svTE anrikning
HONR 2
svSA inom mineralteknik
svFK Man separerar olika mineral från varandra för att förändra egenskaper och värde. Inom kärnteknik är anrikning en process där halten av en viss isotop ökas över den i grundämnet naturliga halten. Inom radioekologi är anrikning en ökning av koncentrationen av ett radioaktivt ämne i en näringskedja.

svTE anrikning
HONR 3
svSA i miljösammanhang
svDF den process som leder till att halten av t.ex. ett miljögift ökar i en näringskedja
svAN Tillförseln av ämnet till organismen är större än vad organismen kan eller hinner bryta ner eller utsöndra.


svTE antifouling
svSYTE antifoulingsystem
svFK Antifouling betyder ”mot påväxt”. Begreppet används om den behandling med olika medel eller metoder (antifoulingsystem) som man använder på fasta ytor som båtskrov, hamnkonstruktioner och redskap för vattenbruk för att hindra påväxt av vattenorganismer (djur och alger).
RIFR svSYTE = ?

svTE antropogen
OKGR adj.
svDF av människan eller mänskliga handlingar framställd eller förorsakad
svAN Antropogena föroreningskällor är mänskliga verksamheter/aktiviteter (till skillnad från naturliga processer) som ger upphov till utsläpp av luftburna eller vattenburna föroreningar eller näringsämnen. 
   Antropogen kommer från ordet anthropos = man, mänsklig varelse.

svTE annuell
svFK Årlig eller ettårig. En annuell växt är ettårig, till skillnad från fleråriga växter som är perenna.

svTE arkipelag
svFK Vidsträckt grupp eller örikt hav. Skärgård.

svTE ARV
svSYTE avloppsreningsverk
svRETE KARV

svTE atmosfärisk deposition
svFK När luftburna ämnen, t.ex. luftföroreningar, faller till marken kallas detta nedfall för atmosfärsikt nedfall eller atmosfärisk deposition.

svTE avdunstning
svFK När ett ämne övergår i gasform och kan spridas vidare med luften. När vatten avdunstar övergår det i vattenånga.

svTE avhärdning
svFK Om ett vatten innehåller större mängder kalk (kalcium) och magnesium betraktas det som hårt och kan ge sådana problem som avlagringar och att ledningar sätter igen. Ett hårt vatten bör därför avhärdas för att göra det mindre hårt. Avhärdning görs genom s.k. jonbyte i ett särskilt jonbytesfilter. Processen innebär att kalciumjoner byts ut mot natriumjoner.

svTE avloppsslam
svDF de fasta restprodukter som avskiljs när man renar avloppsvatten i ett avloppsreningsverk
svAN Avloppsslammet måste behandlas på olika sätt ( förtjockning, stabilisering, avvattning) för att bli smittfritt och även bättre kunna hanteras och återanvändas.

svTE avloppsvatten
svDF vatten som har använts i hushåll, olika samhällsfunktioner och industrier och där blivit förorenat
svAN Som avloppsvatten räknas spillvatten från hushåll (gråvatten eller BDT-vatten), dagvatten (regn- och smältvatten som rinner av från hårda ytor som byggnader, gator och hård mark), dräneringsvatten (vatten som avleds från utdikning av mark) och spillvatten från industier.

svTE avloppsvattenrening
svDF den behandling som sker i ett avloppsreningsverk (reningsverk) för att minska eller helt ta bort avloppsvattnets innehåll av fasta partiklar, näringsämnen, smittämnen och miljögifter
svAN Avloppsvatten kan renas genom mekanisk rening, biologisk rening, kemisk rening och kväverening , eller genom en kombination av två eller flera av dessa reningssteg.

svTE avrinning
HONR 1
svDF vattenflöde från ett område orsakat av regn eller snösmältning
svAN Avrinning kan ske som ytavrinning på markytan, som grundvattenavrinning och som avrinning i vattendrag. Vattnet från såväl ytavrinning som grundvattenavrinning samlas i vattendragen. Den överväldigande delen av avrinningen från ett större område utgörs därför av avrinning i vattendrag.

svTE avrinning
HONR 2
svDF ämnen som kommer med flodvattnet till havet från olika källor inom avrinningsområdet via flodtransport

svTE avrinning
HONR 3
svDF transport från olika källor inom ett avrinningsområde
svAN Nederbörd (regn och snö) är början på markavrinningen. Detta vatten kan antingen bli kvar på markytan eller sjunka ner i marken. Markavrinning är en kombination av vatten som rinner över markytan och som då för olika ämnen med sig, vatten som sjunkit ner i marken och bildat markvatten och som slutligen rinner ut i en sjö eller flod och som för lösta ämnen med sig samt vatten som sjunkit ännu längre ner i marken och bildat grundvatten, vilket också kan transporteras vidare och rinna ut i en sjö eller havsområde, och då föra lösta ämnen med sig.

svTE avrinningsområde
HONR 1
svSYTE dräneringsområde
svSYTE nederbördsområde
svDF ett landområde från vilket all ytvattenavrinning strömmar genom en sekvens av åar, floder och möjligen sjöar till havet vid ett enda flodutlopp eller vid en enda flodmynning eller ett enda delta
RF Vattendirektivet
svRETE delavrinningsområde
svAN Ett avrinningsområde kan bestå av delavrinningsområden. Ett avrinningsområde omfattar både markytan och ytan av områdets sjöar. Om man däremot räknar endast markytan, varifrån vatten avrinner till sjöar och vattendrag i området, så benämns detta tillrinningsområde.

svTE avrinningsområde
HONR 2
svDF sammanhängande markområde som avgränsas av vattendelare, där ytvattenavrinningen har en huvudriktning
svAN Avrinningsområdet för ett vattendrag är det markområde där ytvatten direkt eller via diken, bäckar etc. tillförs vattendraget.

svTE avrinningsområde
HONR 3
svDF område varifrån vatten avrinner till ett vattendrag

svTE avrinningsområde
HONR 4
svDF det område från vilket vatten dräneras till ett vattendrag uppströms punkten
svAN Avrinningsområdet begränsas av höjdryggar, som delar flödet från regn och smältvatten åt olika håll. Gränsen för avrinningsområdet utgörs av vattendelaren.

svTE avrinningsområde
HONR 5
svDF det område som från nederbörden samlar det vatten som rinner fram till en viss plats
svAN Avrinningsområdet av en vattendelare, som följer höjdryggar.

svTE avrinningsområde
HONR 6
svDF den totala landyta kring en sjö eller ett havsområde från vilken avrinning sker och från vilken direkta utsläpp transporteras med dess floder till den mottagande vattenmassan
svAN Ju större område, desto mer substanser kan samlas upp för vidare transport till en mottagande vattenmassa.

svTE avrinningsdistrikt
svSYTE vattendistrikt
svDF land- och havsområde som utgörs av ett eller flera angränsande avrinningsområden tillsammans med deras förbundna grund- och kustvatten
RF Vattendirektivet
svAN Avrinningsdistrikt är enligt Vattendirektivet ”huvudenheten för förvaltning av avrinningsområden”.

svTE avsaltning
svDF behandling som tar bort mineralsalter, bl.a. klorid, ur havsvatten eller salt grundvatten och gör det användbart som dricksvatten
svAN Man destillerar vattnet eller behandlar det genom s.k. omvänd osmos.

svTE avvattning
svDF process där vatten tas bort ur ett fast material eller ur en gas
svAN Begreppet används i många industriella sammanhang (t.ex. inom pappers- och massaindustrin), men även i miljösammanhang för att torrlägga mark eller torka avloppsslam

svTE markavvattning
svDF dränering genom utdikning eller andra sätt att leda bort vatten från ett våtmarksområde
svAN Syftet är att kunna använda marken till odling eller andra ändamål. Ett steg i behandlingen av avloppsslam i ett reningsverk är att genom pressning eller centrifugering ta bort vatten och göra slammet mer hanterligt (mindre tungt och svårttransporterat).
RIFR svAN = ?

svTE Badvattendirektivet
svFK Ett EG-direktiv (Rådets direktiv 76/160/EEG) som gäller fysikalisk, kemisk och mikrobiologisk parametrar kvalitet på badvatten i medlemsländerna. Med badvatten avses i direktivet ”allt rinnande eller stillastående sötvatten och havsvatten, i vilket badning är uttryckligen tillåten av de behöriga myndigheterna i varje medlemsstat, eller badning inte är förbjuden och traditionellt utövas av ett stort antal badare”. Med badplats menas ”plats där badvatten finns”.

svTE bakgrundsvärde
svDF ursprunglig, naturlig nivå för ett ämne
svAN Om man känner till bakgrundsvärdet för t.ex. en metall i vatten -- den naturliga, av mänskliga verksamheter opåverkade halten av en metall i vattnet -- kan man lättare avgöra om de metallhalter som nu uppmäts är för höga och därmed ett tecken på att vattnet utsatts för påverkan av föroreningar från mänskliga verksamheter.

svTE bakteriecid
svSYTE bakteriebekämpningsmedel
svDF kemiskt eller biologiskt bekämpningsmedel (biocider) för att förebygga eller motverka att djur, växter eller mikroorganismer ställer till materiell skada eller orsakar sjukdom delas in i pesticid er (alla kemiska bekämpningsmedel), bakteriecider (bakteriebekämpningsmedel), herbicider (växtbekämpningsmedel), fungicider (svampbekämpningsmedel) och insekticider (insektsbekämpningsmedel).

svTE ballastvatten
svSYTE Barlastvatten
svFK När ett fartyg går utan last behövs delvis någon annan ”last” -- vanligen vatten -- för att bibehålla fartygets stabilitet och göra så att fartyget ligger tillräckligt djupt i vattnet. Detta vatten kallas ballastvatten eller barlastvatten och den tank det fraktas i kallas ballasttank eller barlasttank. Det har efter hand blivit allt mer uppenbart att främmande arter kan spridas när fartyg tömmer sina ballasttankar I ett annat vattenområde än där vattnet en gång lastades.

svTE basflöde
svFK Det finns oftast vatten i svenska vattendrag även under torrperioder och det beror på att vattendragen (om de inte kommer från en sjö och får sitt vatten därifrån) har ett stadigt inflöde av vatten från grundvattenmagasin. Detta inflöde av grundvatten kallas basflöde. Till det läggs sedan det vatten som tillförs vattendraget genom avrinningen.

svTE basisk
svFK Alkalisk, vilket är motsatsen till sur. En alkalisk eller basisk lösning har ett pH-värde (halten vätejoner i en lösning) som är högre än 7. Vid pH 7 är lösningen neutral, pH lägre än 7 är lösningen sur och pH högre än 7 är lösningen basisk.

svTE baslinje
svFK Baslinjen är ett begrepp som används för att ange varifrån en stat, enligt reglerna i FN:s havsrättskonvention, beräknar sitt territorialhav och sin ekonomiska zon. Den normala baslinjen för beräkning av bredden på territorialvattnet eller den ekonomiska zonen utgörs av lågvattenlinjen utmed kusten sådan den angivits i av kuststaten officiellt erkända sjökort. I områden där kustlinjen är mycket oregelbunden och djupt inskuren, eller där en rad öar ligger utmed kusten i dess omedelbara närhet, kan man emellertid använda metoden med räta baslinjer, som förbinder lämpliga punkter.

svTE havsbassäng
svSYTE bassäng
HONR 1
svRETE tröskel
svDF havsområde som är geografiskt och topografiskt skild från andra områden
svAN I Östersjöområdet finns t.ex. tre större bassänger, som skiljs från varandra av s.k. trösklar (grunda områden): Egentliga Östersjön, Bottenhavet och Bottenviken.

svTE bassäng
HONR 2
svSA på land
svDF konstgjord vattensamling, t.ex. simbassäng

svTE BDT-vatten
svSYTE gråvatten
svSYTE bad-, disk- och tvättvatten
svDF spillvatten (avloppsvatten) från bad, disk och tvätt i främst hushåll
svAN Detta vatten är i allmänhet att betrakta som mindre förorenat än svartvatten, det avloppsvatten som är spolvatten från toaletter.

svTE bedömningsgrunder
svFK Bedömningsgrunder för miljökvalitet är ett klassificeringssystem avsett att underlätta tolkningar av miljödata. Med dess hjälp skall man kunna bedöma om uppmätta värden är låga eller höga, antingen jämfört med genomsnittet för landet eller jämfört med ursprungliga nivåer (bakgrundsvärden).

svTE miljöbelastning
svSYTE föroreningsbelastning
svDF den samlade tillförseln av föroreningar eller näringsämnen till en miljö, t.ex. försurande nedfall, gödande ämnen eller miljögifter
svAN Vid hög föroreningsbelastning är miljön är utsatt för stor tillförsel av ämnen som antingen skadligt förändrar egenskaper och funktioner i den aktuella miljön (t.ex. genom försurning eller eutrofiering) eller som bidrar till att halterna av miljögifter kraftigt ökar.

svTE belastning
svDF det tryck som en miljö utsätts för genom tillförseln av ämnen från mänskliga verksamheter

svTE bental
svDF den bentiska zonen i en sjö eller ett havsområde
svAN Bentalen består av den nedre delen av strandzonen, där solljuset fortfarande kan tränga ner men som gränsar till den icke solbelysta bottnen, samt hela den icke solbelysta delen av sjö- eller havsbottnen.

svTE bentisk
svFK Bentisk betyder bottenlevande eller ”på bottnen”. Bentiska organismer är de växter, djur och andra organismer som lever på bottnarna i sjöar, vattendrag och hav.

svTE bentos
svUPTE fytobentos
svUPTE zoobentos
svUPTE mikrobentos
svDF beteckningen på bottenlevande organismer, alltså de bentiska organismerna
svAN Bottenlevande växter kallas fytobentos, bottenlevande djur kallas för zoobentos och mikroskopiska bottenlevande organismer kallas mikrobentos.

svTE beredning
svDF framställning av dricksvatten, processen från råvatten till vatten färdigt för distribution till konsumenten
svAN Beredningen, skall säkerställa att vattnet blir tjänligt från kemisk och mikrobiologisk synpunkt. Råvatten från ytvattentäkter bereds genom bl.a. kemisk rening, sedimentering, flotation, filtrering, desinfektion och alkalisering. Råvatten från grundvatten bereds genom oxidation av metaller, avhärdning, alkalisering och luftning.

svTE bevattning
svFK När den naturliga nederbörden inte räcker till för att vattna odlade grödor, gräsmattor och annan odlad växtlighet behöver man tillföra extra vatten genom bevattning

svTE bevattningsanläggning
svDF den utrustning som mer permanent sätts upp för att genomföra bevattning

svTE bevattningsdamm
svDF konstgjord vattensamling, där vatten lagras för att finnas tillgängligt för bevattning

svTE biflod
svSYTE biflöde
svDF vattendrag som rinner ut i ett större vattendrag (huvudvattendrag )
svAN En biflod eller ett biflöde kan vara stort -- t.ex. en älv som rinner ut i en annan, större älv -- eller bara en liten bäck som rinner ut i en något större bäck.

svTE bifurkation
svDF gaffelformig delning av vattendrag
svAN Bifurkation kan vara att två vattendrag har förbindelse med varandra via ett biflöde, att ett vattendrag delas upp i två grenar i riktning nedströms eller att en sjö avrinner genom två olika, närbelägna utlopp.

svTE bihav
svFK Oceanerna har ett antal bihav, som i sin tur kallas medelhav eller randhav. Medelhaven omges nästan helt av landmassor och är ”vikar” av oceanerna, medan randhaven ligger längs kontinenterna och deras fastlandskuster och skiljs från oceanerna av öar, ögrupper eller halvöar.

svTE bioackumulation
svSYTE bioackumulering
svDF haltökning i en levande organism
svAN Upplagring av ett stabilt ämne så att halten i den upptagande organismen blir högre än i omgivningen, t.ex. att halten kvicksilver är högre i en fisk än i det vatten där fisken lever. Processerna bioackumulation och biomagnifikation är bara möjliga med biotillgängliga ämnen

svTE biobädd
svDF fast bärarmaterial, t.ex. sten eller plast, med stor yta som används som underlag för biologisk rening av avloppsvatten

svTE biocid
svDF kemiskt eller biologiskt bekämpningsmedel för att förebygga eller motverka att djur, växter eller mikroorganismer ställer till materiell skada eller orsakar sjukdom
svAN Biocider delas in i pesticider (alla kemiska bekämpningsmedel), bakteriecider (bakteriebekämpningsmedel), herbicider (växtbekämpningsmedel), fungicider (svampbekämpningsmedel) och insekticider (insektsbekämpningsmedel).

svTE biodiversitet
svSYTE biologisk mångfald
svDF variationsrikedomen bland levande organismer av alla ursprung, inklusive från bl.a. landbaserade, marina och andra akvatiska ekosystem och de ekologiska komplex i vilka dessa organismer ingår; detta innefattar mångfald inom arter, mellan arter och av ekosystem
RF Den globala konventionen om biologisk mångfald

svTE biogas
svDF metangas som bildas vid rötning av avloppsslam
svAN Rötning är ett sätt att stabilisera slammet, vilket bl.a. minskar risken för att det skall lukta. Vid rötningen, som är en nedbrytningsprocess i syrefri miljö, bildas metan -- biogas -- och koldioxid. Biogasen kan användas för elproduktion, för uppvärmning eller som drivmedel i bussar och bilar.

svTE biologisk rening
svFK Det organiska materialet som är kvar i avloppsvattnet efter det första reningssteget, den mekaniska reningen, är till största delen löst i vattnet men behöver omvandlas till avskiljbara partiklar. I det biologiska reningssteget får mikroorganismer, främst bakterier, livnära sig på det organiska materialet. Mikroorganismerna klumpar då ihop sig till flockar, som avskiljs i sedimenteringsbassänger. Den biologiska reningen är en naturlig process som påskyndas i reningsverket genom att man koncentrerar mikroorganismer och näring i en bassäng med begränsad volym. Det främsta syftet med den biologiska reningen är att minska mängden syreförbrukande organiskt material.

svTE biologisk kvalitetsfaktor
svFK För att bedöma vad som kan anses vara ett opåverkat tillstånd (referenstillståndet) för ett vatten skall man, enligt Vattendirektivet, i sin beskrivning av vattnet använda ett antal förutbestämda biologiska, hydromorfologiska och fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer. Kvalitetsfaktorerna är måttstockar varefter man kan bedöma tillståndet. Biologiska kvalitetsfaktorer för ytvatten (sjöar, vattendrag och kustvatten) är bl.a. det som utmärker växt- och djurliv i vattenmiljön, beroende på typ av vatten och vad som anses vara normalt och tecken på opåverkade förhållanden för det aktuella vattnet:

svTE biologisk syreförbrukning
svSYTE BOD
svDF den mängd syre som behövs för att bryta ner en viss mängd organiskt material
svAN Mätning av biologisk syreförbrukning (BOD) i vatten är ett sätt att bestämma graden av förorening från utsläpp av organiskt material, t.ex. från kommunalt avloppsvatten eller industriavloppsvatten. I vissa sammanhang kan förhållandet mellan BOD och COD (kemisk syreförbrukning) användas för att bestämma om vattnet innehåller giftiga ämnen.

svTE biomagnifikation
svDF anrikning av ett stabilt ämne uppåt i näringskedjorna, dvs. från bytesdjur till rovdjur
svAN Halten av ämnet ökar, eftersom varje nytt rovdjur ”övertar” och själv lagrar den mängd av ämnet som bytesdjuret redan hade lagrat i sin kropp. Biomagnifikation kan bara ske med ämnen som är biotillgänglig a och kan bioackumuleras.

svTE biomull
svDF det avloppsslam som betraktas som tillräckligt rent och fritt från förorenade ämnen för att kunna godkännas för användning som gödsel- och jordförbättringsmedel i jordbruket, enligt överkommelse mellan Naturvårdsverket, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) och Svenskt Vatten AB (tidigare Svenska vatten- och avloppsverksföreningen)

svTE biotillgänglighet
svDF mått på hur lätt ett ämne, t.ex. ett näringsämne eller ett miljögift, tas upp av levande organismer
svAN Ett ämne måste vara biotillgängligt för att kunna bioackumuleras (lagras i levande organismer) och biomagnifieras (anrikas uppåt i näringskedjorna)

svTE biotop
svSYTE livsmiljö
svFK Beteckning för område med enhetlig miljö och vissa djur och växter.
RIFR svSYTE = ?

svTE biotopkartering
svFK Tillgång till på orörda, ursprungliga biotoper (livsmiljöer för djur och växter) är en förutsättning för en hög biologisk mångfald och dessa biotoper måste därför bevaras. För att veta vilka områden som skall skyddas och var åtgärder skall sättas in är det av grundläggande betydelse att ha kunskap om hur biotoperna ser ut. Biotopkartering är en metod för att inventera ett vatten och dess närmiljöer i syfte att lokalisera och dokumentera värdefulla biotoper.

svTE biosfären
svFK Alla levande organismer på jorden utgör jordens biosfär.

svTE bioturbation
svFK De bottenlevande djuren i hav och sjöar spelar en viktig roll för omsättningen av näringsämnen och syre i vattenmiljön. I väl syresatta sediment finns det djur som gräver, äter och rör runt. När de gräver, borrar, äter och flyttar om material -- det som kallas bioturbation -- bidrar djuren till att syresätta bottnen och förstärka den normala nedbrytningen av det organiska material som faller ner på bottnarna. Syresatta sediment förblir ljusbruna i färgen och de årligen avsatta lagren förenas till en homogen struktur. Om bioturbationen avbryts till följd av syrebrist som leder till att bottendjuren dör, så störs också nedbrytningsprocessen.

svTE blomväxter
svFK Det finns inte bara alger i sjöar och hav, utan också större växter som sitter fast med rötter i mjuka bottnar och ofta bildar ”ängar” eller täta bestånd. I havet finns t.ex. sjögräsarten ålgräs. Nate är en typisk blomväxt i sötvatten.

svTE Blå Flagg
svDF internationell miljöutmärkelse för stränder och hamnar
svAN Den finns i ett 20-tal länder. Utmärkelsen delas ut till de stränder och hamnar som uppfyller ett antal kriterier som rör vattenkvalitet, säkerhet, service och miljöinformation.

svTE blågröna alger
svDF kvävefixerande organismer
svRETE cyanobakterier

svTE blåstång
svFK En nyckelart bland de stora algerna (makroalgerna) i Östersjön. Blåstångszonen kallas ibland för Östersjöns ”tropiska regnskog”. Blåstång förekommer i Östersjöområdet från Kattegat upp i Bottniska viken. Blåstångsbältena utgör basen för ett artrikt ekosystem och är av stor betydelse kustzonens struktur och funktion och för havets ekosystem som helhet. Blåstången sitter fast utan rötter på hårda bottenytor, t.ex. på klippor, och tar upp sin näring direkt från vattnet.

svTE borrad brunn
svFK En vattenbrunn för att utnyttja grundvatten kan vara en (berg)borrad brunn eller en grävd brunn. Brunnen kan också vara en filterbrunn eller rörspetsbrunn. I en bergborrad brunn utnyttjas berggrunden som vattenmagasin. I de flesta fall används sänkhammarutrustning som drivs av tryckluft. En bergborrad brunn har i allmänhet ett bättre skydd mot föroreningar än en brunn i jordlagren. En annan fördel med bergborrade brunnar är att de sällan sinar under torrperioder eftersom grundvattnet är djupt liggande.

svTE bottendöd
svFK I bottenområden med mycket låga syrehalter eller total syrebrist finner man gradvis allt färre bottenlevande djur över mindre områden på bottnen. När de bottenlevande djuren försvinner upphör processen bioturbation . Nedbrytningen på och i bottnarna utförs normalt av bakterier och svampar med hjälp av syre. Utan syre blir det ingen normal nedbrytning av det material som ”regnar” ned från vattenlagren ovanför. I stället tar sådana bakterier över som kan få den energi och det syre som de behöver från nitrat- och sulfatjoner i stället för från syremolekyler. Den fortsatta nedbrytningsprocessen som utnyttjar sulfat resulterar i bildningen av svavelväte, en vattenlöslig, illaluktande och mycket giftig gas som gör liv på bottnarna omöjligt för alla livsformer utom för vissa bakterier. Svavelvätebottnar kallas ofta för döda bottnar, men detta är ett tillstånd som kan förändras (reversibelt tillstånd). Sådana bottnar borde därför mera korret kallas för ”temporärt livlösa”. Om syreförhållandena och eutrofieringstrycket förändras till det bättre kan de första djuren återvända inom några veckor och bottnarna kan gradvis återkoloniseras.

svTE bottenfauna
svFK Djurliv på bottnar. Djur som lever på bottnarna i sjöar, vattendrag och hav.

svTE bottenfärg
svFK Färger som innehåller metallorganiska föreningar -- organiska föreningar och metaller (ofta tenn) -- används för att behandla fasta ytor i vattenmiljö (båtskrov, hamnkonstruktioner, redskap för vattenbruk) för att förhindra påväxt av vattenlevande organismer (djur och alger). Särskilt tennorganiska föreningar som tributyltenn (TBT) är ett stort problem i vattenmiljö. Tennorganiska föreningar, som är fettlösliga, är akut toxiska för de organismer man vill ta död på, men även för andra växt- och djurarter, däribland plankton, bottendjur, snäckor och ostron.

svTE Bottenhavet
svFK Bottenhavet är en av Östersjöområdets bassänger (havsområden) och den till yta och volym största delen av Bottniska viken. Bottniska viken, som är den nordligaste delen av Östersjöområdet, består från norr till söder, av Bottenviken, Norra Kvarken, Bottenhavet, Ålands hav och Skärgårdshavet. Bottniska viken utgör ungefär en tredjedel av hela Östersjöområdet.

svTE bottensediment
svSYTE bottenslam
svFK Sediment är det material som bildar en mjuk sjö- eller havsbotten. Mjuka bottnar eller substrat består nästan helt av lösa, mjuka sedimentavlagringar. Sediment består av sten, sand, lera, muddermassor, organiskt material från samhällen och industrier, och annat liknande material som sköljts eller aktivt släppts ut via floder, markavrinning eller andra processer, respektive resterna av vattenorganismer (djur och växter) och annat organiskt material som producerats i vattnet eller i tillrinnande vattendrag. 

svTE Bottenviken
svFK Bottenviken är en av Östersjöområdet bassänger (havsområden) och den till yta och volym näst största delen av Bottniska viken. Bottniska viken, som är den nordligaste delen av Östersjöområdet, består från norr till söder, av Bottenviken, Norra Kvarken, Bottenhavet, Ålands hav och Skärgårdshavet. Bottniska viken utgör ungefär en tredjedel av hela Östersjöområdet.

svTE Bottniska viken
svFK Bottniska viken, som är den nordligaste delen av Östersjöområdet, består från norr till söder, av Bottenviken, Norra Kvarken, Bottenhavet, Ålands hav och Skärgårdshavet. Bottniska viken utgör ungefär en tredjedel av hela Östersjöområdet.

svTE brackvatten
svSYTE bräckt vatten
svDF med sötvatten från nederbörd och floder mer eller mindre ”utspätt” saltvatten
svAN Brackvatten eller bräckt vatten är vatten med en salthalt som är högre än sötvatten (färskvatten) men lägre än i normalt havsvatten (vatten från oceanerna). Vatten i hav, sjöar och vattendrag innehåller salter, främst natriumklorid (NaCl) men också mindre mängder svavel, magnesium, kalcium och kalium. Ju mera salt, desto saltare och mer ”marint” är vattnet. Saltalten uttrycks i psu (practical salinity unit) eller i promille (tusendelar). Oceanernas vatten har en salthalt på i genomsnitt 35 psu, varierande emellan 33 och 38 psu (kan vara ännu högre) beroende på tillflöde och avdunstning (evaporation). Vatten med en salthalt under 30 psu betecknas som brackvatten. Färskvatten, alltså vatten som kan användas som dricksvatten, har en salthalt under 0,5 psu. Östersjön är världens nästa största brackvattenhav, bara Svarta havet är större. Brackvattensförhållanden finner man också i flodmynningsområden (estuarier) och i andra områden där saltare vatten möter utflöden från floder.

svTE bromerade flamskyddsmedel
svFK Används för att motverka brand i plast, gummi och textilier. Används framförallt elektronisk utrustning, kretskort, höljen till datorer, byggmaterial, kablar, textiler samt möbel- och bilklädsel. S.k. halogenerade organiska ämnen innehåller kol och väte, men en eller flera av väteatomerna i föreningen har ersatts med atomer av ämnen i gruppen halogener -- klor, brom, fluor eller jod -- för att bli mer stabila och svårnedbrytbara. Ju fler halogenatomer en förening innehåller, desto stabilare blir den. Bromerade flamskyddsmedel (PBB-föreningar) tillhör de industrikemikalier som under de senaste årtiondena spritts i miljön och blivit farliga miljögifter.

svTE brukningsavgift
svFK Vatten- och avloppssystemen i Sverige finansieras genom anläggningsavgift er och brukningsavgifter. Anläggningsavgiften, som betalas av fastighetsägaren, skall täcka kommunens kostnader för att ansluta fastigheten till det kommunala vatten- och avloppsledningsnätet. Brukningsavgiften består vanligen av en fast del och en rörlig del. Den rörliga delen tas ut per levererad mängd vatten och ökar alltså ju mer vatten vi använder. Den fasta delen är lika stor hela tiden.

svTE brunalg
svFK Större, fastsittande alger (makroalger) på hårda bottnar som t.ex. klippor kan vara bruna, gröna eller röda. Blåstång (Fucus vesiculosus), som växer i Östersjön, är en viktig brunalg. Sågtång är en annan viktig art av brunalg (Fucus serratus).

svTE brunn
svFK Den som inte är ansluten till ett kommunalt vattenledningsnät täcker sitt behov av färskvatten genom att med hjälp av en vattenbrunn utnyttja grundvatten. Det kan vara en (berg)borrad brunn eller en grävd brunn. Brunnen kan också vara en filterbrunn eller rörspetsbrunn

svTE bräddavlopp
svDF anordning för kontrollerad avledning av överskott av avloppsvatten
svAN I kombinerade system för transport av både spillvatten och dagvatten i samma ledning kan det vid kraftiga regn samlas så mycket vatten att man tvingas brädda (släppa ut) blandningen av dag- och spillvatten orenad till närmaste sjö eller vattendrag för att undvika källaröversvämningar

svTE bräddning
svFK Att släppa ut en blandning av dagvatten och orenat spillvatten (avloppsvatten) till närmaste sjö eller vattendrag kallas att brädda. I kombinerade system för transport av både spillvatten och dagvatten i samma ledning kan det vid kraftiga regn samlas så mycket vatten att man tvingas brädda blandningen av dag- och spillvatten orenad till närmaste sjö eller vattendrag för att undvika källaröversvämningar.

svTE buffring
svRETE alkalinitet
svFK Buffring betyder ”dämpning”. Områden med kalkhaltiga jordar och bergarter är mera motståndskraftiga mot surt nedfall än områden med svårvittrade material. Alkalinitet är ett mått på halten buffrande ämnen i en vattenlösning, dvs. ämnen som neutraliserar syra. De mest kraftfulla buffertsystemen för vätejoner i marken är vittring (men den tar lång tid), markens katjonbytare (positivt laddade joner som neutraliserar vätejoner; vilket går fortare än vittring) samt närvaro av karbonatjoner, som spontant reagerar med fria vätejoner. I rena vattensystem är det främst karbonatjonerna som står för buffringsförmågan och därmed utgör alltså huvuddelen i vattnets alkalinitet”. Kalkning är ett sätt att på konstgjord väg förstärka markens eller vattnets buffringsförmåga.

svTE buffertkapacitet
svDF den förmåga som mark och vatten har att motstå försurning
svAN Buffertkapacitet betyder ”förmåga att dämpa”.

svTE bäck
svFK Det finns ingen klar definition av vad som utmärker ett vattendrag som skall kallas ”bäck”. Enligt en definition är bäcken ett litet strömmande vattendrag där det, till skillnad från rännilar och diken, strömmar vatten året om och inte bara vid regn eller snösmältning. Enligt en annan definition ”rinner det mindre vatten i åarna än i älvarna och i bäckarna rinner vanligen minst” (”en norrländsk bäck kan vara betydligt större än en gotländsk å”). Åar och bäckar kan delas upp i sådana som till de stora sjöarnas utlopp, sydsvenska höglandets bäckar och åar samt södra Sveriges slättlandåsar.

svTE Bälthavet
svDF den del av Östersjöområdet som består av Stora Bält, Lilla Bält samt Kielbukten och Mecklenburgerbukten

svTE CAP
svSYTE Europeiska unionens gemensamma jordbrukspolitik
enTE Common Agricultural Policy

svTE CBD-konventionen
svFK Konventionen om biologisk mångfald. Ett globalt avtal, som undertecknades 1992 vid FN:s miljö- och utvecklingskonferens (UNCED), om att bevara livets variationsrikedom på jorden. Konventionen är ett gemensamt försök av världens länder att komma till rätta med det stora problem som förlust av ekosystem, arter och gener utgör. Konventionen gäller inte bara den ”vilda” mångfalden, utan också mångfalden av förädlade (domesticerade) organismer.
enTE Convention on Biological Diversity
enSYTE CBD

svTE CFP
svSYTE Europeiska Unionens gemensamma fiskeripolitik
enTE Common Fisheries Policy

svTE CIRCA
svFK En webbplats publicerad av Europeiska kommissionen (EU-kommisionen) för dokument och information om det gemensamma genomförandet (Common Implementation Strategy) av Vattendirektivet (Ramdirektivet för vatten).

svTE CIS
svSYTE Strategin för gemensamt genomförande av Ramdirektivet för vatten (Vattendirektivet)
svFK Strategin omfattar informationsutbyte EU-länderna emellan, utarbetande av gemensamma vägledningsdokument, frågor om datahantering samt frågor om tillämpning och metodtestning i några avrinningsområden.
enTE Common Implementation Strategy

svTE CLTRAP
svSYTE Konventionen om långväga, gränsöverskridande luftföroreningar
enTE Convention on Long-Range Transboundary Air Pollution
enSYTE CLTRAP
svFK Konventionen, som gäller länderna i Europa samt USA och Canada, undertecknades 1979 och har sedan dess fått en rad tilläggsavtal om åtgärder mot olika typer av luftföroreningar (svavel, kväve, stabila organiska föreningar, metaller och flyktiga organiska ämnen.

svTE cyanobakterier
svFK Kvävefixerande organismer (blågröna alger). Cyanobakterier har vissa egenskaper som karaktäriserar bakterier och andra som är karaktäristiska för växter. De är emellertid en organismgrupp som är närmare besläktade med bakterier än med mikroalger (algceller som innehåller en cellkärna) och klassificeras därför som bakterier. Namnet cyanobakterier är därför mera korrekt än det gamla namnet blågrönalger. Så kallade blågrönalger behöver inte ens vara blågröna i färgen utan kan också vara röda, svarta eller bruna. Kvävefixerande organismer är mycket viktiga för ekosystemen produktivitet, men i vissa näringsrika miljöer kan massutveckling av kvävefixerare vara ett problem. Cyanobakterier kan bilda gifter och de kan också förse systemet med för mycket kväve vilket innebär att de förvärrar den lokala eller regionala eutrofieringen.

svTE dagvatten
svDF regn- och smältvatten som rinner av från hårda ytor (byggnader, gator)
svAN När regn och snö (som blir till smältvatten) rinner på och över hårda ytor som byggnader, gator, bilar etc. löser och transporterar detta vatten olika föroreningar, inklusive olja och ämnen från bilavgaser, som deponerats i torr eller våt form på de hårda ytorna. Dagvattnet samlas vanligtvis upp i särskilda avloppsbrunnar (dagvattensystem) längs gatorna och leds till reningsverk där det behandlas tillsammans med annat kommunalt avloppsvatten. Om ingen rening sker rinner dagvattnet så småningom ut i en sjö, ett vattendrag eller ett havsområde.

svTE DDT
svUPTE DDE
svUPTE DDA
svUPTE DDD
svUPTE summa-DDT
svUPTE total DDT
svUPTE DDTs
svFK Dicholoro-diphenyl-trichloroethenae (diklordifenyltrokloretan ) och dess biprodukter (derivat). Insektsbekämpningsmedlet DDT är en svårnedbrytbar (persistent), bioackumulerande klorerad organisk förening som visat sig vara giftig för djur. DDT-derivat innefattar DDE, DDD, DDA etc. Alla dessa substanser slås vanligen samman till vad som kallas summa-DDT (total DDT) eller DDTs.

svTE delavrinningsområde
RF Vattendirektivet (Artikel 2)
svDF landområde från vilket all ytvattenavrinning strömmar genom en serie åar, floder och möjligen sjöar till en viss punkt i ett vattendrag (normalt en sjö eller ett flodtillopp)
svAN Sverige har 119 huvudavrinningsområden. Ett huvudavrinningsområde har ett huvudvattendrag och ett antal biflöden, är minst 200 km&#x00B2; stort och har sin utloppspunkt vid havet. Av de 119 områdena är 112 huvudavrinningsområden på fastlandet, med avrinning till kusten, medan fyra är områden som dränerar över riksgränsen till Norge och har en yta om minst 200 km&#x00B2; på den svenska sidan. Två av de svenska huvudavrinningsområdena ligger på Gotland och ett av områdena omfattar hela Öland (som per definition inte är något avrinningsområde). Strikt sett är också sex av de svenska huvudavrinningsområdena lite för små (mindre än km2), men räknas ändå som huvudavrinningsområden. Ofta behöver man emellertid mer detaljerad information om ett stort avrinningsområde och Sveriges landyta har därför också delats upp i ca 12 000 delavrinningsområden.

svTE delförvaltningsplan
svFK Enligt Vattendirektivet skall det upprättas förvaltningsplaner för varje vattendistrikt.Förvaltningsplanen är en sammanfattning av hur det står till med vattnen i distriktet, vad man har gjort och vad man planerar att göra. Planen blir en översiktlig och lättillgänglig sammanfattning av all den information som ställs samman inom distriktet. Den skall tjäna som ett planeringsunderlag för alla berörda myndigheter, liksom som ett fortlöpande verktyg för kommunikation med allmänheten och intressenter om vatten och vattenvård. Planen blir även den verksamhetsberättelse som lämnas till EU-kommissionen som rapportering om genomförandet av direktivet. Förvaltningsplaner skall göras på den nivå som motsvarar indelningen i vattendistrikt. Man får emellertid avgöra från fall till fall om det även kan behövas utarbetas detaljerade planer för delavrinningsområden -- delförvaltningsplaner.

svTE delta
svFK Flodmynningsområde. En ofta solfjäderformad avsättning av sedimenterat material vid mynningen av ett vattendrag.

svTE denitrifikation
svFK Denitrifikation, som är en naturlig process, kan endast äga rum under syrefria (anoxiska) förhållanden. Denitrifikation sker därför i en övergångszon -- redoxklinen -- mellan syresatta och syrefria lager i vattenmassan eller i bottensedimenten, där särskilda bakterier kan utnyttja nitrat- och sulfatjoner för att skaffa det syre och den energi de behöver. När bakterierna sönderdelar nitratjonerna leder denna process också till bildning av kvävgas, vilken slutligen lämnar vattnet och återvänder till atmosfären. Kvävgas löst i vatten kan inte utnyttjas av växter, men däremot av cyanobakterier. Denitrifikation kan också ske på land, i våtmarksområden.

svTE densitet
svDF täthet

svTE diatoméer
svFK Kiselalger. De har ett kiselskal och är beroende av kisel som näringsämne. Algblomningar på våren och hösten består huvudsakligen av kiselalger. Dessa kan förekomma antingen fritt svävande i vattenmassan eller fastsittande på makroalger eller på havsbottnen.

svTE diffus föroreningskälla
svFK En föroreningskälla är ursprunget till utsläpp av ämnen som förorsakar miljöeffekter. Man skiljer mellan mänskliga (antropogena) och naturliga källor, mellan punktkällor och diffusa källor, samt mellan landbaserade och havsbaserade källor. En punktkälla kan vara såväl stationär som rörlig. Man kan säga att punktkällor har något slags konstruerat utsläpp som t.ex. ett avloppsrör eller en skorsten. De kan vara klart urskiljbara -- en fabrik, ett kraftverk, ett reningsverk, ett industrikomplex, ett fordon -- och föremål för särskilda villkor för sin verksamhet. Man kan, åtminstone rent teoretiskt, stänga en punktkälla från en dag till nästa. Till skillnad från punktkällor så är de diffusa källorna mycket svårare att avgränsa och åtgärda. Diffusa källor kan vara en jord som på grund av naturliga processer fortsätter att läcka näringsämnen i årtionden trots att inga nya gödselmedel tillförs. Exempel på diffusa källor år läckage av näringsämnen från jordbruks- och skogsmark, läckage av olika ämnen från avfallstippar och gruvavfall, de gemensamma utsläppen som fortfarande sker från trafiken och annan förbränning (även om varje enskilt fordon eller kraftverk är en punktkälla) etc. Åtgärder för att motverka utsläpp från diffusa källor måste inriktas på de sätt på vilka olika ämnen hanteras inom jord- och skogsbruk, transporter, energiproduktion och avfallshantering etc.

svTE dikning
svFK Dikning av ett vattenmättat område innebär att man genom grävda diken leder bort vatten från området så att marken blir torrare. Dikning är en form av avvattning eller dränering. av marken.

svTE dinoflagellat
svFK Ett slags mikroalg (fytoplankton). Dinoflagellaterna -- kallas även pansarflagellater -- är ofta större än kiselalgerna och kan också bilda långa kedjor. De har piskformade trådar (flageller) som fungerar som enkla rörelseorgan. Pansarflagellaterna föredrar varmare vatten men såväl vår- som höstblomningar innefattar även en stor andel pansarflagellater.

svTE dioxiner
svFK Dioxiner är ett samlingsnamn på mer än 200 olika kemiska substanser, inklusive en grupp dibensofuraner. Många dioxiner är extremt giftiga och TCDD är en av de giftigaste substanser som man känner till. Dioxiner tillverkas inte med avsikt men bildas under produktion, användning eller förbränning av organiskt material i närvaro av klor. De bildas i de flesta förbränningsprocesser, också i naturliga sådana som t.ex. skogsbränder. Ju mindre effektiv förbränningen är, desto mera dioxiner bildas. Bland förbränningsprocesser där det bildas dioxiner kan nämnas förbränning av fossila bränslen i bilar, vid energiproduktion och i industriprocesser, samt vid förbränning av hushålls- och industriavfall i avfallsförbränningsanläggningar.

svTE direkt utsläpp i grundvattnet
svDF utsläpp av föroreningar i grundvatten utan att de filtreras genom markytan eller underliggande jordlager
RF Vattendirektivet (Artikel 2)

svTE distributionsanläggning
svDF sådan del av en anläggning som avser rörledningar, pumpar, reservoarer eller liknande rörutrustning för distribution av dricksvatten
RF Socialstyrelsens definition i de allmänna råden om drickvatten

svTE distributionsområde
svDF det område inom vilket ett eller flera vattenverk distribuerar vatten till konsumenterna

svTE djuphav
svFK Kontinentalsockeln, landmassans fortsättning ut i havet, övergår i en lång och olika brant ”backe”, kontinentalbranten. Där branten slutar på närmare 4 000 meters djup börjar djuphavet. Djuphavets botten kallas djuphavsslätterna och upptar en stor del av jordens totala yta -- den icke solbelysta delen av havsbottnen upptar ca 60 procent av jordytan. Världshavets allra största djup, djuphavsgravarna, stupar ner mer än 11 000 meter under havsytan.

svTE djurplankton
svSYTE zooplankton
svDF små djur som flyter fritt i havens och sjöarnas övre vattenlager

svTE dotterdirektiv
svDF EG-direktiv som ansluter till ett tidigare direktiv och som innehåller väntas kompletterande lagstiftning om en fråga som tas upp i ”moderdirektivet”
svAN Det nya EG-direktivet om grundvatten är ett dotterdirektiv till Vattendirektivet, alltså ett direktiv som mer detaljerat tar upp regler om hanteringen av grundvatten.

svTE driftfauna
svDF de djur (mestadels insekter och andra ryggradslösa djur) som lever i ett vattendrag och som driver med vattnet nedströms

svTE dricksvatten
svDF vatten som är avsett för dryck, matlagning, personlig hygien och andra hushållsgöromål
RF Socialstyrelsens definition i allmänna råd om försiktighetsmått för drickvatten
svAN Livsmedelsverket definierar dricksvatten som ”allt vatten som antingen i sitt ursprungliga tillstånd eller efter beredning är avsett för dryck, matlagning eller beredning av livsmedel, oberoende av dess ursprung och oavsett om det tillhandahålls genom en distributionsanläggning, från tankar, i flaskor eller behållare, och allt vatten som används i ett livsmedelsproducerande företag vid tillverkning, bearbetning, konservering eller saluhållande av varor eller ämnen som är avsedda som livsmedel”.
RIFR ?/HNI

svTE dricksvattenanläggning
svFK Ett gemensamt begrepp för vattentäkt, vattenverk och distributionsanläggning för dricksvatten.

svTE dricksvattentäkt
svDF bortledande av grund- eller ytvatten för vattenförsörjning och de tekniska anordningar som krävs för vattenuttag
RF Socialstyrelsen
svRETE vattentäkt

svTE dränering
svDF avvattning av mark genom avledning av vatten som sjunker ner i marken respektive av grundvatten
svAN Man leder bort vattnet genom rörledningar, diken (dikning) eller dräneringsmagasin.

svTE dränvatten
svSYTE dräneringsvatten
svDF vatten som avleds från mark som dräneras (torrläggs)
svAN Beteckningen ”dräneringsvatten” används också om vatten från fastigheters dräneringssystem.

svTE duplikatsystem
svDF system för transport av avloppsvatten, där man har två separata ledningar, en för spillvatten (avloppsvatten, gråvatten) och en för dagvatten (från hårda ytor utomhus)
svAN Att ha en gemensam ledning för spillvatten, dagvatten och dränvatten från fastigheters dräneringssystem kallas kombinerat system.

svTE dålig ekologisk status
svFK Målet med Vattendirektivet är att alla ytvatten i EU-länderna skall ha god ekologisk och kemisk status och att alla grundvatten skall ha god kemisk och kvantitativ status. God ekologisk status innebär att ytvattnets växt- och djurliv, vattnets vägar och flöden, struktur på bottnar och stränder, samt de fysikalisk-kemiska förhållandena i vattnet inte får uppvisa mer än små avvikelser från vad som betraktas som naturliga förhållanden (referenstillståndet) för den typen av vatten i det området. Störningarna får således bara vara ringa. För att bedöma vad som kan anses vara referenstillståndet -- som motsvarar hög status -- för det aktuella vattnet har man redan i sin bakgrundsbeskrivning använt ett antal i direktivet förutbestämda biologiska, hydromorfologiska och fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer -- måttstockar att bedöma tillståndet efter. De tre kvalitetskategorierna under ”god status” är måttlig status, otillfredsställande status eller, som sämst, dålig status.

svTE dålig kemisk status
svFK Målet med Vattendirektivet är att alla ytvatten i EU-länderna skall ha god ekologisk och kemisk status och att alla grundvatten skall ha god kemisk och kvantitativ status. God kemisk status innebär att en vattenförekomst inte får ha högre halter av förorenande ämnen än vad som gäller enligt direktivets bilaga IX (förteckning över huvudsakliga förorenande ämnen, indelade i 12 större grupper) samt enligt de miljökvalitetsnormer som föreslås i dotterdirektivet om grundvatten vad gäller halter av prioriterade främmande ämnen. De tre kvalitetskategorierna under ”god status” är måttlig status, otillfredsställande status eller, som sämst, dålig status.

svTE dålig kvantitativ status
svFK För att uppnå god kvantitativ status för grundvatten får man, enligt Vattendirektivet, inte långsiktigt ta ut mer vatten ur en grundvattenförekomst än vad som kan kompenseras genom nybildning av vatten. Grundvattennivån får alltså inte sänkas. Man skall inte heller göra ingrepp som kan leda till ändrade strömförhållanden och därpå följande inträngning av saltvatten i grundvattentäkten. Hög status motsvarar referensförhållandet, dvs. opåverkade förhållanden. De tre kvalitetskategorierna under ”god status” är måttlig status, otillfredsställande status eller, som sämst, dålig status.

svTE döda bottnar
svFK Svavelväte är en giftig gas som bildas i havs- eller sjöbottnar med total syrebrist. I bottenområden med mycket låga syrehalter eller total syrebrist finner man gradvis allt färre bottenlevande djur över mindre områden på bottnen. När de bottenlevande djuren försvinner upphör den process som syresätter bottnarna (bioturbation). Nedbrytningen på och i bottnarna utförs normalt av bakterier och svampar med hjälp av syre. Utan syre blir det ingen normal nedbrytning av det material som ”regnar” ned från vattenlagren ovanför. I stället tar sådana bakterier över som kan få den energi och det syre som de behöver från nitrat- och sulfatjoner i stället för från syremolekyler. Den fortsatta nedbrytningsprocessen som utnyttjar sulfat resulterar i bildningen av svavelväte, en vattenlöslig, illaluktande och mycket giftig gas som gör liv på bottnarna omöjligt för alla livsformer utom för vissa bakterier. Svavelvätebottnar kallas ofta för döda bottnar, men detta är ett tillstånd som kan förändras (reversibelt tillstånd). Sådana bottnar borde därför mera korret kallas för ”temporärt livlösa”. Om syreförhållandena och eutrofieringstrycket förändras till det bättre kan de första djuren återvända inom några veckor och bottnarna kan gradvis återkoloniseras.

svTE EEA
svSYTE Europeiska miljöbyrån.
enTE European Environment Agency

svTE EG
svSYTE Europeiska gemenskaperna
svFK Nästan alla lagar inom Europeiska unionen (EU) stiftas och antas inom ramen för EG, som är EU:s s.k. första pelare av tre. EG är alltså en del av EU. Inom EG, där bl.a. miljöpolitiken ligger, fattar ministerrådet vanligtvis beslut med kvalificerad majoritet. Ett medlemsland kan därför tvingas följa lagstiftning som det har röstat emot. Inom EG har dessutom betydande befogenheter förts över till EU:s överstatliga institutioner, inklusive kommissionen, Europaparlamentet och EG-domstolen (som har befogenhet att tolka lagarna). EU:s andra två pelare inrymmer mellanstatligt samarbete för gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, respektive för polisiärt och straffrättsligt samarbete. Ministerrådet, som består av en minister från varje medlemsland (miljöministrarna när det handlar om miljöfrågor), är EU:s högsta beslutande organ. Rådet beslutar om lagstiftning, efter förslag från kommissionen. I många frågor, men inte alla, delar Rådet och Europaparlamentet på lagstiftningsmakten. Förslag till ny lagstiftning kommer dock alltid från kommissionen, ibland efter önskemål från rådet. Beträffande förslag som gäller utrikespolitik, polisiära och straffrättsliga frågor samt asyl- och invandringspolitik har även medlemsländerna rätt att väcka förslag till ny EU-gemensam lagstiftning.

svTE efterfällning
svFK När man i den kemiska reningen av avloppsvatten tillsätter fällningskemikalier -- flockningsmedel -- till det biologisk renade vattnet kallas det efterfällning. Fällningskemikalier kan vara metalljoner som aluminium eller järn i olika föreningar, eller annan medel, t.ex. polymer. Syftet med flockningen är att få mindre partiklar att klumpa ihop sig till större partiklar, som kan bilda slam.

svTE egentliga Östersjön
svFK Östersjön består av havsområdena Bottniska viken, Finska viken, Rigabukten och Egentliga Östersjön. Egentliga Östersjön består, från norr till söder, av Norra Östersjön, Centrala Östersjön, Södra Östersjön och Gdanskbukten.

svTE ekologisk status
svDF uttryck för kvaliteten på strukturen och funktonen hos akvatiska system som är förbundna med ytvatten
RF Vattendirektivet (Artikel 2)

svTE ekonomisk analys
svFK Enligt Vattendirektivet skall en ekonomisk analys göras av den ekonomiska betydelsen av vattenanvändningen inom ett avrinningsområde. Den ekonomiska analysen skall bana väg för utformningen av kostnadseffektiva kombinationer av åtgärder för att förbättra kvaliteten på vattnet. I ett senare skede i arbetet med att uppnå målen skall analysen även ligga till grund för beräkning av ett eventuellt system för vattenavgifter (kostnadstäckning för vattentjänster). Den ekonomiska analysen skall således göras för att visa vad olika användning av vatten egentligen är värd samt vilka ekonomiska styrmedel som kan brukas för att få till stånd en effektiv användning av
 vattenresurserna.

svTE ekonomisk zon
svFK Enligt reglerna i FN:s havsrättkonvention har varje kuststat rätt att fastställa sitt territorialhav ut till en gräns av högst 12 nautiska mil från den baslinje man bestämt sig för. Territorialhavet är i alla bemärkelser kuststatens eget havsområde, där man har suverän bestämmanderätt om vad som får göras och av vem. Kuststatens ekonomiska zon ligger utanför territorialhavet och skall också beräknas utifrån samma för kuststaten fastställda baslinje. Den ekonomiska zon som kuststaten har rätt till får inte ha en utsträckning utöver 200 nautiska mil från baslinjen. En kuststat har inte absolut suveränitet över allting i sin ekonomiska zon, men har vissa specificerade suveräna rättigheter ”i syfte att utforska och utvinna, bevara och förvalta naturtillgångarna, vare sig dessa är levande eller icke levande”. Samtidigt är alla stater tillförsäkrade de grundläggande s.k. fria havsrättigheterna, såsom ”friheter till sjöfart och överflygning, utläggande av undervattenskablar och rörledningar samt annan enligt folkrätten legitim användning av havet”. Generellt sett har en kuststat omfattande befogenhet att utfärda lagar för att bl.a. förhindra, begränsa och kontrollera föroreningar från fartyg i den ekonomiska zonen. Förkortningen EEZ står för exklusiv ekonomisk zon, vilket är samma sak som ekonomisk zon.

svTE ekoregion
svFK I Vattendirektivet anges ett antal bestämda ekoregioner (områden med vissa gemensamma ekologiska förhållanden och förutsättningar) för floder och sjöar respektive för kustvatten. Ekoregionerna för floder och sjöar är Iberisk-makaronesiska regionen, Pyrenéerna, Italien+ Korsika+Malta, Alperna, Dinariska västra Balkan, Grekiska västra Balkan, Östra Balkan, Västra högländerna, Centrala högländerna, Karpaterna, Ungerska lågländerna, Pontiska regionen, Västra slätten, Centralslätten, Baltiska regionen, Östra slätten, Irland+Nordirland, Storbritannien, Island, Boreala högländerna, Tundran, Fennoskandiska skölden, Tajgan, Kaukasus samt Kaspiska sänkan. De i direktivet angivna ekoregionerna för kustvatten och övergångsvatten är Atlanten, Norska havet, Barents hav, Nordsjön, Östersjön och Medelhavet.

svTE ekosystem
svDF avgränsat område som hyser ett visst antal grupper eller arter av organismer
svAN Kan också definieras som en funktionell enhet som består av ett antal samverkande organismer (växter, djur och mikroorganismer) i en gemensam miljö samt deras fysiska omgivning (jord, vatten, luft). Ekosystem kan vara relativt små (t.ex. en damm, ett fält, en skog) eller stora (t.ex. ett hav).
RIFR Dela upp?/HNI

svTE enskild anläggning
HONR 1
svDF anläggning som distribuerar vatten till en en- eller tvåfamiljsfastighet
RF Socialstyrelsen

svTE enskild anläggning
HONR 2
svDF avloppsanläggning för en en- eller tvåfamiljsfastighet

svTE enskilt avlopp
svFK Fastigheter utanför områden med kommunalt avlopp, där avloppsvattnet leds till ett kommunalt reningsverk, måste ha sin egen anläggning för avlopp -- enskilt avlopp. Det är mycket viktigt att en sådan avloppsanläggning byggs på rätt plats och på ett sådant sätt att avloppet påverkar miljön så lite som möjligt. För att anlägga enskilt avlopp utanför områden med kommunalt avlopp erfordras tillstånd.

svTE enskilt vatten
svFK Ett lands sjöterritorium -- landets inre vatten och landets territorialvatten -- delas fiskerättsligt in i enskilt vatten och allmänt vatten. Enskilt vatten omfattar inre vattenområden där strandägaren har ensam rätt till fiske, medan det i allmänt vatten är staten som bestämmer över fiskerättigheterna.

svTE epifauna
svDF bottendjur som lever ovanpå bottnarna (till skillnad från infarna, bottendjuren som lever större delen av sitt liv nedgrävda i bottnen)

svTE epifyt
svDF växt som växer på andra växter
svEX Exempel på epifyter i Östersjön är kortlivade, trådformiga och grenade gröna, bruna och röda makroalger.

svTE epilimnion
svDF ytvattenskikt i en sjö
svAN Inom limnologin (läran om sötvatten) används benämningen epilimnion på ”en skiktad sjös övre vattenmassa”.
RIFR Dela upp?/HNI

svTE epilitoral
svDF bältet ovanför den egentliga stranden (eulitoralen), alltså den strandzon som vid högsta vattenstånd enbart påverkas av vågskvalp
svAN Epiliptoralen påverkas enbart av exceptionellt högvatten eller mycket höga vågor. Området påverkas dock av vattenstänk vid stormar. Ovanför havsstränder kan området påverkas av saltpartiklar från havsvattnet.

svTE erosion
svUPTE fluvial erosion
svUPTE jorderosion
svUPTE abrasion
svDF nötning och skulptering av berggrund och jordtäcke genom påverkan av rinnande vatten, vind, vågor eller glaciäris
svAN Erosion kan vara naturlig, men också (jorderosion) orsakas av mänskliga verksamheter som skyndar på och förstärker processer som nöter bort jorden och då leda till markförstöring. Att ta bort växttäcket och lämna marken öppen för påverkan av vind och vatten, utan att växtrötter binder jord eller sand, är ett exempel på mänskligt orsakad erosion. Vattenerosion kan ske i bäckar och floder (fluvial erosion) eller i branta eller flacka sluttningar (sluttningserosion). Floderosion kan ske som sidoerosion i flodbrinkar eller som djuperosion i bottnen på vattendragsfåran. Vågerosion (abrasion) sker vid öppna stränder, särskilt när det är hårda stormar eller högt vattenstånd. Vågorna kan då skära eller gröpa ur strandmaterialet eller berggrunden. Raukarna på Gotland är ett exempel på erosionsformationer. Glaciärerosion sker under rörliga ismassor, som slipar och flyttar på (omfördelar) det material de rör sig över. Alla områden som varit nedisade, som t.ex. Skandinavien, präglas av glaciärerosion och deposition.

svTE erosionsbotten
svDF den del av en sjö- eller havsbotten där sedimenterat material (partiklar som sjunker till bottnen) snabbt passerar för vidare transport nedåt
svAN Materialet ligger så löst att det kan eroderas, slammas upp och föras vidare. Sedimenterat material förflyttas successivt utmed bottnen, från grunt liggande erosionsbottnar via transportbottnar, och ansamlas slutligen på de djupast liggande bottnarna, ackumulationsbottnarna.

svTE Esbokonventionen
svSYTE Konventionen om miljökonsekvensbeskrivningar i ett gränsöverskridande sammanhang 
svFK Handlar om att samarbeta över gränserna och se längre än miljö- och hälsoeffekterna i det egna landet av vissa verksamheter, inklusive sådana som påverkar yt- och grundvattenmiljöer och ytterst också havsmiljön. Länderna skall vidta åtgärder i ett tidigt skede vid planeringen av en verksamhet för att förhindra framtida skadliga miljöeffekter av verksamheten. Man skall meddela och konsultera varandra om alla större projekt som övervägs och som kan förutses kunna orsaka gränsöverskridande miljöeffekter. I vattensammanhang kan det t.ex. röra sig om miljökonsekvenser av oljeborrningsplattformar och oljeraffinaderier, anläggningar för kärnkraft, kemisk industri, hamnar och uttag av grundvatten (större än 10 miljoner kubikmeter per år).
enTE Convention on Environmental Impact Assessment in a Transboundary Context

svTE EU
svSYTE Europeiska unionen
svFK Fördraget om Europeiska unionen. (EU) undertecknades av medlemsländerna i Maastricht 1992 och kallas därför Maastrichtfördraget. Det innebar att samarbetet mellan EG-länderna förändrades och utökades med nya områden. Bl.a. slogs fast att de länder som uppfyllde vissa ekonomiska villkor skulle införa den gemensamma valuta euro. Europeiska unionen, som etablerades den 1 november 1993 då EU-fördraget trädde i kraft, brukar illustreras med tre pelare. Den första pelaren består av det tidigare samarbetet inom Europeiska gemenskapen, EG (inklusive EG-rätten, den gemensamma lagstiftningen) samt reglerna för den ekonomiska och monetära unionen. Den andra pelaren utgörs av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och den tredje pelaren omfattar samarbetet i polisiära och straffrättsliga frågor.

svTE eutrof
svDF näringsrik
svRETE oligotrof
svAN Motsatsen är näringsfattig (oligotrof).
RIFR ?/HNI

svTE eutrofiering
svUPTE övergödning
svDF serie sammanlänkade processer som börjar med för stort tillskott av näringsämnen eller produktion av organiskt material och som leder till långtgående effekter i vattenmiljöer eller marker
svAN Tillförsel av näringsämnen -- främst kväve, fosfor och kisel -- till en vattenmiljö är en naturlig och nödvändig förutsättning för livet, inte ett miljöproblem. Det blir ett problem bara när tillförseln ökar i sådan omfattning att det ekosystemets ursprungliga karaktär, egenskaper och funktioner förändras. Då använder man begreppet eutrofiering (övergödning). I strikt mening betyder eutrof enbart övergödning med näringsämnen. I praktiken används begreppet eutrofiering för att beskriva en series sammanlänkade processer som inleds med överskottstillförseln av växttillgängliga näringsämnen eller av organiskt material, vilket leder till ökade koncentrationer av näringsämnen i vattnet och som resulterar i olika fysikaliska, kemiska och biologiska förändringar i växt- och djursamhällena, förändringar i processer i och på bottensedimenten samt förändringar i tillgången på syre.

svTE evaporation
svFK När vatten avgår till luften (atmosfären) från mark, vattenytor och växtlighet kallas det evapotranspiration, som i sin tur är summan av två delflöden: evaporation och transpiration. Evaporation sker från våta ytor (våta blad, snö, sjöar, vattendrag etc.) och mark. Transpiration sker genom växternas klyvöppningar i bladen. Begreppet avdunstning används ofta för att beteckna evapotranspirationen, det sammanlagda flödet av vattenånga till atmosfären.

svTE evapotranspiration
svUPTE avdunstning
svFK När vatten avgår till luften (atmosfären) från mark, vattenytor och växtlighet kallas det evapotranspiration, som i sin tur är summan av två delflöden: evaporation och transpiration. Evaporation sker från våta ytor (våta blad, snö, sjöar, vattendrag etc.) och mark. Transpiration sker genom växternas klyvöppningar i bladen. Begreppet avdunstning används ofta för att beteckna evapotranspirationen, det sammanlagda flödet av vattenånga till atmosfären.

svTE evertebrat
svDF ryggradslöst djur
svAN Djur med ryggrad kallas vertebrater.

svTE FAO
svFK FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation.
enTE FAO
enSYTE Food and Agriculture Organization of the United Nations

svTE farliga ämnen
svDF ämnen eller grupper av ämnen som är toxiska, beständiga och har benägenhet för bioackumulering, samt andra ämnen eller grupper av ämnen som ger upphov till motsvarande farhågor
RF Vattendirektivet (Artikel 2)
svAN Begreppet farliga ämnen används ofta i stället för miljöfarliga ämnen, eftersom ämnena också kan vara hälsofarliga och därmed inte enbart är en fara för livet i naturmiljön.

svTE filterbrunn
svDF vattenbrunn för att utnyttja grundvatten kan vara en (berg) borrad brunn eller en grävd brunn
svAN Brunnen kan också vara en filterbrunn eller rörspetsbrunn. Filterbrunnar anläggs i huvudsak i grova porösa jordlager som sand och grus. I vissa fall kan de även anläggas i uppsprucket ytberg eller sedimentära bergarter med god vattentillgång. Brunnskonstruktionen har fått sitt namn av att intaget av vatten sker genom slitsade plaströr eller rostfria stålrör vilka benämns filter eller sil. Man brukar skilja mellan filterbrunn och filterbrunn med förlorat filter.

svTE filtrerare
svDF organism som filtrerar vatten och ”äter” partiklarna (de små organismerna) i vattnet
svAN Vissa bottenlevande organismer lever av material som finns i sedimenten, medan andra filtrerarna skiljer ut födopartiklar ur vattnet. Typiska exempel på filtrerare i Östersjön är blåmusslan och olika arter av havsborstmaskar.

svTE filtrering
HONR 1
svDF del av processen att bereda drickvatten från råvatten
svAN Vid filtrering silar man bort föroreningar ur vattnet. Det vanligaste filtermaterialet är sand.

svTE filtrering
HONR 2
svDF det sätt på vilket vissa bottenlevande djur, filtrerare , skiljer ut födopartiklar ur vatten eller sediment

svTE Finska viken
svFK Östersjön består av havsområdena Bottniska viken, Finska viken, Rigabukten och Egentliga Östersjön.

svTE fintrådig
svSYTE trådformig
svSYTE filamentös
OKGR adj.
svFK När begreppet fintrådig (filamentös) eller trådformig används om större alger menas att algerna bildar trådar. Grenade epifyter, växter som växer på andra växter, är exempel på trådformiga växter. De är kortlivade (ettåriga), snabbväxande, frodas i näringsrika miljöer och växer på eller ofta över stora alger som blåstång. Grönslick är ett på en trådformig grönalg, ullsleke är ett exempel på en trådformig rödalg och trådslick är ett exempel på en trådformig brunalg.

svTE Fiskerikonventionen
svSYTE Konventionen rörande fisket och bevarandet av de levande tillgångarna i Östersjön och Bälten
svSYTE Gdanskkonventionen
svFK Genom Konventionen rörande fisket och bevarandet av de levande tillgångarna i Östersjön och Bälten (Gdanskkonventionen, Convention on Fishing and Conservation of the Living Resources in the Baltic Sea and the Belts) skall östersjöstaterna samarbeta med målsättningen att bevara och öka de levande resurserna i området och för att nå största avkastning. Den viktigaste uppgiften för det verkställande organet (kommissionen, IBSFC) är att varje år fastställa fångstkvoter för de kommersiellt viktigaste fiskarterna i Östersjön och Bälten. Kommissionen beslutar också om särskilda regler för fisket. Eftersom alla östersjöstater utom Ryssland nu är EU-medlemmar kommer EU:s gemensamma fiskeripolitik allt mer att överta den roll som Gdanskkonventionen hittills haft.
enTE Convention on Fishing and Conservation of the Living Resources in the Baltic Sea and the Belts

svTE Fiskevattendirektivet
svSYTE Direktivet om kvaliteten på sådant sötvatten som behöver skyddas eller förbättras för att upprätthålla fiskbestånden (Fiskevattendirektivet, 78/659/EEG)
svAN Detta direktiv kommer att upphöra att gälla år 2013, som en konsekvens av genomförandet av Vattendirektivet.

svTE fiskodling
svDF anordning för att under kontrollerade förhållanden föda upp fisk för försäljning och konsumtion
svAN I hav och sjöar odlas fisk i kassar (”nätbur”), medan fiskodling på land bedrivs i dammar.

svTE fjällsjö
svDF sjö i fjällområdena, med mycket klart, kallt och näringsfattigt vatten
svAN Det mesta av vattnet i en fjällsjö är regnvatten och smältvatten från glaciärer. Vattnet i många fjällsjöar blir aldrig mer än ca tio grader på sommaren ens i ytvattnet. Siktdjupet i dessa sjöar är ofta mycket stort. Svenskt rekord är Rissajaure nära Abisko, med ett siktdjup på 37 meter.

svTE fjärd
svDF bred vik, flodmynning eller öppen vattenyta i en skärgård
svAN Benämningen används längs den svenska östkusten och även i sjöar. En fjärd består av en eller flera relativt djupa bassänger, som har fördjupats genom landisens erosion.

svTE flockning
svUPTE flockningsmedel
svRETE efterfällning
svFK Syftet med flockning som en del av behandlingen av avloppsvatten är att få mindre partiklar att klumpa ihop sig till större partiklar, som kan bilda slam. När man i den kemiska reningen tillsätter fällningskemikalier -- flockningsmedel -- till det biologisk renade vattnet kallas det efterfällning. Fällningskemikalier kan vara metalljoner som aluminium eller järn i olika föreningar, eller annan medel, t.ex. polymer.

svTE flockar
svDF snöflingeliknande partiklar som bildas vid fällningen

svTE flod
svDF förekomst av inlandsvatten som till största delen strömmar på markytan men som kan strömma under jorden en del av sitt lopp
RF Vattendirektivet (Artikel 2)
svAN Enligt andra definitioner är en flod ett vattendrag som är större än en bäck eller en å.

svTE flodburen tillförsel
svDF transport av olika ämnen med flodvatten från ett avrinningsområde till havet och därav följande miljöbelastning

svTE flodmynningsområde
svSYTE estuarium
svDF området där en flod mynnar i havet. Det kan vara en flodslätt, ett deltaområde eller annan sorts relativt vidsträckt, grunt område

svTE flotation
svFK En del av processen att bereda dricksvatten från råvatten . Vid flotation blåser man in luft i vattnet så att mikroskopiskt små luftblåsor fäster vid flockarna (hopklumpade partiklar), som då flyter upp till ytan och kan skummas av och tas bort.

svTE flottled
svDF vattendrag som är lämpligt att transportera timmer på

svTE flottning
svDF transportera lösa timmerstockar i rinnande vatten (strömflottning eller lösflottning) eller att transportera virkesbuntar över sjöar eller längs en kust (sjöflottning, havsflottning eller buntflottning)

svTE fluvial
OKGR adj.
svDF som har med vattendrag att göra
svAN En fluvial miljö är miljön i och kring ett vattendrag, fluviala sediment är sediment som avsatts i ett vattendrag. Ordet kommer från latinets fluvius (flod) och fluvialis (”som lever i eller vid en flod”).

svTE fors
svDF snabbt strömmande vattendrag eller en serie av vattenfall i flera trappsteg

svTE forsande vatten
svDF vatten som rör sig med mer än 0,7 meter per sekund
svAN Där vattnet forsar blir bottnen stenig, eftersom finare material förs bort med vattnet.

svTE fosfat
svFK Om växter som alger skall kunna utnyttja näringsämnen i sin fotosyntes måste dessa finnas tillgängliga i rätt kemisk form. För fosfor gäller att detta är tillgängligt för växter om det förekommer som fosfatjoner.

svTE fosfor
svFK Ett av de viktigaste näringsämnena för växter.

svTE fosforbegränsning
svFK När tillgången på fosfor i t.ex. en sjö eller ett havsområde bestämmer möjligheterna för algtillväxt. Begränsning betyder att om det finns lite eller inget alls kvar av fosfor i vattnet i för växterna/algerna tillgänglig form så omöjliggörs vidare tillväxt. Dessutom måste näringsämnena kväve och fosfor finnas tillgängliga i rätt förhållande till varandra (16 kväveatomer för varje fosforatom). Vanligtvis anser man att det är kväve som är det tillväxtbegränsande näringsämnet i havsmiljöer, men i vissa kustområden, och i de flesta sjöar, så är det tillgången på fosfor som begränsar tillväxten av växter.

svTE främmande art
svDF arter, eller genpopulationer av växter, djur, bakterier, virus eller andra organismer som genom människans försorg har flyttats till en plats som ligger utanför deras naturliga geografiska utbredningsområde
svAN Risken för att främmande arter skall spridas och etablera sig anses i allmänhet vara större i akvatiska miljöer än i landmiljöer. Introduktion av främmande arter kan ske avsiktligt eller oavsiktligt.

svTE fungicid
svSYTE svampbekämpningsmedel
svDF kemiskt eller biologiskt bekämpningsmedel (biocider) för att förebygga eller motverka att mikroorganismer ställer till materiell skada eller orsakar sjukdom
svAN Delas in i pesticider (alla kemiska bekämpningsmedel), bakteriecider (bakteriebekämpningsmedel), herbicider (växtbekämpningsmedel), fungicider (svampbekämpningsmedel) och insekticider (insektsbekämpningsmedel).
RIFR ?/HNI

svTE fysikalisk-kemisk kvalitetsfaktor
svDF de allmänna förhållandena i vattnet samt graden av påverkan av föroreningar

svTE fysisk planering
svDF långsiktig planering för användning av mark och vatten som naturresurser
svAN Den fysiska planeringen kan gälla ett helt land (fysisk riksplanering) eller ett mindre område, t.ex. en kommun.

svTE fytobentos
svDF växer som lever på bottnen av en sjö, ett vattendrag eller ett havsområde
svRETE bental
svAN Bentalen (bentiska zonen) består av den nedre delen av strandzonen, där solljuset fortfarande kan tränga ner men som gränsar till den icke solbelysta bottnen, samt hela den icke solbelysta delen av sjö- eller havsbottnen. Bentos är beteckningen på bottenlevande organismer, alltså bentiska organismer. Bottenlevande växter kallas fytobentos, bottenlevande djur kallas för zoobentos och mikroskopiska bottenlevande organismer kallas mikrobentos.

svTE fytoplankton
svSYTE växtplankton
svSYTE planktonalger
svDF små växter (alger) som flyter fritt i havens och sjöarnas övre vattenlager
svAN Fytoplankton äts av zooplankton som i sin tur äts av större djur.

svTE fällning
svFK När man i den kemiska reningen tillsätter fällningskemikalier -- flockningsmedel -- till det biologisk renade vattnet kallas det efterfällning. Om fällningskemikalien tillsätts i början av reningsprocessen i reningsverket kallas det förfällning. Fällningskemikalier kan vara metalljoner som aluminium eller järn i olika föreningar, eller annan medel, t.ex. polymer. Syftet med flockning som en del av behandlingen av avloppsvatten är att få mindre partiklar att klumpa ihop sig till större partiklar, som kan bilda slam. Flockar kallas de snöflingeliknande partiklar som bildas vid fällningen.

svTE Fågeldirektivet
svSYTE Direktivet om bevarande av vilda fåglar (Fågeldirektivet, 79/409/EEG)
svFK Direktivet innebär att det inom EU gäller särskilda regler för skydd av fåglar. Direktivet berör totalt 200 fågelarter som förekommer i medlemsländerna. Varje medlemsland skall vidta åtgärder som är nödvändiga för att bibehålla fågelarter i livskraftiga populationer (exempelvis reglera fågeljakten) samt vidta särskilda åtgärder för vissa fågelarter. Bland annat skall länderna peka ut särskilda skyddsområden. Skyddet kan också handla om att återställa viktiga livsmiljöer för fåglar. Direktivet innehåller regler som styr ländernas möjligheter att jaga och handla med fåglar. Skapandet av nätverket Natura 2000, som är EU:s bidrag till att i praktiken genomföra det som sätts upp som mål i den europeiska Bernkonventionen och i den globala Konventionen om biologisk mångfald, bygger på Fågeldirektivet och Habitatdirektivet.

svTE fångstkvot
svSYTE fiskekvot
svDF den totala mängd fisk eller skaldjur som ett lands fiskeflotta eller enskilda fiskare tilldelas och tillåts fånga under en viss period
svAN Varje år sätter kommissionen för Fiskerikonventionen för Östersjön fiskekvoter (TAC, total allowable catch, total tillåten fångstmängd) av för östersjöstaterna för tillåtna fångster per land av torsk, lax, strömming och skarpsill i Östersjön. EU bestämmer på samma sätt, inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken, fångstkvoter för olika arter av fisk och skaldjur i de havsområden som ligger inom EU.

svTE förorenande ämne
svDF varje ämne som kan orsaka förorening
RF Vattendirektivet (Artikel 2)

svTE förorening
svFK Beteckning för såväl verksamheten att förorena som själva det ämne som förorenar (en förorening). Enligt definitionen i Vattendirektivet (Artikel 2) är förorening ”direkt eller indirekt tillförsel genom mänsklig verksamhet av ämnen eller värme till luft, vatten eller mark, som kan skada människors hälsa eller kvaliteten på akvatiska ekosystem eller på terrestra ekosystem som är direkt beroende av akvatiska ekosystem, som medför skada på materiell egendom eller försämrar eller hindrar möjligheterna att utnyttja de fördelar naturen erbjuder eller annan legitim användning av miljön.
RIFR Hur göra här?

svTE föroreningskälla
svDF den verksamhet eller det material varifrån ett förorenande ämne härstammar eller som orsakar förorening
svAN I miljötermer är en föroreningskälla en verksamhet eller installation som ger upphov till utsläpp av ämnen som förorsakar miljöeffekter eller problem. Man skiljer mellan antropogena och naturliga källor, mellan punktkällor och diffusa källor, samt mellan landbaserade och vattenbaserade källor.

svTE antropogen källa
svDF utsläppskälla som beror på mänsklig verksamhet
RIFR Lägga till förorenings-?/HNI

svTE diffus källa
svEX Exempel på diffusa källor år läckage av näringsämnen från jordbruks- och skogsmark, läckage av olika ämnen från avfallstippar och gruvavfall, de gemensamma utsläppen från trafiken och annan förbränning (även om varje enskilt fordon eller kraftverk är en punktkälla) etc.
RIFR Lägga till förorenings-?/HNI

svTE försaltning
svFK Begreppet försaltning används för flera tillstånd där mark eller vatten har fått kraftigt ökad salthalt. Försaltning har alltid med vatten att göra. Försaltning, eller saltanrikning, av mark uppkommer i torra eller halvtorra områden, med konstant lite nederbörd eller mycket varierande nederbördsmängder samt kraftig vattenavdunstning. Låg luftfuktighet, höga temperaturer och höga vindhastigheter i ett område gör att markvattnet rör sig uppåt mot markytan och salter fälls ut och koncentreras vid markytan, i matjordsskiktet. Sjöar kan försaltas till följd av att uttaget av vatten är alltför stort, oftast för konstbevattning av odlad mark. Om vattenflödet i en flod minskar, t.ex. genom att uttaget av vatten uppströms är alltför stort, kan saltvatten från havet tränga in i en flodmynning och orsaka försaltning av flodmynningsområdet. När man i och runt tätorter, turistorter och industriområden i kustzonen konstant överutnyttjar grundvattenmagasin så kraftigt att grundvattennivåerna sänks och nybildningen av vatten inte hinner hålla jämna steg med uttaget händer samma sak som i flodmynningar -- saltvatten från havet hålls inte tillbaka utan kommer in i grundvattenförande skikt (saltvatteninträngning).

svTE försiktighetsprincipen
svFK Det internationella miljöarbetet bygger på ett antal grundläggande principer, varav försiktighetsprincipen (precautionary principle) är en. Enligt denna skall försiktighetsmått vidtas så snart det finns skäl till att anta att en åtgärd kan skada människors hälsa eller miljön. Verksamhetsutövare kan inte ursäkta sig med att det saknas full vetenskaplig bevisning för att skada uppkommer. Försiktighetsprincipen finns också inskriven i den svenska miljöbalken som en av de allmänna hänsynsreglerna (förutom försiktighetsprincipen också principen att det är förorenaren som skall betala, produktvalsregeln samt regler om hushållning, kretslopp och lämplig lokalisering av verksamheter och åtgärder. Försiktighetsprincipen innebär här att alla som skall vidta en åtgärd skall utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att åtgärden inte skall skada hälsan eller miljön.

svTE försurning
svFK Mark, grundvatten och ytvatten (sjöar och vattendrag) blir försurade om de utsätts för ett stort nedfall av luftburna svavel- och kväveoxider utan att samtidigt ha tillräckligt stor naturlig förmåga att neutralisera de syror som bildas. Buffertförmågan är högre i kalkrika områden än i områden med svårvittrade mineraler. Försurning uppkommer när halten fria vätejoner i en vattenlösning är alltför hög. När svavel- eller salpetersyra (som bildas när svaveldioxider och kväveoxider löses i vatten) kommer ut i vatten kan mängden fria vätejoner öka i markvattnet (vattnet i markens omättade zon), grundvattnet (vattnet i markens mättade zon) och ytvattnet (sjöar och vattendrag).

svTE förvaltningsplan
svFK Enligt Vattendirektivet skall det upprättas en förvaltningsplan för varje vattendistrikt.Förvaltningsplanen är en sammanfattning av hur det står till med vattnen i distriktet, vad man har gjort och vad man planerar att göra. Planen blir en översiktlig och lättillgänglig sammanfattning av all den information som ställs samman inom distriktet. Den skall tjäna som ett planeringsunderlag för alla berörda myndigheter, liksom som ett fortlöpande verktyg för kommunikation med allmänheten och intressenter om vatten och vattenvård. Planen blir även den verksamhetsberättelse som lämnas till EU-kommissionen som rapportering om genomförandet av direktivet. Förvaltningsplaner skall göras på den nivå som motsvarar indelningen i vattendistrikt. Man får emellertid avgöra från fall till fall om det även kan behövas utarbetas detaljerade planer för delavrinningsområden -- delförvaltningsplaner.

svTE gemensamt genomförande
svFK Även om det på många ställen i Vattendirektivet finns relativt detaljerade instruktioner är det ändå inte alltid självklart hur dessa skall tolkas. Därför har EU-länderna, Norge1 och EU-kommissionen tillsammans utarbetat en strategi för gemensamt genomförande, med ett antal icke bindande, vägledande förslag och riktlinjer för hur några av reglerna och definitionerna i direktivet kan tolkas och omsättas i underlag för praktiskt arbete. Strategin omfattar informationsutbyte EU-länderna emellan, utarbetande av gemensamma vägledningsdokument, frågor om datahantering samt frågor om tillämpning och metodtestning i några avrinningsområden. Detta är ett helt nytt sätt att samarbeta för att underlätta genomförandet av ett EG-direktiv.
svRETE CIS

svTE giftalg
svFK När alger producerar ämnen som kan skada eller döda liv i havet eller skada människors hälsa talar man om dessa toxinbildande alger som ”giftalger”.

svTE giftig algblomning
svFK Att planktonalger (fytoplankton) blommar är naturligt förekommande fenomen. Ungefär 300 arter mikroalger har rapporterats tidvis bilda massförekomster (blomningar) i havsområden i olika delart av världen. Nästan en fjärdedel av dessa arter är kända för att kunna producera giftiga ämnen. Bland forskarna kallar man mycket stora eller giftiga algblomningar för ”skadliga algblomningar” (Harmful algal bloom, HAB). Giftbildande alger kan förorsaka omfattande fiskdöd, förorena skaldjur med gifter, och förändra ekosystem på ett sätt som människor uppfattar som skadligt. I en bred klassificering av HAB skiljer man på två grupper av organismer: sådana som producerar gifter och som kan förorena skaldjur och döda fisk, samt sådana organismer som producerar stora mängder biomassa, vilket kan leda till syrebrist och urskiljningslös död bland marina organismer då man når upp till mycket stora individtätheter. Vissa HAB uppvisar båda egenskaperna

svTE GIS
svSYTE geografiskt informationssystem
svDF system av hårdvara (datorer) och mjukvara (program) för att lagra, finna, söka, i kartform sammanställa och analysera geografiska data
svAN I Vattendirektivet ställs specifika krav på att en hel del information skall ges i form av kartor och det är därför relevant att säga att Vattendirektivet är en satsning på GIS.

svTE glaciärsjö
svDF klar, mycket kall och näringsfattig sjö i höglänt område (bergsområde, alpint område, fjällområde) som påverkats av nedisning eller där sjöarna får sitt vatten från smältande glaciärer
svRETE fjällsjö

svTE god ekologisk potential
svDF status hos en kraftigt modifierad eller konstgjord vattenförekomst
RF Vattendirektivet (Artikel 2)
svAN Klassificerad efter vissa regler i direktivet. För konstgjorda eller kraftigt modifierade ytvatten gäller målet att uppnå det som definieras som ”god ekologisk potential”, vilket innebär att man får ställa lägre krav (än ”god ekologisk status” och ”god kemisk status”) på att växt- och djurliv i sådana vatten skall vara opåverkat. Bestämningen av ekologisk potential skall göras utifrån det som klassas som ”maximal ekologisk potential” för sådana vatten. Den maximala ekologiska potentialen är den högsta status som ett konstgjort eller kraftigt modifierat vatten kan uppnå sedan man vidtagit alla restaureringsåtgärder som överhuvudtaget är möjliga och genomförbara. Man skall sålunda ha gjort allt som är möjligt för att underlätta vattnets fria rörelser (undanröja vandringshinder) och för att förbättra livsmiljöerna i fråga om både kvalitet och kvantitet. Miljökravet för de kraftigt modifierade eller konstgjorda vattenförekomsterna, enligt Vattendirektivet, är att de skall uppnå god ekologisk potential, vilket är en liten avvikelse från maximal ekologisk potential.

svTE god ekologisk status
svFK Målet med Vattendirektivet är att alla ytvatten i EU-länderna skall ha god ekologisk status och god kemisk status och att alla grundvatten skall ha god kemisk status och god kvantitativ status. God ekologisk status innebär att ytvattnets växt- och djurliv, vattnets vägar och flöden, struktur på bottnar och stränder, samt de fysikalisk-kemiska förhållandena i vattnet inte får uppvisa mer än små avvikelser från vad som betraktas som naturliga förhållanden (referenstillståndet) för den typen av vatten i det området. Störningarna får således bara vara ringa. För att bedöma vad som kan anses vara referenstillståndet -- som motsvarar hög status -- för det aktuella vattnet har man redan i sin bakgrundsbeskrivning använt ett antal i direktivet förutbestämda biologiska, hydromorfologiska och fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer -- måttstockar att bedöma tillståndet efter. De tre kvalitetskategorierna under ”god status” är måttlig status, otillfredsställande status eller, som sämst, dålig status.

svTE god grundvattenstatus
svDF den status som uppnås av en grundvattenförekomst när både dess kvantitativa status och dess kemiska status åtminstone är god
RF Vattendirektivet (Artikel 2)

svTE god kemisk status
svFK Målet med Vattendirektivet är att alla ytvatten i EU-länderna skall ha god ekologisk och kemisk status och att alla grundvatten skall ha god kemisk och kvantitativ status. God kemisk status innebär att en vattenförekomst inte får ha högre halter av förorenande ämnen än vad som gäller enligt direktivets bilaga IX (Gränsvärden för utsläpp och miljökvalitetsnormer) samt de kvalitetsnormer som kommer att tas fram för de ämnen som tagits upp som prioriterade på den lista som följde på Vattendirektivet. Även andra miljökvalitetsnormer enligt relevant gemenskapslagstiftning ska hållas.

svTE god kemisk grundvattenstatus
svDF den kemiska status hos en grundvattenförekomst som uppfyller alla krav som definieras [i direktivet]
RF Vattendirektivet (Artikel 2)

svTE god kemisk ytvattenstatus
RF Vattendirektivet (Artikel 2)
svDF den kemiska status som krävs för att uppfylla miljömålen för ytvatten […]
svAN Dvs. den kemiska status som uppnås hos en ytvattenförekomst i vilken koncentrationerna av förorenande ämnen inte överskrider de miljökvalitetsnormer som fastställs [i direktivet]”.

svTE god kvantitativ status
svFK För att uppnå god kvantitativ status för grundvatten får man, enligt Vattendirektivet, inte långsiktigt ta ut mer vatten ur en grundvattenförekomst än vad som kan kompenseras genom nybildning av vatten. Grundvattennivån får alltså inte sänkas. Man skall inte heller göra ingrepp som kan leda till ändrade strömförhållanden och därpå följande inträngning av saltvatten i grundvattentäkten. Hög status motsvarar referensförhållandet, dvs. opåverkade förhållanden. De tre kvalitetskategorierna under ”god status” är måttlig status, otillfredsställande status eller, som sämst, dålig status.

svTE god ytvattenstatus
svDF den status som uppnås av en ytvattenförekomst när både dess ekologiska status och dess kemiska status åtminstone är god
RF Vattendirektivet (Artikel 2)

svTE gradient
svRETE salthaltsgradient
svFK En matematisk term som anger hur en storhet förändras i rummet.

svTE grumlighet
svSYTE turbiditet
svDF förekomsten av partiklar i vattnet som minskar sikten och möjligheten för ljus att tränga ner i vattnet
svAN Ju mer/fler partiklar det finns i vattnet, inklusive planktonorganismer (växt- och djurplankton), desto grumligare blir vattnet. Ökad grumlighet (turbiditet) leder till att vattnet blir mindre genomskinligt, mindre transparent).

svTE grundhav
svFK Runt kontinenterna ligger kontinentalsockeln, som täcks av de förhållandevis grunda kusthaven -- grundhaven. Världshavet har ett medeldjup på nästan 4 000 meter, men kusthaven -- eller sockelhaven som de också kallas -- är sällan djupare än ca 200 meter och i många fall betydligt grundare än så.

svTE grundvatten
svDF vatten som fyller hålrummen i berg och jord och som nedåt begränsas av ett ogenomträngligt lager
svAN Det vatten som under en viss nivå utfyller hålrum, porer och öppna sprickor i jordlagren och i berggrunden. Enligt definitionen i Vattendirektivet (Artikel 2) ”allt vatten som finns under markytan i den mättade zonen och som står i direkt kontakt med marken eller underliggande jordlager”.

svTE grundvattenakvifer
svUPTE grundvattenmagasin
svDF underjordisk geologisk bildning som har så stor lagringskapacitet och är så genomsläpplig att grundvatten kan utvinnas ur den i användbara mängder
svAN I en akvifer kan det finnas ett eller flera grundvattenmagasin. En akvifer kan vara en öppen akvifer eller en sluten akvifer.

svTE grundvattenbildning
svDF tillförsel av vatten till grundvattenzonen
svAN Grundvatten bildas i inströmningsområden, där vatten strömmar från markvattenzonen till grundvattenzonen. Grundvattenbildningen (hur snabbt grundvattnet fylls på) avgör hur stort grundvattenuttag man kan göra i en akvifer eller inom ett område utan att grundvattenytan sänks på lång sikt.

svTE grundvattendelare
svDF gränslinje mellan två grundvattenområden
svAN En vattendelare kan vara en ytvattendelare eller en grundvattendelare. En vattendelare avgränsar ett avrinningsområde -- nederbörd som faller på området innanför vattendelaren kommer att bidra till tillrinningen och avrinningen (och grundvattenbildningen) inom området. En vattendelare utgör således också gränsen mellan två avrinningsområden. En ytvattendelare är ofta en höjd, något som syns i terrängen och som inte förändras. En grundvattendelare är en tänkt linje längs grundvattenytans höjdsträckning, alltså avgränsningen av det område från vilket grundvatten strömmar till en viss punkt, t.ex. en brunn eller en punkt i ett vattendrag. En grundvattendelares läge kan vara olika vid olika tidpunkter, bl.a. beroende på variationer i grundvattennivån.

svTE Grundvattendirektivet
svSYTE Direktivet om skydd för grundvatten mot förorening genom vissa farliga ämnen (Grundvattendirektivet, 80/68/EEG)
svAN Som anges i Vattendirektivet kommer emellertid frågor om skydd av grundvatten att tas upp i ett nytt direktiv, som är ett dotterdirektiv till Vattendirektivet. Det nuvarande grundvattendirektivet upphävs år 2013. I det nya dotterdirektivet anges vad man behöver ge akt på för att känna igen tecken på att grundvattnets kvalitet och/eller nivå håller på att försämras av mänsklig påverkan -- s.k. uppåtgående trender -- och utgångspunkter för vad som behöver göras för att kunna vända sådana trender.

svTE grundvattenförekomst
svDF avgränsad volym grundvatten i en eller flera akviferer
RF Vattendirektivet (Artikel 2)
svAN Grundvattenförekomst kan också definieras som grundvatten i ett grundvattenmagasin
svRETE ytvattenförekomst

svTE grundvatteninfiltration
svRETE grundvattenzon
svFK När vatten tränger ner i marken kallas det infiltration. Naturligt grundvatten bildas när nederbördsvatten tränger ner i markens mättade zon. Om ytvatten från t.ex. floder tränger ner i marken och fyller på grundvattnet kallas det inducerad infiltration.

svTE grundvattenmiljö
svFK Även inom en och samma geografiska region kan grundvattnet ha vitt skilda egenskaper beroende på i vilken geologisk miljö det uppehåller sig. Fem olika sådana miljöer i Sverige är kristallin berggrund, sedimentär berggrund, morän och svallsediment, isälvsavlagringar samt slutna akviferer.

svTE grundvattenområde
svDF område med grundvattenförande geologiska bildningar så avgränsat att det kan betraktas som en hydrologisk enhet (avgränsas av grundvattendelare)

svTE grundvattenstatus
RF Vattendirektivet (Artikel 2)
svDF allmän benämning på statusen hos en grundvattenförekomst, som bestäms av dess kvantitativa status eller dess kemiska status, beroende på vilkendera som är sämst

svTE grundvattentäkt
svDF akvifer eller magasin ur vilket man tar grundvatten för att antingen leda vattnet vidare till ett vattenverk, för kommunal vattenförsörjning, eller för att genom en brunn ta upp vatten för enskild vattenförsörjning
svRETE vattentäkt, ytvattentäkt

svTE grundvattenuttag
svFK Med vattenuttag menas att man leder bort (genom rörledningar till vattenverk) eller på annat sätt (flyttar med tankbilar, pumpar upp i brunnar) utnyttjar en vattentäkt för att få råvatten till olika ändamål, såsom att försörja en befolkning med dricksvatten, använda för bevattning, använda i industriprocesser eller för energiproduktion etc. Grundvattenuttag är sådant bortledande av grundvatten från en grundvattentäkt.

svTE grundvattenyta
svSYTE grundvattennivå
svDF den nivå där man får en vattenyta om man gräver en grop i marken eller driver der ett perforerat rör
svRETE grundvattenzon, markvattenzon
svAN Det är den nivå där vattnets tryck är detsamma som lufttrycket (atmosfärens tryck). Under grundvattenytan, i den markens mättade zon (grundvattenzonen) har vattnet högre tryck än luften och alla porer är fyllda med vatten. Ovanför grundvattenytan, i den omättade zonen (markvattenzonen) har vattnet lägre tryck än luften.

svTE grundvattenzon
svDF markens mättade zon

svTE markvatten
svSYTE markvätska
svUPTE omättad zon
svRETE markvattenzon
svDF det vatten som finns i marken ovanför grundvattenytan
svAN I detta övre område i marken, som kallas den omättade zonen eller markvattenzonen, finns det inte bara vatten utan också luft i porerna mellan jordpartiklarna. När växter tar upp vatten ur marken, vatten avdunstar vid markytan, eller vattennivån sänks genom dränering, minskar vattenfyllnadsgraden i porerna och när vatten rinner ner i marken (infiltreras) så ökar det. Den nedre, mättade zonen, kallas grundvattenzonen. Markvattnet har en nyckelroll i vattnets kretslopp, eftersom det är i den omättade zonen som det avgörs om det infiltrerade vattnet kommer att återgå till atmosfären som vattenånga eller om det kan transporteras vidare till grundvattnet.
RIFR markfuktighet = uppslagsterm? Referens hit därifrån?/HNI

svTE gruppering
svFK Ett begrepp som används i arbetet med att genomföra Vattendirektivet. Länderna själva får avgöra huruvida syftet med direktivet kan uppnås ”utan att identifiera varje mindre enskilt eller avgränsat ytvatten som en vattenförekomst”. Man måste således inte beskriva och övervaka alla yt- eller grundvattenförekomster var för sig, utan grupper av likartade t.ex. sjöar eller grundvattenförekomster kan beskrivas tillsammans och en för den gruppen representativ sjö eller grundvattenförekomst kan övervakas vad gäller vattenkvaliteten. Vatten grupperas så att vatten med likartade förutsättningar hamnar i samma grupp.

svTE gränsvärde för utsläpp
svDF massa, uttryckt i vissa specifika parametrar, i koncentration och/eller i utsläppsnivå, som inte får överskridas under en eller flera tidsperioder
RF Vattendirektivet (Artikel 2)
svAN Gränsvärden för utsläpp får också bestämmas för vissa grupper, familjer eller kategorier av ämnen.
RF Vattendirektivet (Artikel 2)

svTE gränsöverskridande vatten
svFK Ett gränsöverskridande vatten kan vara en sjö, en flod, ett havskustområde eller en grundvattenakvifer. Med gränsöverskridande menas att detta vatten delas av två eller flera länder. Vattenresursen delas alltså av flera och därför måste man samarbeta om förvaltningen av den.

svTE grävd brunn
svFK En vattenbrunn för att utnyttja grundvatten kan vara en (berg) borrad brunn eller en grävd brunn. Brunnen kan också vara en filterbrunn eller rörspetsbrunn. Grävda brunnar förutsätter att det finns grundvattenförande jordlager på måttliga djup (5--6 m). Om grundvattnet ligger på större djup är det svårt att nå ner till grundvattnet med en konventionell grävmaskin. När en grävd brunn anläggs i relativt ytliga grundvattenmagasin är den utsatt för yttre påverkan som avlopp, jordbruk, sur nederbörd osv. Det är därför extra viktigt att vidta skyddsåtgärder vid anläggning av en sådan brunn. Brunnens placering är också av stor betydelse. Det finns alltid en viss risk att en grävd brunn sinar under längre torrperioder. Särskilt utsatta är grunda brunnar i morän.

svTE grönalg
svFK Makroalger kan vara gröna, röda eller bruna.

svTE grönslick
svDF art av trådformig, kortlivad makroalg (Cladophora glomerata)
svAN Grönslick är en epifyt.

svTE göl
svDF typ av småvatten, som i sin tur kan ha mycket olika egenskaper
svAN Typiskt för gölar är att de inte har några arter av fisk, vilket gör livet lugnare för diverse småkryp som lever i dem. Det finns t.ex. skogsgölar.

svTE habitat
svSYTE livsmiljö
svDF de speciella ekologiska förhållanden som utgör livsmiljö för en särskild organism eller grupper av organismer

svTE Habitatdirektivet
svSYTE Direktivet om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (Habitatdirektivet), 92/43/EEG
svAN Habitatdirektivet behandlar naturtyper samt andra artgrupper än fåglar. Begreppet habitat används mycket brett och innefattar såväl geologiska formationer som biotoper och växtsamhällen. Enligt direktivet skall varje medlemsland föreslå områden av gemenskapsintresse (med dels berörda naturtyper, dels arter som nämns i direktivets bilaga 1) och se till att nödvändiga åtgärder vidtas i områdena för att bevara arternas livsmiljöer så att de kan fortleva i livskraftiga bestånd och att naturtyperna kan bevaras långsiktigt. Skapandet av nätverket Natura 2000, som är EU:s bidrag till att i praktiken genomföra det som sätts upp som mål i den europeiska Bernkonventionen och i den globala Konventionen om biologisk mångfald, bygger på Habitatdirektivet och Fågeldirektivet.

svTE halogenerat organiskt ämne
svFK Flertalet långlivade organiska ämnen är sådana som människan avsiktligt och aktivt framställt eller fortfarande framställer för att använda som bekämpningsmedel och industrikemikalier. Andra miljögifter bildas oavsiktligt i industriella processer eller förbränningsprocesser. De s.k. halogenerade organiska ämnena är sådana som innehåller kol och väte, men där en eller flera av väteatomerna i föreningen har ersatts med någon halogen -- klor, brom, fluor eller jod -- för att bli mer stabila och svårnedbrytbara. Ju fler halogenatomer en förening innehåller, desto stabilare blir den. De långlivade organiska ämnena (POPs) är stabila mot nedbrytning (persistenta), har förmåga att anrikas i näringskedjan (bioackumulerbara) och är giftiga.

svTE havsbaserad
svRETE föroreningskälla, landbaserad
svFK En verksamhet eller föroreningskälla som är förlagd till havs är havsbaserad -- t.ex. fartygstrafik, dumpning, oljeutvinning till havs eller andra verksamheter där man utvinner resurser från havsbottnen.

svTE havsbruk
svDF odling av fisk, skaldjur, blötdjur (musslor och ostron) eller alger i havsvatten
svRETE akvakultur, vattenbruk
svAN Syftet med vattenbruk, som kan ske i både sötvatten och havsvatten, är att få en större produktion eller högre värde på avkastningen än vad som normalt är möjligt vid vanlig fångst eller insamling. Fiskodling är den ekonomiskt viktigaste formen av akvakultur.

svTE Havsrättskonventionen
svFK Förenta nationernas havsrättskonvention. Det största enskilda internationella politiska avtalet om hur världens länder skall dela upp världshavet och dess resurser, inklusive kontinentalsockeln och havsbottnen. I konventionen läggs fast ett omfattande regelverk för världens oceaner och hav samt de regler som skall gälla alla former av utnyttjande av oceanernas och dessas resurser. Också principen att alla problem i oceanerna hänger nära samman och bör hanteras i ett sammanhang fastställs i konventionen. I Havsrättskonventionen finns bl.a. reglerna för vad en kuststat får räkna som baslinje, inre vatten, territorialvatten, angränsande zon och ekonomisk zon.
enTE UN Convention on the Law of the Sea
enSYTE UNCLOS

svTE HELCOM
svSYTE Helsingforskommissionen
svFK HELCOM, som är verkställande organ för att genomföra Helsingforskonventionen, består av representanter för de fördragsslutande parterna (Danmark, Estland, Finland, Lettland, Litauen, Polen, Ryssland, Tyskland, Sverige och EU-kommissionen).
enTE Baltic Marine Environment Protection Commission
enSYTE Helsinki Commission

svTE Helsingforskonventionen
svSYTE Konventionen om skydd av Östersjöområdets marina miljö
svFK Östersjöstaternas avtal om att skydda miljön i Östersjön, Öresund, Bälthavet och Kattegatt.  Konvention omfattar alla former av havsföroreningar (utsläpp från landbaserade källor, utsläpp från fartyg, luftnedfall, dumpning samt förorening som orsakas av att havsbotten utforskas eller exploateras) och man utgår från havets hela avrinningsområde. Syftet är att länderna ”skall vidta alla erforderliga lagstiftnings-, administrativa eller andra relevanta åtgärder för att förhindra eller eliminera förorening i syfte att främja återställandet av Östersjöområdet och bevarandet av dess ekologiska balans”.
enTE Convention on the Protection of the Marine Environment of the Baltic Sea Area

svTE herbicid
svSYTE växtbekämpningsmedel
svDF kemiskt eller biologiskt bekämpningsmedel (biocider) för att förebygga eller motverka att växter ställer till materiell skada eller orsakar sjukdom
svAN Delas in i pesticider (alla kemiska bekämpningsmedel), bakteriecider (bakteriebekämpningsmedel), herbicider (växtbekämpningsmedel), fungicider (svampbekämpningsmedel) och insekticider (insektsbekämpningsmedel).

svTE HCH:er
svSYTE hexaklorcyclohexaner
svDF grupp av svårnedbrytbara klorerade organiska ämnen som ansamlas i levande organismer
svAN HCH:er används som insekts- och svampbekämpningsmedel.

svTE humus
svDF organiskt material som inte har brutits ner fullständigt
svAN Humus är mörkfärgade organiska substanser i jorden och i torv.

svTE humusämne
svFK Humusämnen bildas i marken när döda växter och djur bryts ner. Under denna nedbrytningsprocess frigörs näringsämnen som varit bundna i det organiska materialet. Näringsämnena återcirkuleras i ekosystemet i växttillgänglig form. Den bruna färgen på vattnet i en del vikar, sjöar och floder beror på höga koncentrationer av humusämnen.

svTE huvudavrinningsområde
svUPTE huvudvattendrag
svFK Sverige har 119 huvudavrinningsområden. Ett huvudavrinningsområde har ett huvudvattendrag och ett antal biflöden, är minst 200 km&#x00B2; stort och har sin utloppspunkt vid havet. Av de 119 områdena är 112 huvudavrinningsområden på fastlandet, med avrinning till kusten, medan fyra är områden som dränerar över riksgränsen till Norge och har en yta om minst 200 km&#x00B2; på den svenska sidan. Två av de svenska huvudavrinningsområdena ligger på Gotland och ett av områdena omfattar hela Öland (som per definition inte är något avrinningsområde). Strikt sett är också sex av de svenska huvudavrinningsområdena lite för små (mindre än km&#x00B2;), men räknas ändå som huvudavrinningsområden. Ofta behöver man emellertid mer detaljerad information om ett stort avrinningsområde och Sveriges landyta har därför också delats upp i ca 12 000 delavrinningsområden.

svTE hydraulisk konduktivitet
svDF förmågan hos geologiskt material (berggrund, jord) att släppa igenom vatten

svTE hydrofil
svFK vattenälskande
svAN Begreppet används om ämnen med sådana egenskaper att de växelverkar med vatten. Ett hydrofilt ämne är därför oftast vattenlösligt.
RIFR svDF = ?

svTE hydrofob
svDF vattenskyende
svAN Begreppet används om ämnen med sådana egenskaper att de stöter bort eller stöts bort från vatten. Ett hydrofobt ämne är därför generellt sett inte vattenlösligt. (Hydrofobi talar man också om i samband med sjukdomen rabies, som även kallas vattuskräck eftersom ett symptom på rabies är stark skräck för vatten.)
RIFR svDF = ?

svTE hydrofor
svDF tryckkärl som är fyllt med delvis vatten, delvis luft
svAN Anordning som används i små, lokala vattenförsörjningssystem, t.ex. en villa, och kombineras med en pump.

svTE hydrologi
svDF läran om vatten i vid bemärkelse
svAN Något snävare definierat är hydrologi läran om de av naturen styrda vattenrörelserna och vattenförekomsterna på kontinenterna (nederbörd över land, avdunstning från sjöar och land, vattenrörelser i floder och på markytan, vatteninträngning i marken samt grundvattenförekomst och grundvattenrörelser).

svTE hydrologisk cykel
svDF vattnets ständiga cirkulation mellan hav, atmosfär och land
svRETE hydrologiskt kretslopp, vattnets kretslopp

svTE hydrologiskt kretslopp
svDF vattnets kretslopp
svRETE hydrologisk cykel

svTE hydrosfär
svFK Allt vatten på jorden -- salt, bräckt, sött -- utgör tillsammans jordens hydrosfär. Det är vattnet i hav, sjöar och floder, liksom grundvattnet, markvattnet och det vatten som är bundet i isar och glaciärer samt vattnet i atmosfären.

svTE hydromorfologisk kvalitetsfaktor
svFK Det som utmärker vattenflöde, vattendragets sträckning, strömningsmönster, tidvattenförhållanden (för övergångsvatten), struktur på och typ av strand, beroende på vad som anses vara normalt och tecken på opåverkade förhållanden för det aktuella vattnet.

svTE hypolimnion
svDF den kalla och relativt ostörda vattenmassa som ligger under språngskiktet i en sjö vars vatten är skiktat i olika varma vattenmassor (temperatursprångskikt)

svTE hypoxisk
svRETE anoxisk
svFK När det finns mycket lite syre i bottenvattnet och det övre sedimentlagret, men fortfarande tillräckligt mycket för att vissa högra livsformer nätt och jämnt skall kunna överleva, kallas tillståndet hypoxiskt. Syrefattiga förhållanden anses råda om syrehalten är mindre än 1--2 ml/liter vatten. När det inte finns något syre kvar i djupt bottenvatten eller i sediment (mycket syrefattigt eller helt syrefritt), vilket i sin tur leder till att organiskt material (döda djur och växter och annat material) som faller ner mot bottnen inte kan brytas ner, är tillståndet anoxiskt (anoxia).

svTE hårdbotten
svDF sjö- eller havsbotten som består av klippor, stenblock eller mindre stenar
svAN En botten kan antingen vara hård eller mjuk (se mjukbotten). Hårdbottnar kan bestå av klippor, sten, block och andra hårda material. Alger och djur som lever på hårdbottnar är antingen permanent fastsittande på en plats eller har någon mekanism (organ) som gör att de kan suga eller på annat sätt hålla sig fast vid bottnen.

svTE hårdhet
svFK Ett vatten betecknas som hårt när det innehåller stora mängder kalcium och magnesium. Hårt vatten ger problem med avlagringar och igensättningar av ledningar. För att göra ett hårt vatten mjukare behövs avhärdning, som görs genom s.k. jonbyte i ett särskilt jonbytesfilter. Processen innebär att kalciumjoner byts ut mot natriumjoner.

svTE hällkar
svDF större eller mindre, ofta vattenfylld fördjupning i en berghäll
svAN Ett hällkar torkar ut med jämna mellanrum och därför måste de djur och växter som lever i ett hällkar antingen tåla uttorkning eller ha särskilda vilostadier då tillgång på vatten inte är så viktig.

svTE hög ekologisk status
svFK Målet med Vattendirektivet är att alla ytvatten i EU-länderna skall ha god ekologisk och kemisk status och att alla grundvatten skall ha god kemisk och kvantitativ status. God ekologisk status innebär att ytvattnets växt- och djurliv, vattnets vägar och flöden, struktur på bottnar och stränder, samt de fysikalisk-kemiska förhållandena i vattnet inte får uppvisa mer än små avvikelser från vad som betraktas som naturliga förhållanden (referenstillståndet) för den typen av vatten i det området. Störningarna får således bara vara ringa. För att bedöma vad som kan anses vara referenstillståndet -- som motsvarar hög status -- för det aktuella vattnet har man redan i sin bakgrundsbeskrivning använt ett antal i direktivet förutbestämda biologiska, hydromorfologiska och fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer -- måttstockar att bedöma tillståndet efter. De tre kvalitetskategorierna under ”god status” är måttlig status, otillfredsställande status eller, som sämst, dålig status.

svTE hög kemisk status
svFK Målet med Vattendirektivet är att alla ytvatten i EU-länderna skall ha god ekologisk och kemisk status och att alla grundvatten skall ha god kemisk och kvantitativ status. God kemisk status innebär att en vattenförekomst inte får ha högre halter av förorenande ämnen än vad som gäller enligt direktivets bilaga IX (förteckning över huvudsakliga förorenande ämnen, indelade i 12 större grupper) samt enligt de miljökvalitetsnormer som föreslås i dotterdirektivet om grundvatten vad gäller halter av prioriterade främmande ämnen. De tre kvalitetskategorierna under ”god status” är måttlig status, otillfredsställande status eller, som sämst, dålig status.

svTE hög kvantitativ status
svFK För att uppnå god kvantitativ status för grundvatten får man, enligt Vattendirektivet, inte långsiktigt ta ut mer vatten ur en grundvattenförekomst än vad som kan kompenseras genom nybildning av vatten. Grundvattennivån får alltså inte sänkas. Man skall inte heller göra ingrepp som kan leda till ändrade strömförhållanden och därpå följande inträngning av saltvatten i grundvattentäkten. Hög status motsvarar referensförhållandet, dvs. opåverkade förhållanden. De tre kvalitetskategorierna under ”god status” är måttlig status, otillfredsställande status eller, som sämst, dålig status.

svTE högmosse
svFK En mosse är en typ av myr (myrar delas in i mossar, kärr och blandmyrar). Utmärkande för mossar är att de har näringsfattiga förhållandena och därför artfattig, ofta risdominerad växtlighet. Mossar får sitt vatten enbart från nederbörden och därför kan vattnet inte berikas med näring genom att först passera genom jord. Vattnet i mossar är alltså naturligt näringsfattigt och därtill mycket surt. En högmosse har en central mossekupol som höjer sig över omgivningen.

svTE Höga kusten
svFK Höga Kusten ligger på södra Norrlands ostkust och sträcker sig från Härnösand till Örnsköldsvik. Den starkt kuperade kusten (nivåskillnader upp mot 300 meter från kustlinjen) möter här Bottenhavet, som format och formar landet som stiger ur havet. I Höga Kusten har den senaste istiden åstadkommit först en kraftig nedtryckning av jordskorpan och därefter världens största landhöjning när jordskopan fjädrar tillbaka. Landhöjningen och havets påverkan har format och formar landskapet. På inget annat ställe i världen kan man så tydligt och koncentrerat se effekterna av den fortfarande pågående landhöjningen. Höga Kusten är ett har av FN:s organisation för utbildning, forskning och kultur (UNESCO) utsetts till Världsarv på grund av områdets speciella landhöjningsgeologi.

svTE högsta kustlinjen
svBT HK
svDF den högsta nivå till vilken havet eller Östersjön i något av sina insjöstadier nått under eller efter den senaste istiden
svAN Höga kustlinjen (HK) är således den gräns där de högsta belägna strandmärkena finns.

svTE höstblomning
svFK Många arter av planktonalger (växtplankton) blommar helt naturligt en gång på hösten. Detta kallas höstblomning.

svTE industriellt avloppsvatten
svDF förorenat vatten från industrier, gruvor och andra verksamheter, där det använda vattnet sannolikt innehåller giftiga ämnen eller andra föroreningar t.ex. kan döda de bakterier som utnyttjas i de kommunala reningsverkens biologiska reningssteg, benämns industriellt avloppsvatten
svAN Sådant avloppsvatten skall därför behandlas i speciella anläggningar som är utrustade för att hantera specifika ämnen.

svTE inducerad infiltration
svRETE grundvatteninfiltration, grundvattenzon
svFK Om ytvatten från t.ex. floder tränger ner i marken och fyller på grundvattnet kallas det inducerad infiltration.

svTE IMO
svFK FN:s sjöfartsorganisation.
enTE UN International Maritime Organization

svTE infiltration
HONR 1
svFK När vatten naturligt sjunker ner i marken kallas det infiltration. Det är en förutsättning för naturlig bildning av grundvatten. Man kan också öka mängden grundvatten genom att pumpa ytvatten till bassänger ovanpå t.ex. en grusås och låter det infiltrera, dvs. sakta rinna genom marken. Därefter pumpar man upp vattnet ur brunnar i marken precis som med naturligt grundvatten. Metoden kallas konstgjord infiltration eller konstgjord grundvattenbildning.

svTE infiltration
HONR 2
svDF metod som används för att rena avloppsvatten genom att låta det sjunka genom naturliga jordlager.

svTE infiltrationsanläggning
svSYTE infiltrationsbädd
svSYTE markbädd
svDF den anläggning där man renar avloppsvatten genom att låta det sjunka ner genom naturliga jordlager
svAN Metoden kan användas för avlopp från upp till ca 500 personer. För att klara miljöskyddskraven krävs dock ett visst minsta avstånd till underliggande grundvattenyta så att inte grundvattnet förorenas av främst kväve.

svTE inlandsvatten
RF Vattendirektivet (Artikel 2)
svDF allt stillastående eller strömmande vatten på markytan och allt grundvatten på landsidan av den baslinje från vilken territorialhavets bredd mäts
svRETE inre vatten

svTE inlandsvåtmark
svDF våtmark som omges av land och inte berörs av havsvatten
svRETE kustvåtmark

svTE inre vatten
svFK Enligt reglerna i FN:s havsrättskonvention är en kuststats inre vatten det vattenområde som ligger innanför den baslinje som används för att beräkna statens territorialvatten. Varje kuststat har rätt att fastställa sitt territorialhav ut till en gräns av högst 12 nautiska mil från den baslinje man bestämt sig för. Det inre vattnet är, liksom territorialhavet, i alla bemärkelser kuststatens eget havsområde, där man har suverän bestämmanderätt om vad som får göras och av vem.

svTE inre vattenresurser
svFK Ett lands totala mängd förnybart färskvatten utgörs av det vatten som finns i landets floder och vattenmagasin och som har sitt ursprung antingen i den nederbörd som faller över landet -- som är landets inre vattenresurser -- eller i sådana gränsöverskridande vattendrag och vattenmagasin som man delar med andra länder (yttre vattenresurser).

svTE insekticid
svSYTE svampbekämpningsmedel
svDF kemiskt eller biologiskt bekämpningsmedel (biocider) för att förebygga eller motverka att djur, växter eller mikroorganismer ställer till materiell skada eller orsakar sjukdom delas in i pesticid er (alla kemiska bekämpningsmedel), bakteriecider (bakteriebekämpningsmedel), herbicider (växtbekämpningsmedel), fungicider (svampbekämpningsmedel) och insekticider (insektsbekämpningsmedel).

svTE inströmningsområde
svDF den del av ett avrinningsområde där det sker en påfyllnad av grundvatten (grundvattenbildning)
svAN I ett inströmningsområde strömmar vatten från markvattenzonen till grundvattenzonen. Motsatsen är utströmningsområde , där det sker en avtappning av grundvatten (grundvatten flödar ut ur grundvattenzonen).

svTE integrerad kustzonsförvaltning
svFK Integrerad kustzonsförvaltning innebär att man tar ett samlat grepp för att ha en helhetssyn på planering och resursutnyttjande i ett kustområde. Man behöver gå igenom vilka nationella respektive internationell lagar och konventioner som reglerar olika verksamheter i kustzonen, identifiera risker (helst innan de blir till problem), identifiera aktörer och intressenter och deras behov och hur de påverkar miljö och resurser i kustzonen, identifiera vem som kan och bör medverka för att lösa problem som redan finns. Integrerad kustzonsförvaltning handlar mycket om att främja samarbete inom kustområdenas planering och förvaltning. Alla sektorer och verksamheter som ger förutsättningar för och påverkar kustzonen behöver engageras. Det handlar om fysisk planering, fiske, sjöfart men även landbaserade sektorer som jord- och skogsbruk, infrastruktur och trafik och andra verksamheter som påverkar havsmiljön. Integrerad kustzonsförvaltning är ett av verktygen för att genomföra Vattendirektivet.

svTE interception
svFK En del av den nederbörd som inte når marken fastnar på blad och grenar i träd (fångas upp av trädens kronor). Detta kallas interception.

svTE interkalibrering
svFK Interkalibrering innebär att man justerar t.ex. metoder eller instrument så att mätvärden eller andra data från olika håll blir jämförbara. I fråga om genomförandet av Vattendirektivet betyder interkalibrering att man skall ha ett system för att kontrollera att alla länder menar samma sak när man kommunicerar om vad som skall gälla som kriterier för miljömålet ”god status”. Länderna skall bygga upp nätverk av interkalibreringsstationer för ytvatten. Varje land skall identifiera stationer där man anser att vattnet ligger på gränsen mellan att ha hög eller god status, respektive på gränsen mellan att ha god eller måttlig status. Det som vi i Sverige anger som referensförhållande för en viss vattentyp skall i möjligaste mån överensstämma med vad andra länder betraktar som referensförhållande för enjämförbar vattentyp. Syftet är alltså att möjliggöra jämförelser länderna emellan. För att uppnå detta behövs en metod för interkalibrering samt ett antal stationer över hela Europa för test av ländernas respektive system.

svTE internationellt vattendistrikt
svDF av minst två länder delat avrinningsområde
svAN När ett avrinningsområde (vattendistrikt) enligt Vattendirektivet omfattar områden i två eller flera länder är det ett internationellt vattendistrikt.

svTE invallning
svDF torrläggning av ett lågt liggande område
svAN Man bygger en tät vall omkring området och pumpar bort vattnet. De stora kustområden i Nederländerna (IJsselmeerpoldrarna) som ”återvunnits från havet” är ett exempel på storskalig invallning och torrläggning för att dels få ny odlingsmark, dels skydda marken mot översvämning från havet

svTE jaure
svFK Samiskt ord för sjö. En liten sjö heter på samiska jauratje.
seTE jaure
seUPTE jauratje


svTE jokk
svFK Samiskt ord för bäck eller mindre älv.
seTE jokk

svTE jon
svDF elektriskt laddad atom eller molekyl
svAN När en atom eller atomgrupp (molekyl) förlorar eller drar till sig elektroner blir den elektriskt laddad. En sådan atom eller molekyl kallas för jon, och den får plus eller minustecken i förhållande till sin laddning. Näringsämnen blir tillgängliga för växter, inklusive alger, om de finns tillgängliga t.ex. som nitratjoner, ammoniumjoner eller fosfatjoner.

svTE jonbyte
svFK När vatten är alltför hårt, dvs. innehåller alltför mycket kalcium och magnesium, behöver det avhärdas för att bli mjukare. Avhärdning görs genom s.k. jonbyte i ett särskilt jonbytesfilter. Processen innebär att kalciumjoner byts ut mot natriumjoner.

svTE järv
svFK Samiskt ord för sjö. Jämför finskans järvi.
fiTE järvi
seTE järv

svTE kalkning
svFK För att öka buffertförmågan (förmågan att motstå försurning) i en försurad mark eller ett försurat vatten sprids kalk över området. Kalciumjoner neutraliserar försurande vätejoner.

svTE kanal
svDF konstgjord vattenväg för fartyg (sjöfarts- eller trafikkanal), för vatten till eller från en kraftstation (kraft- eller kraftverkskanal), för torrläggning (dräneringskanal) eller bevattning (bevattningskanal)
svAN Kanal kan även vara beteckningen på ett brett sund, t.ex. Engelska kanalen.

svTE karakterisering
svDF den sammantagna verksamhet, enligt Vattendirektivet, som innebär att man i ett avrinningsområde (vattendistrikt) inventerar vilka ytvatten, grundvatten och kustvatten som finns i området, var de finns och hur de avgränsas och vad som utmärker dem (avgränsning och typindelning) samt vad som bedöms vara referensförhållanden (naturliga, opåverkade tillstånd) för olika typer av vatten. Karakteriseringen omfattar således bl.a. kategorisering (vilken kategori/sorts ytvatten det handlar om -- flod, sjö, vatten i övergångszon eller kustvatten?) och typindelning (definition utifrån sådana faktorer som styr förutsättningarna för växt- och djurlivet i vattnet, i syftet att ge underlag för bedömningen om ekologisk status). Syftet med karakteriseringen är att skapa sig en bild och en bakgrundsbeskrivning av förhållandena i området.

svTE KARV
svSYTE kommunalt avloppsreningsverk

svTE kassodling
svDF odling av fisk i havet sker ofta i kassar (”nätburar”)
svRETE akvakultur, havsbruk, vattenbruk

svTE kategorisering
svDF karakterisering är den sammantagna verksamhet, enligt Vattendirektivet, som innebär att man i ett avrinningsområde (vattendistrikt) inventerar vilka ytvatten, grundvatten och kustvatten som finns i området, var de finns och hur de avgränsas och vad som utmärker dem (avgränsning och typindelning) samt vad som bedöms vara referensförhållanden (naturliga, opåverkade tillstånd) för olika typer av vatten
svAN Karakteriseringen omfattar således bl.a. kategorisering (vilken kategori/sorts ytvatten det handlar om -- flod, sjö, vatten i övergångszon eller kustvatten?) och typindelning (definition utifrån sådana faktorer som styr förutsättningarna för växt- och djurlivet i vattnet, i syftet att ge underlag för bedömningen om ekologisk status). Syftet med karakteriseringen är att skapa sig en bild och en bakgrundsbeskrivning av förhållandena i området.

svTE Kattegat
svDF havsområde på Sveriges västkust, mellan Öresund i söder och Skagerrak i norr
svAN Kattegatt är tillsammans med Öresund och Bälthavet ett gränsområde mellan brackvattenhavet Östersjön och det oceaniska Skagerrak.

svTE kemisk rening
svFK Kemisk behandling sker främst för att ta bort fosforföreningar från avloppsvattnet. genom att tillsätta fällningskemikalier som aluminium- eller järnföreningar, eller kalk så binds föreningar som varit lösta i vattnet. Dessa flockas ut och kan därefter tas bort från vattnet i en sedimentationsbassäng.
svRETE biologisk rening, mekanisk rening, kväverening

svTE kemisk status
svFK Målet med Vattendirektivet är att alla ytvatten i EU-länderna skall ha god ekologisk och kemisk status och att alla grundvatten skall ha god kemisk och kvantitativ status. Kemisk status handlar om att en vattenförekomst inte får ha högre halter av förorenande ämnen än vad som gäller enligt direktivets bilaga IX (Gränsvärden för utsläpp och miljökvalitetsnormer), de kvalitetsnormer som kommer att tas fram för de ämnen som tagits upp som prioriterade på den lista som följde på vattendirektivet. Även andra miljökvalitetsnormer enligt relevant gemenskapslagstiftning ska hållas (se definitionen för ”kemisk status” i direktivets artikel 2). Både ytvatten och grundvatten skall uppnå målet ”god kemisk status”.
svRETE god kemisk grundvattenstatus, god kemisk ytvattenstatus

svTE kemisk syreförbrukning 
svSYTE COD
svDF den mängd syre som behövs för att bryta ner en viss mängd organiskt material
svAN Mätning av COD i vatten är ett sätt att bestämma graden av förorening från utsläpp av organiskt material, t.ex. från kommunalt avloppsvatten eller industriavloppsvatten (särskilt från pappers- och massaindustrier). I vissa sammanhang kan förhållandet mellan BOD (biologisk syreförbrukning) och COD användas för att bestämma om vattnet innehåller giftiga ämnen.

svTE kemiskt bekämpningsmedel
svDF kemisk produkt som är avsedd att förebygga eller motverka att djur, växter eller mikroorganismer, däribland virus, förorsakar skada eller olägenhet för människors hälsa eller skada på egendom

svTE kisel
svFK Ett av de (förutom kväve och fosfor) viktigaste näringsämnena för algtillväxt.

svTE kiselalg
svFK En slags mikroalg (fytoplankton). Kiselalger har ett kiselskal och kan bilda långa kedjor. Algblomningar på våren och hösten består huvudsakligen av kiselalger. Dessa kan förekomma antingen fritt svävande i vattenmassan eller fastsittande på makroalger eller på bottnen.

svTE klorerade organiska ämnen
svFK Flertalet långlivade organiska ämnen är sådana som människan avsiktligt och aktivt framställt eller fortfarande framställer för att använda som bekämpningsmedel och industrikemikalier. Andra miljögifter bildas oavsiktligt i industriella processer eller förbränningsprocesser. De s.k. halogenerade organiska ämnena är sådana som innehåller kol och väte, men där en eller flera av väteatomerna i föreningen har ersatts med någon halogen -- klor, brom, fluor eller jod -- för att bli mer stabila och svårnedbrytbara. Om klorjoner tillsätts kallas ämnet klorerat. Ju fler halogenatomer en förening innehåller, desto stabilare blir den. De långlivade organiska ämnena (POPs) är stabila mot nedbrytning (persistenta), har förmåga att anrikas i näringskedjan (bioackumulerbara) och är giftiga.

svTE kombinerat system
svSYTE kombinerat avloppssystem
svFK Att ha en gemensam ledning för transport av spillvatten (avloppsvatten, gråvatten), dagvatten (från hårda ytor utomhus) och dränvatten från fastigheters dräneringssystem kallas kombinerat system. Ett system för transport av avloppsvatten i två separata ledningar, en för spillvatten och en för dagvatten, kallas duplikatsystem.

svTE kombinerat tillvägagångssätt
svFK Enligt definitionen i Vattendirektivet (Artikel 2) ”reglering av utsläpp till ytvatten”, som skall göras i enlighet med det tillvägagångssätt som beskrivs i direktivet. Det innebär att länderna, för både punktkällor och diffusa källor till förorening, skall använda sig av både gränsvärden för utsläpp (utsläppsregleringar), med utgångspunkt från användningen av bästa tillgängliga teknik), och mål och normer för miljökvalitet (riktmärken för den miljökvalitet man vill uppnå). tidigare EG-direktiv, liksom i miljöarbetet i enskilda länder, har man tidigare i allmänhet lagt tyngdpunkten vid det ena eller det andra angreppssättet för att åstadkomma miljöförbättringar. Nu är det tänkt att man skall kombinera dessa tillvägagångssätt.

svTE kommunalt avloppsvatten
svDF avloppsvatten som huvudsakligen kommer från hushåll (även om också industriellt avloppsvatten kan ingå) och som behandlas i kommunala reningsverk

svTE koncentration
svDF halt (av ett ämne)

svTE konduktivitet
svDF förmågan hos geologiskt material att släppa igenom vatten
svRETE hydraulisk konduktivitet

svTE konstgjord infiltration
svSYTE konstgjord grundvattenbildning
svFK Det naturliga grundvattnet räcker inte alltid till för kommunernas vattenförsörjning. Man kan då öka mängden grundvatten genom att pumpa ytvatten till bassänger ovanpå t.ex. en grusås och låter det infiltrera, dvs. sakta rinna genom marken. Därefter pumpar man upp vattnet ur brunnar i marken precis som med naturligt grundvatten. Metoden kallas konstgjord infiltration eller konstgjord grundvattenbildning.

svTE konstgjord vattenförekomst
RF Vattendirektivet (Artikel 2)
svDF ytvattenförekomst som skapats genom mänsklig verksamhet

svTE konsumerat vatten
svFK Skillnaden mellan vattenuttag (mängd vatten som leds från en vattentäkt för att används av människan och vattenkonsumtion är att en hel del av det uttagna vattnet återgår till systemet i någon form (t.ex. renat avloppsvatten), medan vatten som inte på något sätt återförs är att betrakta som konsumerat och ”borta”. Det är dock inte säkert att återfört vatten återförs till samma område där den en gång togs ut.

svTE konsumtionsvatten
svSYTE dricksvatten
svDF det vatten som är avsett för dryck, matlagning, personlig hygien och andra hushållsgöromål.
RF Socialstyrelsens definition i allmänna råd om försiktighetsmått för drickvatten
svAN Livsmedelsverket definierar också dricksvatten som vatten som även ”används i ett livsmedelsproducerande företag vid tillverkning, bearbetning, konservering eller saluhållande av varor eller ämnen som är avsedda som livsmedel”.

svTE kontinentalsockeln
svFK Runt kontinenterna ligger kontinentalsockeln, som täcks av de förhållandevis grunda kusthaven. Kontinentalsockeln (som också kallas kontinentalhyllan eller shelfen) är landmassans fortsättning ut i havet. Det är huvudsakligen på kontinentalsockeln som man utvinner olja och gas ur havsbottnen liksom olika sorters mineraler. Kusthaven -- eller sockelhaven som de också kallas -- är sällan djupare än ca 200 meter och i många fall betydligt grundare än så. Eftersom kontinentalsockeln varierar mycket i bredd utanför olika landmassor är också utbredningen av de grunda kusthaven mycket varierande.

svTE kontrollerande övervakning
svFK Övervakning enligt Vattendirektivet skall ske i form av kontrollerande övervakning, operativ övervakning respektive undersökande övervakning i ytvatten, grundvatten och skyddade områden. Kontrollerande övervakning skall utföras vart sjätte år i ett urval yt- och grundvatten inom distriktet. Syftet är att ge en sammanfattande beskrivning av miljötillståndet och urvalet av mätstationer skall ge en representativ bild av tillståndet i distriktets olika yt- och grundvatten. Program för kontrollerande övervakning skall genomföras för att bygga under bedömningarna av påverkan och miljökonsekvenser och för att ge underlag för att bedöma vilka långsiktiga förändringar som är naturliga och vilka som orsakas av mänskliga verksamheter.

svTE korttidsreglering
svFK Vattentappningen vid en kraftstation behöver kunna anpassas till växlingar i kraftbehovet och detta sker genom att avrinningen korttidsregleras. Vattnets sparas i magasinen under tider med lågt kraftbehov och tappas i första hand av när behoven är stora (t.ex. under de produktiva timmarna under vanliga arbetsdagar).

svTE korvsjö
svDF lugnt flytande vattendrag i områden med lätteroderade sediment kan bilda regelbundna bågar, s.k. meandrar
svAN Om erosionen skär igenom ett smalt näs och en meanderbåge snörs av bildas en korvsjö.

svTE kraftverksdamm
svDF den del av ett reglerat vattendrag, där vattnet däms upp innan det släpps på för att ”falla” och därmed generera kraft
svAN I dammarna lagras således vatten för att reglera variationerna i ett vattendrags vattenflöde i avsikt att få ett jämnt flöde, vilket underlättar produktionen av vattenkraft. Man eftersträvar att skapa en så stor fallhöjd som möjligt (avståndet mellan dammens yta och den ursprungliga älven nedanför dammvallen).

svTE kraftverksmagasin
svFK Högst upp i det reglerade vattendraget kan man samla vatten i ett magasin för att senare släppa på den vattenmängd som behövs för kraftproduktionen.

svTE kraftigt modifierad vattenförekomst
RF Vattendirektivet (Artikel 2)
svDF ytvattenförekomst som till följd av fysiska förändringar genom mänsklig verksamhet på ett väsentligt sätt har ändrat karaktär
svAN Modifierade vatten är således vattenområden och vattenmiljöer som människan förändrat för att man velat nyttja dem på ett speciellt sätt, för ett speciellt ändamål. Kraftverksdammar och kraftverksmagasin är bara ett exempel på kraftigt modifierade vattenförekomster i Sverige.

svTE kransalgssjö
svDF grund, rätt näringsfattig sjö i kalkrikt område
svAN Sjön utmärks av att kransalger (Chara-arter) breder ut sig, ofta heltäckande, på sjöns mjuka botten.

svTE kvalitetsfaktor
svFK För att bedöma vad som kan anses vara ett opåverkat tillstånd (referenstillståndet) för ett vatten skall man, enligt Vattendirektivet, i sin beskrivning av vattnet använda ett antal förutbestämda biologiska kvalitetsfaktorer, hydromorfologiska kvalitetsfaktorer och fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer. Kvalitetsfaktorerna är måttstockar varefter man kan bedöma tillståndet.

svTE kvantitativ status
svDF ett uttryck för i viken grad en grundvattenförekomst är åverkan av direkta eller indirekta uttag
RF Vattendirektivet (Artikel 2)

svTE kusthav
svSYTE sockelhav
svFK Runt kontinenterna ligger kontinentalsockeln, som är landmassans fortsättning ut i havet. Kontinentalsockeln täcks av de förhållandevis grunda kusthaven. Kusthaven -- eller sockelhaven som de också kallas -- är sällan djupare än ca 200 meter och i många fall betydligt grundare än så. Eftersom kontinentalsockeln varierar mycket i bredd utanför olika landmassor är också utbredningen av de grunda kusthaven mycket varierande. Kusthaven utgör i sig mindre än 10 procent av världshavets totala yta.

svTE kustvatten
svFK Begreppet kustvatten används allmänt om kustnära vatten, alltså vattenområden som ligger på kontinentalsockeln och som ingår i den av människan utnyttjade kustzonen. Enligt definitionen i Vattendirektivet (Artikel 2), som bygger på internationellt överenskomna zonindelningar enligt Havsrättskonventionen, är kustvatten vatten upp till en sjömil utanför baslinjen (för biologiska kvalitetskriterier) eller gränser för territorialvatten på 12 sjömil (för kemiska kvalitetskriterier). För ”släta”, raka kuster är baslinjen detsamma som strandlinjen. För ”taggiga” eller örika kuster -- t.ex. kuster med djupa vikar eller bukter, eller kuster med en örik skärgård -- drar man s.k. räta baslinjer mellan de yttersta punkterna räknat från land. Då kan baslinjen vara linjen mellan skärgårdens ytterst belägna öar eller linjen mellan de yttersta punkterna där vikarna börjar.

svTE kustzonsstrategi
svFK Sedan 1996 pågår arbete inom EU för att identifiera och främja åtgärder för att förbättra tillståndet i de europeiska kustområdena och hejda ytterligare förstörelse av kustmiljön. Det är EU:s kustzonsstrategi.

svTE kustvåtmark
svDF våtmarksområde vid kusten, som påverkas av salt eller bräckt vatten
svAN Till marina våtmarker och kustvåtmarker hör permanent grunda havsområden (mindre än sex meter djupa vid ebb), vilket inkluderar havsvikar och sund. Dit hör också havsområden med växtlighet under vattenytan, t.ex. tångskogar och sjögräsängar. Korallrev, klippiga stränder, sand- eller grusstränder (t.ex. sandrevlar, sandiga bukter och sanddyner) är andra exempel, liksom flodmynningsområden och deltan och områden av ler- eller sandbottnar i tidvattenzonen. Andra exempel på marina våtmarker och kustvåtmarker är marsklandsområden i brackvatten- eller saltvattenområden, skogsbevuxna områden i tidvattenzonen (t.ex. mangroveskogar eller sumpskogar) lagunområden längs kusten med en smal förbindelse med havet utanför, deltalaguner med sötvatten men belägna längs kusten, samt karstområden och andra underjordiska hydrologiska system.

svTE Kvarken
svDF det havsområde i Östersjön som genom en hög undervattenströskel skiljer Bottenviken från Bottenhavet
svAN Kvarken är det smalaste och grundaste området i Bottniska viken.

svTE kvillområde
svDF del av ett vattendrag, där huvudfåran förgrenar sig i flera mindre fåror

svTE kväve
svFK Ett av de viktigaste näringsämnena för växter, inklusive alger och andra vattenlevande växter.

svTE kvävereduktion
svDF åtgärd för att minska halten kväve i vatten eller luft

svTE kvävefixering
svDF den omvandling som sker i vattnet när cyanobakterier (blågröna alger) omvandlar luftens kvävgas till växttillgängliga kväveformer
svAN Cyanobakterierna är således inte beroende av att det finns kväve i vattnet, utan de kan ta sitt kväve ”ur luften”.

svTE kvävebegränsning
svFK När tillgången på kväve i t.ex. en sjö eller ett havsområde bestämmer möjligheterna för algtillväxt. Begränsning betyder att om det finns lite eller inget alls kvar av kväve i vattnet i för växterna/algerna tillgänglig form så omöjliggörs vidare tillväxt. Dessutom måste näringsämnena kväve och fosfor finnas tillgängliga i rätt förhållande till varandra (16 kväveatomer för varje fosforatom). Vanligtvis anses att det är kväve som är det tillväxtbegränsande näringsämnet i havsmiljöer, men i vissa kustområden, och i de flesta sjöar, så är det tillgången på fosfor som begränsar tillväxten av växter.
svRETE fosforbegränsning, näringsämnesbegränsning

svTE kväverening
svDF behandling av avloppsvatten för att minska halten av kväve i vattnet
svAN Kväverening kan ske med olika metoder, t.ex. biologisk behandling med nitreifikation och denitrifikation i flera på varandra följande steg, avdrivning av ammoniakgas, jonbytesteknik eller att alger eller andra växter får ta upp kvävet.
svRETE biologisk rening, kemisk rening, mekanisk rening

svTE källsjö
svDF sjö som bildats genom att grundvatten tränger upp, inte genom tillflöden av bäckar eller annat ytvatten
svAN En källsjö har inte heller något utlopp.

svTE kärr
svFK Ett kärr, som är en typ av myr, får sitt vatten till viss del från den omgivande marken. Eftersom växterna i ett kärr delvis får sitt vatten från omgivande marker är tillgången på näringsämnen i kärret beroende av markförhållandena. I norra Sverige finns stora, näringsfattiga kärr. En del av dem är symmetriskt mönstrade med parallella upphöjda strängar och mellanliggande blöta lösbottnar (flarkkärr). I kalkhaltiga marker finner man rikkärr, som har en mycket speciell och artrik flora.

svTE laminerade sediment
svFK Skiktning kan förekomma i vattnet eller i bottensedimenten. När detta förekommer i sedimenten kallas det för laminering. Laminerade sediment är ett tecken på syrebrist i bottenzonen. När det uppkommer syrefattiga förhållanden eller total syrebrist i bottenvattnet i Östersjön under salthaltssprångssiktet påverkar också bristen på syre allvarligt de bottenlevande djuren och bioturbationen. Syresatta sediment förblir ljusbruna i färgen och de årliga lagren som avsätt blandas till en homogen massa. Om bioturbationen upphör på grund av syrebrist och för att djuren dör störs också nedbrytningsprocessen. Utan syre och djur som rör om i sedimenten så bryts inte det organiska materialet ner tillräckligt. Detta kan man se i sedimenten som distinkta gråa eller svarta lager (färgade av sulfider). De svarta lagren innehåller de bakterier som kan klara sig utan syre och som bildar den giftiga gasen svavelväte.

svTE landbaserad
svDF verksamhet eller föroreningskälla som är lokaliserad på land
svRETE havsbaserad
RIFR OKGR?

svTE landhöjning
svDF process genom vilken landområden som tidigare varit nedpressade av den stora inlandsisen för 10 000 år sedan höjer sig upp ur havet. Landhöjning är en unik process typisk för Östersjöregionen
svRETE erosionsbotten, transportbotten, ackumulationsbotten
svAN Landhöjningen sker fortfarande och har sitt maximum på ungefär en meter per ett hundra år i de norra delarna av Bottniska viken och minskar sedan gradvis ju längre söder ut som man rör sig. I de södra delarna av Östersjöområdet upphörde landhöjningen redan för flera tusen år sedan. I de norra delarna skapar processen fortfarande unika ständigt föränderliga kustmiljöer som man inte påträffar någon annanstans i världen. Grunda havsvikar omvandlas gradvis till sjöar och slutligen till myrar och skogsmark. Strändernas form och miljön i Bottniska viken påverkas ständigt av detta, liksom av havsisens årliga eroderande rörelser och av det faktum att mycket organiskt material transporteras med floderna och deponeras i de grunda kustområdena. Växelverkan mellan tre olika slags bottnar -- erosionsbottnar, transportbottnar och ackumulationsbottnar -- är särskilt markant i Bottniska viken, där landhöjningen fortfarande är en mycket stark förändringskraft.

svTE latrin
svDF avfall från torrtoaletter

svTE lek
svDF fiskars fortplanting kallas lek (lekperiod, lekplats, lekvandring)

svTE limnisk
OKGR adj.
svDF som rör sötvattensmiljöer, såsom sjöar och floder
svAN En limnisk miljö är en sötvattenmiljö.
svRETE limnologi

svTE limnologi
svDF läran om sötvatten (färskvatten), dess växt- och djurliv, fysiska egenskaper och geografiska karaktäristika etc.
svAN Läran om sötvattensförekomst och sötvattensrörelser ur ett biologiskt-kemiskt perspektiv. Kommer från det grekiska ordet limne = sjö.

svTE litoral
OKGR adj.
svDF som har att göra med strandzonen
svAN Litoralen = strandzonen.

svTE LOD
svSYTE lokalt omhändertagande av dagvatten
svFK Innebär att dagvattnet tas om hand så nära källan som möjligt innan det blivit alltför förorenat av t.ex. bilavgaser. Via särskilda brunnar låter man vid LOD dagvattnet infiltrera i marken.

svTE lotisk
OKGR adj.
svDF som rör rinnande vatten
svAN En lotisk miljö är miljön i rinnande eller strömmande vatten.

svTE luftburet
OKGR adj.
svFK När något -- t.ex. partiklar, inklusive föroreningar -- transporteras med vindar och nederbörd så är det luftburet.
RIFR GNGR?

svTE luftning
svFK Grundvatten som används råvatten för beredning av dricksvatten måste luftas om det innehåller alltför halter av kolsyra eller andra gaser (svavelväte, radon, metan).

svTE lugnflytande vatten
svDF vatten som rör sig långsammare än 0,2 meter per sekund

svTE lugnvatten
svDF lugnflytande vatten i ett vattendrag (särskilt en älv)
svAN Lugnvatten i en älv heter sel på samiska.
seTE sel

svTE luokta
svFK Samiskt ord för vik.
seTE luokta

svTE luoppal
svFK Samiskt ord för liten sjö genomfluten av en älv.
seTE luoppal

svTE långsamfilter
svDF finkornigt sandfilter som ytvatten (råvatten från sjöar och vattendrag för användning som dricksvatten) filtreras igenom i vattenverk för att vattnets lukt och smak skall bli bättre

svTE långlivad organisk förening
svFK Flertalet långlivade organiska ämnen är sådana som människan avsiktligt och aktivt framställt eller fortfarande framställer för att använda som bekämpningsmedel och industrikemikalier. Andra miljögifter bildas oavsiktligt i industriella processer eller förbränningsprocesser. De s.k. halogenerade organiska ämnena är sådana som innehåller kol och väte, men där en eller flera av väteatomerna i föreningen har ersatts med någon halogen -- klor, brom, fluor eller jod -- för att bli mer stabila och svårnedbrytbara. Ju fler halogenatomer en förening innehåller, desto stabilare blir den. De långlivade organiska ämnena (POPs) är stabila mot nedbrytning (persistenta), har förmåga att anrikas i näringskedjan (bioackumulerbara) och är giftiga.

svTE makroalg
svDF alg som växer på bottnen och som kan ses med blotta ögat

svTE makrobentos
svDF större bottenlevande organismer (synliga för blotta ögat)

svTE makrofytobentos
svDF större bottenlevande växter (alger och blomväxter)

svTE makrozoobentos
svDF större bottenlevande djur

svTE marin
OKGR adj.
svFK Marin forskning handlar om studiet av de öppna haven, randhaven och dessas saltvattensmiljöer. Det används också för samma fenomen i brackvattensområden och miljöer. Ordet kommer från latin och gammal franska (marin, marinus och mare = hav).

svTE marinbiologi
svDF läran om livet i havet

svTE marin våtmark
svDF våtmarksområde vid kusten, som påverkas av salt eller bräckt vatten. Till marina våtmarker och kustvåtmarker hör permanent grunda havsområden (mindre än sex meter djupa vid ebb), vilket inkluderar havsvikar och sund. Dit hör också havsområden med växtlighet under vattenytan, t.ex. tångskogar och sjögräsängar. Korallrev, klippiga stränder, sand- eller grusstränder (t.ex. sandrevlar, sandiga bukter och sanddyner) är andra exempel, liksom flodmynningsområden och deltan och områden av ler- eller sandbottnar i tidvattenzonen. Andra exempel på marina våtmarker och kustvåtmark er är marsklandsområden i brackvatten- eller saltvattenområden, skogsbevuxna områden i tidvattenzonen (t.ex. mangroveskogar eller sumpskogar) lagunområden längs kusten med en smal förbindelse med havet utanför, deltalaguner med sötvatten men belägna längs kusten, samt karstområden och andra underjordiska hydrologiska system.

svTE markinfiltration
svUPTE markbädd
svFK När vatten (nederbörd eller vatten från översvämmade vattendrag eller sjöar) sjunker ner i marken är det markinfiltration. Infiltration av avloppsvatten (från ett mindre antal personer) i markbäddar som består av jord är också en metod för avloppsvattenrening (se Infiltrationsanläggning).

svTE markvattenzon
svDF markens omättade zon
svRETE markvatten

svTE MARPOL
svDF internationell konvention om förhindrande av havsförorening från fartyg
svAN Syftet med konventionen är att avsiktliga och otillåtna utsläpp av olja, kemikalier, toalettavfall, fast avfall och luftföroreningar från fartyg till havs eller i hamn skall förebyggas och slutligen helt upphöra. Likaså skall utsläppen av olja och kemikalier i samband med olyckor minimeras. Konventionen omfattar utsläpp av föroreningar från fartygens normala drift liksom utsläpp som sker i samband med olyckor.
enTE International Convention for the Prevention of Marine Pollution from Ships (MARPOL 73/78)

svTE marskland
svDF kustvåtmark som huvudsakligen återfinns i tidvattenzoner
svAN De bildas genom att slam avlagras upp till högvattennivån och bildas på låglänta kuster. Marsklandsområden är biologiskt mycket produktiva och därför värdefulla. De har ofta unika populationer av växter och djur. Marskområdena är också mycket viktiga fågelområden. Vadehavet (Waddenzee) längs den danska, tyska och holländska nordsjökusten är ett vidsträckt marklandsområde av internationell betydelse.

svTE maximal ekologisk potential
svDF den högsta status som ett konstgjort eller kraftigt modifierat vatten kan uppnå sedan man vidtagit alla restaureringsåtgärder som överhuvudtaget är möjliga och genomförbara
svRETE god ekologisk potential
svAN Man skall sålunda ha gjort allt som är möjligt för att underlätta vattnets fria rörelser (undanröja vandringshinder) och för att förbättra livsmiljöerna i fråga om både kvalitet och kvantitet. Miljökravet för de kraftigt modifierade eller konstgjorda vattenförekomsterna, enligt Vattendirektivet, är att de skall uppnå god ekologisk potential, vilket är en liten avvikelse från maximal ekologisk potential.

svTE meander
svSYTE meandring
svFK Lugnt flytande vattendrag i områden med lätteroderade sediment kan bilda regelbundna bågar, s.k. meandrar. Meanderlopp är mycket spektakulära former i älvlandskap. På grund av processerna i meanderlopp bildas typiska former, såsom erosionsbranter i vattendragets yttersvängar och älvvallar i innersvängarna. Om erosionen skär igenom ett smalt näs och en meanderbåge snörs av bildas en korvsjö.
RIFR SYTE?

svTE medelhav
svSYTE randhav
svFK Oceanerna har ett antal bihav, som i sin tur kallas medelhav eller randhav. Medelhaven omges nästan helt av landmassor och är ”vikar” av oceanerna, medan randhaven ligger längs kontinenterna och deras fastlandskuster och skiljs från oceanerna av öar, ögrupper eller halvöar.

svTE mekanisk rening
svFK Mekanisk rening av avloppsvatten sker vanligtvis i reningsverkets sedimentationsbassäng. Partiklar faller till botten och bildar ett slamlager. En enklare form för mekanisk behandling kan ske om vattnet får passera genom ett galler, en sil eller någon annan typ av grovt filter som kan fånga stora partiklar och föremål.
svRETE biologisk rening, kemisk rening, kväverening

svTE metalimnion
svDF språngskikt (mellan vattenmassor av olika täthet) i en sjö

svTE mikrosil
svFK Om ytvatten som används som råvatten för beredning av dricksvatten innehåller för mycket alger silar man bort algerna innan vattenreningen börjar. En mikrosil är en finmaskig sil som vattnet får rinna igenom, och där algerna fastnar.

svTE miljöatlas
svDF miljöhandbok där länsstyrelsen anger vilken skyddsstatus olika områden har, skyddsmotiv för områden med särskilt skydd, känslighetsklass beroende på årstid samt anvisningar om hur miljöskador skall förebyggas eller åtgärdas
svAN Varje länsstyrelse skall också, inom ramen för sitt miljöskyddsansvar, utarbeta en miljöatlas för sitt område.

svTE miljöbalken
svFK Miljöbalken, som trädde i kraft 1999, är den svenska ramlag som syftar till att främja en hållbar utveckling och till att modernisera och uppdatera svensk miljölagstiftning i enlighet med de förändringar som skett under de senaste årtiondena. Regler från femton gamla miljölagar infogades i den nya miljöbalken. Balken tar även sin utgångspunkt i ett antal av de grundläggande principer som nu genomsyrar det internationella arbetet om miljö och naturresursanvändning. Till dessa allmänna hänsynsregler hör bl.a. försiktighetsprincipen, principen om att förorenaren skall betala, produktvalsprincipen samt principer om hushållning, kretslopp och lämplig lokalisering av verksamhet och åtgärder. Enligt miljöbalken har den som driver verksamhet eller vidtar åtgärder skyldighet att skaffa sig kunskaper om ingreppens miljöeffekter.

svTE miljögift
svFK Begreppet miljögift omfattar främst långlivade organiska ämnen (POPs), en grupp ämnen som är stabila mot nedbrytning (persistenta), har förmåga att anrikas i näringskedjan (bioackumulerbara) och är giftiga. Också vissa metaller (tungmetaller) räknas in bland miljögifterna, eftersom inte heller dessa metaller, som är grundämnen, bryts ner i levande organismer utan vandrar vidare i näringskedjan från bytesdjur till rovdjur.

svTE miljöhandlingsprogram
svFK Begreppet miljöhandlingsprogram används allmänt om handlingsprogram som är inriktade på att åtgärda vissa miljöproblem, lokalt, nationellt, regionalt eller globalt. Inom EU utarbetar kommissionen förslag till miljöhandlingsprogram för hela unionen. Förslaget behandlas och antas sedan på samma sätt som andra rättsakter på EU-nivå. Miljöhandlingsprogrammen blir därmed rättsligt bindande för länderna. Det sjätte miljöhandlingsprogrammet, som nu gäller fram till 2010, antogs 2002 och är fastlagt i ett rättsligt bindande beslut. EU:s miljöhandlingsprogram innehåller principer, målsättningar och prioriteringar. I den mån det förutsätts ny lagstiftning för att förverkliga programmen kan man säga att programmen bidrar till att driva på EU:s gemensamma miljölagstiftning.

svTE miljökonsekvensbeskrivning
svSYTE MKB
svFK Syftet med en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) är att ta reda på och beskriva såväl direkta som indirekta effekter som en planerad verksamhet eller åtgärd kan få för miljön och människors hälsa. Det är effekter som direkt kan påverka mark, vatten, luft, klimat, landskap, kulturmiljö, människor, djur och växter och har betydelse för hushållningen med mark och vatten och den fysiska miljön i övrigt. En MKB ska bidra till ett så bra beslutsunderlag som möjligt från miljö- och hälsosynpunkt. En MKB ska upprättas av den som skall genomföra en verksamhet eller uppföra en anläggning. En MKB ska upprättas för verksamheter eller projekt som är tillståndspliktiga verksamheter.

svTE miljökvalitetsmål
svFK Ett delvis nytt sätt att arbeta introducerades när riksdagen 1999 antog 15 nationella miljökvalitetsmål. Miljökvalitetsmålen är uttryck för den kvalitet och det tillstånd för Sveriges miljö, natur- och kulturresurser som är ekologiskt hållbara på lång sikt. Syftet med miljömålsarbetet är att komma fram till ett tillstånd som främjar människors hälsa, värnar den biologiska mångfalden och naturmiljön, tar till vara kulturmiljön och de kulturhistoriska värdena, bevarar ekosystemens långsiktiga produktionsförmåga samt tryggar en god hushållning med naturresurserna Miljömålen skall nås inom tidsrymden av en generation och varje mål är konkretiserat i ett antal delmål.

svTE miljökvalitetsnorm
svFK En miljökvalitetsnorm kan anges som en viss halt av ett ämne, eller som ett värde, eller beskrivas i ord. Normen kan utfärdas för kemiska ämnen (tillämpligt på vatten och luft), i vissa fall för levande organismer vars tillstånd signalerar hur det står till i miljön (bioindikatorer; tillämpligt bara på vattenmiljöer), för effekter av buller, ljus eller strålning samt flöden eller nivåer (tillämpligt på vatten). Miljökvalitetsnormer kan utformas på olika sätt (se 2 § 5 kap. miljöbalken), men i normalfallet rör det sig om bindande gränser för miljötillstånd vilka inte får överträdas efter ett visst datum. I vissa fall används miljökvalitetsnormer i betydelsen av riktvärden och är då ett värde som inte bör över-/underskridas.

svTE miljömål
svDF de mål som sätts upp för vatten, dvs. att alla ytvatten inom EU skall uppnå god ekologisk och kemisk status och att alla grundvatten skall uppnå god kvantitativ och kemisk status
RF Vattendirektivet (Artikel 2)
svRETE miljökvalitetsmål

svTE miljöövervakning
svFK Med hjälp av miljöövervakning skall man kunna beskriva tillståndet i miljön, bedöma hotbilder, få fram underlag för åtgärder, följa upp beslutade åtgärder, få fram underlag för analys av olika utsläppskällors nationella och internationella miljöpåverkan. Miljöövervakningsdata utgör en väsentlig del av underlaget för officiell statistik och för internationell rapportering samt används för att utveckla och följa upp miljökvalitetsmål och indikatorer.

svTE millenniemål
svFK Inför det nya årtusendet anordnade FN:s generalförsamling år 2000 ett särskilt toppmöte om fattigdomen i världen. Där antogs Millenniedeklarationen med ett antal s.k. millennieutvecklingsmål, som är milstolpar som världens länder skall nå till år 2015. Det övergripande millenniemålet är att fram till år 2015 halvera den andel människor i världen som lever i absolut fattigdom och hunger. Ett av delmålen är att halvera andelen människor i världen som saknar rent dricksvatten.

svTE mineralisering
svDF omvandling till ammonium och fosfat av näringsämnen bundna till organiskt material

svTE mjukbotten
svFK Mjuka bottnar eller substrat i sjöar och havsområden består nästan helt av lösa, mjuka sedimentavlagringar. Cirka 98 procent av alla havsbottnar i oceanerna är mjukbottnar. Förenklat kan sediment på mjuka bottnar vara av två olika typer. Den ena typen är sten, sand, lera, muddermassor, organiskt material från samhällen och industrier, och annat liknande material som sköljts eller aktivt släppts ut i havet via floder, markavrinning eller via andra processer. Den andra typen är resterna av marina orgasmer och annat organiskt material som producerats i havet eller i floder som rinner ut i havet.

svTE modifierat vatten
svFK Ett modifierat vatten har genomgått fysiska förändringar orsakade av mänsklig verksamhet och därmed på ett väsentligt sätt har ändrat karaktär. Modifierade vatten är således vattenområden och vattenmiljöer som människan förändrat för att man velat nyttja dem på ett speciellt sätt, för ett speciellt ändamål.

svTE mosse
svDF torvbildande våtmark
svRETE myr

svTE myr
svDF torvbildande våtmark, som inte väsentligt påverkas av sjövatten, havsvatten eller vatten från vattendrag
svRETE mosse, kärr
svAN I stället får myrarna sitt vatten från nederbörd eller avrinning från omgivande mark. Myrar i Sverige delas in i tre klasser: mossar, kärr och blandmyrar.

svTE måttlig ekologisk status
svFK Målet med Vattendirektivet är att alla ytvatten i EU-länderna skall ha god ekologisk och kemisk status och att alla grundvatten skall ha god kemisk och kvantitativ status. God ekologisk status innebär att ytvattnets växt- och djurliv, vattnets vägar och flöden, struktur på bottnar och stränder, samt de fysikalisk-kemiska förhållandena i vattnet inte får uppvisa mer än små avvikelser från vad som betraktas som naturliga förhållanden (referenstillståndet) för den typen av vatten i det området. Störningarna får således bara vara ringa. För att bedöma vad som kan anses vara referenstillståndet -- som motsvarar hög status -- för det aktuella vattnet har man redan i sin bakgrundsbeskrivning använt ett antal i direktivet förutbestämda biologiska, hydromorfologiska och fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer -- måttstockar att bedöma tillståndet efter. De tre kvalitetskategorierna under ”god status” är måttlig status, otillfredsställande status eller, som sämst, dålig status.

svTE måttlig kemisk status
svFK Målet med Vattendirektivet är att alla ytvatten i EU-länderna skall ha god ekologisk och kemisk status och att alla grundvatten skall ha god kemisk och kvantitativ status. God kemisk status innebär att en vattenförekomst inte får ha högre halter av förorenande ämnen än vad som gäller enligt direktivets bilaga IX (förteckning över huvudsakliga förorenande ämnen, indelade i 12 större grupper) samt enligt de miljökvalitetsnormer som föreslås i dotterdirektivet om grundvatten vad gäller halter av prioriterade främmande ämnen. De tre kvalitetskategorierna under ”god status” är måttlig status, otillfredsställande status eller, som sämst, dålig status.

svTE måttlig kvantitativ status
svFK För att uppnå god kvantitativ status för grundvatten får man, enligt Vattendirektivet, inte långsiktigt ta ut mer vatten ur en grundvattenförekomst än vad som kan kompenseras genom nybildning av vatten. Grundvattennivån får alltså inte sänkas. Man skall inte heller göra ingrepp som kan leda till ändrade strömförhållanden och därpå följande inträngning av saltvatten i grundvattentäkten. Hög status motsvarar referensförhållandet, dvs. opåverkade förhållanden. De tre kvalitetskategorierna under ”god status” är måttlig status, otillfredsställande status eller, som sämst, dålig status.

svTE mättad zon
svFK Markvatten är det vatten som finns i marken ovanför grundvattenytan. I detta övre område i marken, som kallas den omättade zon en eller markvattenzonen, finns det inte bara vatten utan också luft i porerna mellan jordpartiklarna. När växter tar upp vatten ur marken, vatten avdunstar vid markytan, eller vattennivån sänks genom dränering, minskar vattenfyllnadsgraden i porerna och när vatten rinner ner i marken (infiltreras) så ökar det. Den nedre, mättade zonen, kallas grundvattenzonen. Markvattnet har en nyckelroll i vattnets kretslopp, eftersom det är i den omättade zonen som det avgörs om det infiltrerade vattnet kommer att återgå till atmosfären som vattenånga eller om det kan transporteras vidare till grundvattnet.

svTE natesjö
svRETE kransalgssjö
svFK En kransalgssjö är en grund, rätt näringsfattig sjö i kalkrikt område. Den utmärks av att kransalger (Chara-arter) breder ut sig, ofta heltäckande, på sjöns mjuka botten. Om en sådan sjö tillförs mycket näringsämnen och göds konkurreras kransalgerna ut av andra växter, särskilt nate. Då övergår en kransalgssjö till att bli en natesjö.

svTE nedbrytning
svFK Dött organiskt material (djur och växter) på land, och dött organiskt material som inte konsumeras av djurplankton eller större djur i vattenmassan, bryts ner. I vattenmiljöer inträffar detta i vattenmassan eller efter det att materialet fallit ner på bottnen. Bakterier, bakterieätande organismer och svampar är de mikroorganismer som sköter nedbrytningen, en process som kräver syre. Vid nedbrytningen frigörs näringsämnen som varit bundna i det organiska materialet och återcirkuleras till ekosystemet i för växterna tillgänglig form.

svTE nederbörd
svDF regn, snö och hagel

svTE nipa
svFK Om det förekommer aktiv erosion i finkorning material i en terassbrant kallas branten för nipa. Det är ett typiskt inslag i norrländska älvdalar.

svTE nitrat
svFK Kväve, fosfor och kisel är mycket viktiga näringsämnena för växter. Om växter skall kunna använda näringsämnena i sin fotosyntes måste de finnas tillgängliga i rätt kemisk form. Kväve är detta tillgängligt för växterna om det förekommer som nitratjoner eller ammoniumjoner.

svTE Nitratdirektivet
svSYTE EG-direktivet om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket, 91/676/EEG

svTE nitrifikation
svDF omvandling av ammoniak till nitrit och därefter till nitrat
svAN Det första steget i nedbrytningen av organiskt material, då den omvandling då näringsämnen frigörs i form av ammoniumjoner och växttillgängliga fosfatjoner (även koldioxid frigörs) kallas mineralisering. I nästa steg, som kallas nitrifikation, omvandlas ammoniumjonerna först till nitritjoner och slutligen till nitratjoner. Detta kan endast ske om det finns syre tillgängligt.

svTE nitrit
svDF dDen kemiska form som kväve omvandlas till i processen nitrifikation

svTE notblomstersjö
svFK En näringsfattig sjö med klart vatten och mager hårdbotten kan präglas av stor förekomst av notblomster. När notblomster bildar bestånd med blomsterställningar ovanför vattenytan kallas sjön för notblomstersjö.

svTE näringsämne
svSYTE närsalt
svFK En av de viktiga komponenterna i gröna växters fotosyntes. Kväve och fosfor är viktiga näringsämnen för växter. För alger kan också kisel vara ett mycket viktigt näringsämne. I fotosyntesprocessen behöver de gröna växterna, inklusive alger, klorofyll, solljus, koldioxid och näringsämnen för att producera biomassa och syre. Många andra kemiska grundämnen som svavel, järn och molybden (mikronäringsämnen), behövs också, men kan inte fungera som tillväxtbegränsande ämnen på samma sätt som de tre de övriga.

svTE näringsämnesbegränsning
svFK Eftersom kväve och fosfor är så viktiga (essentiella näringsämnen) talar man om kväve- respektive fosforbegränsning i sjöar och hav. Näringsämnesbegränsning betyder att om det finns lite eller inget alls kvar av dessa ämnen i vattnet i en för växterna/algerna tillgänglig form så omöjliggörs vidare tillväxt för algarterna i fråga. Dessutom måste näringsämnena finnas tillgängliga i rätt förhållande till varandra (16 kväveatomer för varje fosforatom). Vanligtvis är det kväve som är det tillväxtbegränsande näringsämnet men i vissa kustområden, och i de flesta sjöar är det tillgången på fosfor som begränsar algtillväxten.

svTE oceanografi
svDF läran om vattnets rörelser och förekomst i haven

svTE OECD
svSYTE Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling.
enTE Organisation for Economic Co-operation and Development

svTE olagligt oljeutsläpp
svDF oljeutsläpp till havs eller i en sjö är olagligt om det görs av fartyg under gång i strid mot gällande regler (t.ex. internationella konventioner om förorening av fartyg)
svAN Huvuddelen, men inte alla, av de s.k. operationella oljeutsläpp som görs är olagliga och sker för att man på fartyget enkelt och kostnadsfritt skall bli av med oljerester, trots att det finns strikta regler om hur detta skall gå till för att inte äventyra miljön.

svTE oligotrof
OKGR adj.
svDF näringsfattig
svRETE eutrof
svAN Motsatsen är näringsrik (eutrof).

svTE oljebekämpning
svDF de åtgärder som vidtas för att bekämpa oljeutsläpp till havs och åtföljande förorening av strandzonen

svTE oljeskadeskydd
svFK Gemensam beteckning på de åtgärder som vidtas för att förebygga respektive bekämpa oljeutsläpp till havs och åtföljande förorening av strandzonen.

svTE omsättningstid
svDF den tid det tar för vattnet i en sjö eller ett havsområde att helt bytas ut

svTE omättad zon
svFK Markvatten är det vatten som finns i marken ovanför grundvattenytan. I detta övre område i marken, som kallas den omättade zonen eller markvattenzonen, finns det inte bara vatten utan också luft i porerna mellan jordpartiklarna. När växter tar upp vatten ur marken, vatten avdunstar vid markytan, eller vattennivån sänks genom dränering, minskar vattenfyllnadsgraden i porerna och när vatten rinner ner i marken (infiltreras) så ökar det. Den nedre, mättade zonen, kallas grundvattenzonen. Markvattnet har en nyckelroll i vattnets kretslopp, eftersom det är i den omättade zonen som det avgörs om det infiltrerade vattnet kommer att återgå till atmosfären som vattenånga eller om det kan transporteras vidare till grundvattnet.

svTE operationellt utsläpp
svDF oljeutsläpp som görs från fartyg eller oljeplattform till havs vid normal drift
svAN Operationella utsläpp kan bestå av förorenat ballastvatten, sköljvatten från tankrengöring, slagvatten från maskinrum och kölar, samt oljerester från tankar.

svTE operativ övervakning
svFK Övervakning enligt Vattendirektivet skall ske i form av kontrollerande övervakning, operativ övervakning respektive undersökande övervakning i ytvatten, grundvatten och skyddade områden. Operativ övervakning syftar till att beskriva vilken status de vatten har som inte uppnår målen för god vattenkvalitet, eller där det finns risk för att målen inte uppnås. Denna typ av övervakning skall även göras av vatten där det förekommer utsläpp av de prioriterade föroreningar som finns med i direktivets Bilaga X. Denna övervakningsform liknar den nuvarande svenska recipientkontrollen för ytvatten, men kommer att gå längre. Vid operativ övervakning skall mätningarna gälla den eller de biologiska kvalitetsfaktorer som är mest känsliga för den påverkan som vattnet utsätts för. Även förorenande ämnen skall mätas, liksom de hydromorfologiska parametrar som bedöms vara viktigast när det gäller påverkan på vattnets kvalitet.

svTE organiskt material
svFK Organiskt material innehåller kol (till skillnad från oorganiskt material som berggrund och metaller). Alla levande organismer har kol i sina vävnader, vilket utgör det organiska materialet. Begreppet organiskt material används som ett gemensamt begrepp för levande och döda organismer på land, i luften eller i vatten. Humus (humusämnen) som är också en del av det vida begreppet organiskt material, är en mörk organisk substans i mark och torv. Det bildas då döda växter och djur bryts ner i marken och humusämnen bildas. I denna process frigörs slutligen näringsämnen som var bundna i det organiska materialet och dessa återcirkuleras i systemet i växttillgängliga former.

svTE OSPAR
svSYTE Konventionen för skydd av den marina miljön i Nordostatlanten
svFK Enligt OSPAR-konventionen skall staterna ”vidta alla tänkbara åtgärder för att förhindra och eliminera förorening, samt vidta nödvändiga åtgärder för att skydda havsområdet mot skadliga effekter av mänsklig aktivitet, i syfte att värna om människors hälsa och bevara de marina ekosystemen samt återupprätta havsområden som utsatts för skadlig påverkan”. Förkortningen OSPAR kommer från OS (Oslo) och PAR (Paris). Den nuvarande konventionen ersatte 1992 Oslokonventionen och Pariskonventionen, de tidigare två avtalen för miljön i Nordostatlanten
enTE Convention for the Protection of the Marine Environment of the North-East Atlantic

svTE otillfredsställande ekologisk status
svFK Målet med Vattendirektivet är att alla ytvatten i EU-länderna skall ha god ekologisk och kemisk status och att alla grundvatten skall ha god kemisk och kvantitativ status. God ekologisk status innebär att ytvattnets växt- och djurliv, vattnets vägar och flöden, struktur på bottnar och stränder, samt de fysikalisk-kemiska förhållandena i vattnet inte får uppvisa mer än små avvikelser från vad som betraktas som naturliga förhållanden (referenstillståndet) för den typen av vatten i det området. Störningarna får således bara vara ringa. För att bedöma vad som kan anses vara referenstillståndet -- som motsvarar hög status -- för det aktuella vattnet har man redan i sin bakgrundsbeskrivning använt ett antal i direktivet förutbestämda biologiska, hydromorfologiska och fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer -- måttstockar att bedöma tillståndet efter. De tre kvalitetskategorierna under ”god status” är måttlig status, otillfredsställande status eller, som sämst, dålig status.

svTE otillfredsställande kemisk status
svFK Målet med Vattendirektivet är att alla ytvatten i EU-länderna skall ha god ekologisk och kemisk status och att alla grundvatten skall ha god kemisk och kvantitativ status. God kemisk status innebär att en vattenförekomst inte får ha högre halter av förorenande ämnen än vad som gäller enligt direktivets bilaga IX (förteckning över huvudsakliga förorenande ämnen, indelade i 12 större grupper) samt enligt de miljökvalitetsnormer som föreslås i dotterdirektivet om grundvatten vad gäller halter av prioriterade främmande ämnen. De tre kvalitetskategorierna under ”god status” är måttlig status, otillfredsställande status eller, som sämst, dålig status.

svTE otillfredsställande kvantitativ status
svFK För att uppnå god kvantitativ status för grundvatten får man, enligt Vattendirektivet, inte långsiktigt ta ut mer vatten ur en grundvattenförekomst än vad som kan kompenseras genom nybildning av vatten. Grundvattennivån får alltså inte sänkas. Man skall inte heller göra ingrepp som kan leda till ändrade strömförhållanden och därpå följande inträngning av saltvatten i grundvattentäkten. Hög status motsvarar referensförhållandet, dvs. opåverkade förhållanden. De tre kvalitetskategorierna under ”god status” är måttlig status, otillfredsställande status eller, som sämst, dålig status.

svTE PAH:er
svSYTE polycykliska aromatiska kolväten
svFK PAH:er omfattar några hundra petroleumkolväten och är naturliga beståndsdelar i olja. När fossila bränslen förbränns, särskilt i liten skala, så bildas PAH-ämnen (ofullständigt förbrända kolväten) och kommer ut i luften eller i vatten. PAH:er kommer från förbränning i små anläggningar, från bilavgaser men också från naturliga fenomen som skogsbränder.

svTE PCB:er
svSYTE polyklorerade bifenyler
svFK PCB är ett samlingsnamn på en grupp ämnen som omfattar ca 200 olika polyklorerade bifenyler. De är en grupp svårnedbrytbara (persistenta), klorerade organiska ämnen som ansamlas i levande organismer. PCB-ämnen är enkelt uttryckt oljor med olika tekniska användningsområden.

svTE pelag
OKGR subst.
svSYTE pelagial
svSYTE pelagiska zonen
OKGR subst.
svFK Pelagen eller pelagialen eller den pelagiska zonen är den fria vattenmassan i en stor sjö eller ett havsområde och livet i denna vattenmassa.

svTE pelagisk
svDF som rör den fria vattenmassan, t.ex. pelagisk fisk

svTE perenn
OKGR adj.
svDF flerårig
svAN Perenna växter övervintrar och återkommer, till skillnad från ettåriga (annuella) växter, flera år i rad.

svTE perkolation
svDF vattnets långsamma rörelse genom lager av vattenmättat, poröst material
svAN När vatten transporteras (silar ner genom) jord eller berg.

svTE permeabilitet
svDF genomsläpplighet

svTE persistent
OKGR adj.
svDF stabil och därmed långlivad
svAN Ett persistent ämne är svårnedbrytbart (organiska miljögifter) eller onedbrytbart (metaller).
svRETE POP

svTE persistent organiskt ämne
svDF långlivad (persistent), stabil organisk förening, långlivat organiskt ämne
svRETE POP
svAN Ämnen som blir miljögifter genom långsiktig verkan genom anrikning, bioackumulering och biomagnifikation tillhör de stabila, långlivade föreningarna.

svTE pesticid
svFK Kemiskt bekämpningsmedel. Kemiskt eller biologiskt bekämpningsmedel för att förebygga eller motverka att djur, växter eller mikroorganismer ställer till materiell skada eller orsakar sjukdom delas in i pesticider (alla kemiska bekämpningsmedel), bakteriecider (bakteriebekämpningsmedel), herbicider (växtbekämpningsmedel), fungicider (svampbekämpningsmedel) och insekticider (insektsbekämpningsmedel).

svTE pH-värde
svDF mått på halten vätejoner i en lösning
svAN En alkalisk eller basisk lösning har ett pH-värde som är högre än 7. Vid pH 7 är lösningen neutral, vid pH lägre än 7 är lösningen sur och vid pH högre än 7 är lösningen basisk.

svTE plankton
svDF små växter (alger) och djur som flyter fritt i havens och sjöarnas övre vattenlager
svAN Algerna kallas för växtplankton, fytoplankton eller planktonalger, medan de små fritt flytande djuren kallas för zooplankton eller djurplankton. Fytoplankton äts av zooplankton som i sin tur äts av större djur. Planktonorganismer som inte äts upp dör och faller till bottnen, där de i normala fall antingen äts upp av bottenlevande djur (som lever i eller på bottnen) eller bryts ner.

svTE planktonisk
svDF som flyter fritt i vattnet

svTE POP
svDF långlivad (persistent), stabil organisk förening, långlivat organiskt ämne
svAN Ämnen som blir miljögifter genom långsiktig verkan genom anrikning, bioackumulering och biomagnifikation tillhör de stabila, långlivade föreningarna. 
enTE Persistent Organic Compound
enSYTE POP

svTE POPs-konventionen
svSYTE Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar
svFK Konventionen är ett globalt avtal som syftar till att skydda människors hälsa och miljön från långlivade organiska föroreningar.
enTE Stockholm Convention on Persistent Organic Pollutants, POPs

svTE porositet
svFK Med jordens porositet menas porvolymens andel av den totala jordvolymen. Det är alltså hålrummens andel av den totala volymen.

svTE primärproduktion
svSA i vattenmiljö
svFK När alger och andra vattenlevande växter fotosyntetiserar och delar sig. Primärproduktion är den första byggstenen i den näringsväven.

svTE primär skyddszon
svFK Vattenskyddsområden för yt- eller grundvattentäkter indelas i olika zoner: Vattentäktszon, primär skyddszon, sekundär skyddszon och tertiär skyddszon. En primär skyddszon skall avgränsas så att rinntiden i en sjö/ett vattendrag medger att en olyckshändelse (som kan leda till vattenförorening) hinner upptäckas och åtgärder vidtas innan föroreningen når vattentäktszonen.

svTE prioriterat ämne
svUPTE prioriterat[prioriterade] farligt[farliga] ämne
svFK I Vattendirektivet finns en förteckning över 33 prioriterade ämnen eller ämnesgrupper (föroreningar), varav 11 identifierats som prioriterade farliga ämnen. För de ämnen som nu finns med på listan föreslås åtgärder för att minska eller fasa ut utsläppen av ämnena och utarbeta gemensamma kvalitetsstandards (den svenska benämningen på dessa ”quality standards” är ännu inte helt klar). Bedömningen om ett vatten uppnår god kemisk status bygger mycket på förekomst av dessa prioriterade ämnen.

svTE produktionsvatten
svDF det vatten som naturligt finns i en oljekälla samt s k injektionsvatten som ibland används för att transportera råoljan till borrhålet när oljan inte kan utvinnas under självtryck

svTE PSSA
svDF skyddsklassning av särskilt känsliga havsområden, som görs inom ramen för MARPOL-konventionen
svAN För att kunna klassas som ett särskilt känsligt havsområde måste ett område uppfylla tre villkor: Området måste bevisligen vara av ekologisk, social, kulturell, ekonomisk samt vetenskaplig betydelse, internationell sjöfart kan skada området och lämpliga skyddsåtgärder skall kunna vidtas inom ramen för Internationella sjöfartsorganisationens (IMO) arbete. Östersjöområdet fick våren 2004 klassningen PSSA.
enTE Particular Sensitive Sea Area
enSYTE PSSA

svTE psu
svFK Salthalten i vatten uttrycks i enheten psu (practical salinity unit = ”tillämpad salthaltsenhet”) eller i promille (tusendelar).

svTE punktkälla
svFK En föroreningskälla är ursprunget till utsläpp av ämnen som förorsakar miljöeffekter. Man skiljer mellan mänskliga (antropogena) och naturliga källor, mellan punktkällor och diffusa källor, samt mellan landbaserade och havsbaserade källor. En punktkälla kan vara såväl stationär som rörlig. Man kan säga att punktkällor har något slags konstruerat utsläpp som t.ex. ett avloppsrör eller en skorsten. De kan vara klart urskiljbara -- en fabrik, ett kraftverk, ett reningsverk, ett industrikomplex, ett fordon -- och föremål för särskilda villkor för sin verksamhet. Man kan, åtminstone rent teoretiskt, stänga en punktkälla från en dag till nästa. Till skillnad från punktkällor så är de diffusa källorna mycket svårare att avgränsa och åtgärda. En diffus föroreningskälla kan vara en jord som på grund av naturliga processer fortsätter att läcka näringsämnen i årtionden trots att inga nya gödselmedel tillförs. Åtgärder för att motverka utsläpp från diffusa källor måste inriktas på de sätt på vilka olika ämnen hanteras inom jord- och skogsbruk, transporter, energiproduktion och avfallshantering etc.
svEX Exempel på diffusa källor år läckage av näringsämnen från jordbruks- och skogsmark, läckage av olika ämnen från avfallstippar och gruvavfall, de gemensamma utsläppen som fortfarande sker från trafiken och annan förbränning (även om varje enskilt fordon eller kraftverk är en punktkälla) etc.
RIFR Lägga till förorenings-?/HNI

svTE pyknoklin
OKGR subst.
svDF gränsskikt som bildas mellan vattenmassor med olika täthet (beroende på olika salthalt eller temperatur)
svAN Det kan vara ett salthaltssprångskikt, ett mera permanent gränsskikt mellan vattenlager med olika salthalt, eller ett temperatursprångskikt ett mera säsongsberoende gränsskikt mellan vattenlager med olika temperaturer. Kommer av ordet pyknos = täthet.

svTE påväxtorganism
svDF alger och djur som fäster vid fasta ytor, t.ex. båtskrov, hamnkonstruktioner och anläggningar för odling av fisk och skaldjur
svAN Ett exempel i Östersjön är havstulpaner, som växer på båtskrov.

svTE påväxtmedel
svSYTE antifoulingmedel
svDF de medel som används för att hindra påväxt
svRETE påväxtorganism
svAN Metallorganiska föreningar, som innehåller både kol och metaller, och då särskilt tennorganiska föreningar som tributyltenn (TBT) är ett stort problem i vattenmiljö. TBT har använts som bekämpningsmedel i bottenfärger för att skydda fartyg och hamnkonstruktioner, liksom anläggningar och redskap för vattenbruk och fiske, från påväxt av alger och djur. Tennorganiska föreningar, som är fettlösliga, är akut toxiska för de organismer man vill ta död på, men även för andra växt- och djurarter, däribland plankton, bottendjur, snäckor och ostron.

svTE Ramdirektivet för vatten
svAVTE Ramdirektivet
svSYTE Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område
svFK Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område) kallas ofta för Vattendirektivet eller Ramdirektivet. Syftet med direktivet är att skapa en helhetssyn på Europas och de enskilda ländernas vattenresurser och att få en enhetlig, sammanhållen och övergripande lagstiftning för vatten. Länderna skall arbeta på ett nytt sätt i sin vattenförvaltning och utgå från avrinningsområden (naturens egna vattengränser) och inte från av människan införda administrativa gränser för att komma till rätta med brister i vattenmiljö och vattenkvalitet. Vattendirektivet omfattar alla typer av ytvatten (sjöar, vattendrag och kustvatten) och grundvatten, men inte öppet hav. Direktivet trädde i kraft den 22 december 2000 och skall vara genomfört i medlemsländerna år 2015. 
   Det finns emellertid fler Ramdirektiv inom EG-rätten (EU:s lagstiftning) så det kan vara något missvisande att bara säga ”Ramdirektivet”.

svTE recipient
svDF vattenområde som används som mottagare av orenat eller renat avloppsvatten eller dagvatten

svTE recipientkontroll
svFK Den s.k. samordnade recipientkontrollen i Sverige görs i ett 80-tal program i mer än 2 000 sjöar och vattendrag. Enligt miljöbalken är miljöstörande anläggningar skyldiga att känna till den påverkan de står för. Det är vanligt att flera parter samordnar denna miljöövervakning till ett samordnat recpientkontrollprogram.

svTE referensförhållande
svDF det tillstånd som råder om ett vatten är relativt opåverkat av mänskliga verksamheter
svAN Det som enligt Vattendirektivet betraktas som hög ekologisk status, hög kemisk status eller hög kvantitativ status motsvaras av referensförhållandet, dvs. ett vatten i nästan ”naturtillstånd”.

svTE regleringsmagasin
svDF uppdämd vattendragssträcka eller sjö, där vatten förvaras för att användas i vattenkraftverk för kraftproduktion

svTE reningsverk
svDF anläggning som på olika sätt behandlar avloppsvatten och dagvatten för att rena det från olika föroreningar så att det renade vattnet kan släppas ut i en mottagande sjö eller vattendrag (recipient) och avloppsslammet skall kunna användas som t.ex. gödningsmedel i odling

svTE restvatten
svDF behandlat avloppsvatten (”renat avloppsvatten”)
svAN Det renade avloppsvatten som släpps ut i en recipient.

svTE rinnande vatten
svRETE lotisk
svFK Rinnande vatten är bäckar, åar, floder och älvar (lotiska miljöer) till skillnad från sjöar och dammar (lentiska miljöer).

svTE rotzonsanläggning
svDF ytlig markbädd som används för att rena avloppsvatten
svAN Ytan är bevuxen med växter, huvudsakligen vass, och reningen sker i växternas rotzon (växterna tar upp näringsämnen ur avloppsvattnet).

svTE råvatten
svDF obehandlat grund- eller ytvatten avsett för användning för dricksvattenframställning.

svTE rörspetsbrunn
svDF vattenbrunn för att utnyttja grundvatten kan vara en (berg) borrad brunn eller en grävd brunn
svAN Brunnen kan också vara en filterbrunn eller rörspetsbrunn. Rörspetsbrunnen består av ett rör med en perforerad spets i botten som slås ner i vattenförande jordlager, vanligen sand och grus. Rörspetsbrunnen är endast lämplig när grundvattenytan inte ligger djupare än 5--6 m under markytan eftersom det är svårt att hämta upp vatten när sugpump är det enda pumpalternativet.

svTE rötning
svRETE rötslam
svFK Avloppsslam från reningsverk måste behandlas på olika sätt (förtjockning, stabilisering och avvattning). Rötning är ett sätt att stabilisera slammet, vilket minskar risken för att det skall lukta. Vid rötningen, som är en nedbrytningsprocess i syrefri miljö, bildas metan (biogas) och koldioxid. 

svTE rötslam
svDF slammet som behandlats genom rötning
svRETE rötning

svTE saivo
svFK Tjärn på samiska.
seTE saivo

svTE sakägare
svDF person som i juridisk mening är berörd av en särskild fråga
svAN Om det inom ramen för ett åtgärdsprogram för förbättrad miljökvalitet ställs krav på att en person eller ett företag eller en markägare eller liknande vidtar vissa åtgärder är personen/företaget/markägare att betrakta som sakägare.

svTE salthalt
svSYTE salinitet
svUPTE practical salinity unit
svFK Vatten i hav, sjöar och vattendrag innehåller salter, främst natriumklorid (NaCl) men också mindre mängder svavel, magnesium, kalcium och kalium. Ju mera salt, desto saltare och mer ”marint” är vattnet. Salthalten uttrycks i psu (practical salinity unit, ”tillämpad salthaltsenhet”) eller i promille (tusendelar). Oceanernas vatten har en salthalt på i genomsnitt 35 psu, varierande emellan 33 och 38 psu (kan vara ännu högre) beroende på tillflöde och avdunstning (evaporation). Vatten med en salthalt under 30 psu betecknas som brackvatten. Färskvatten har en salthalt under 1--2 psu. Östersjön är världens nästa största brackvattenhav, bara Svarta havet är större. Brackvattensförhållanden finner man också i flodmynningsområden (estuarier) och i andra områden där saltare vatten möter utflöden från floder.

svTE salthaltsgradient
svFK Det finns en markant salthaltsgradient i haven runt Sverige, dels från de nästan oceaniska förhållandena i norra Kattegatt (hög salthalt i både ytvatten och bottenvatten) till förhållandena i norra Bottenviken med nästan sötvattenförhållanden i ytvattnet och låg salthalt i bottenvattnet, dels inom Östersjön, från Kattegatt i sydväst till Bottenviken i norr. Gradient är termen som anger hur storheten salthalt förändras i rummet (haven runt Sverige, där de ingående havsområdena har kontakt med varandra och det sker ett utbyte av vatten).

svTE salthaltssprångskikt
svSYTE haloklin
OKGR subst.
svDF mer eller mindre permanent barriär som bildas mellan vattenmassor med olika salthalt (salinitet)
svAN Vatten med hög och låg salthalt, liksom varmt och kallt vatten, kan på grund av skillnaderna i täthet bilda olika lager i samma område -- stratifiering eller skiktning. Ju saltare ett vatten är, desto större täthet har det och desto ”tyngre” är det. Kallare vatten är också tyngre än varmare vatten med samma salthalt. Varmare och mindre salt vatten ”flyter ovanpå” kallare och saltare vatten. Ett gränsskikt mellan två vattenlager med olika temperatur kallas för termoklin (temperatursprångsikt).

svTE saltsjö
svDF sjö vars vatten har en salthalt på minst tre psu
svAN Den övre gränsen kan dock gå mycket högt och vara i nivå med salthalten i världshavet. Det finns också saltsjöar som har en saltvattensdel och en sötvattensdel. Typiskt för saltsjöar är att de inte har något eller har ett mycket litet utflöde. De salter som är lösta i det tillrinnande vattnet koncentreras därför genom avdunstningen. Följaktligen är saltsjöar vanligast i ökenområden, där avdunstningen är hög.

svTE Saltjsön
svFK En fjärd i Stockholms inre hamn, mellan Lilla Värtan och Strömmen. Genom Norrström strömmar Mälarens vatten till den saltare Saltsjön.

svTE saltvatten
svDF vatten betraktas som saltvatten så snart det innehåller så stora mängder salter att det inte är tjänligt som dricksvatten
svAN Den gränsen går redan vid en salthalt av 0,5 psu (tidigare uttryckt som promille). Oceanernas vatten har en salthalt på i genomsnitt 35 psu, varierande emellan 33 och 38 psu (kan vara ännu högre) beroende på tillflöde och avdunstning. Vatten med en salthalt under 30 psu betecknas som brackvatten. Färskvatten har alltså en salthalt under 0,5 psu.

svTE saltvattensinflöde
svFK Om det inte vore för de ständiga vanligtvis små inflödena av saltvatten som förekommer under hela året genom Stora Bält, Lilla Bält och Öresund skulle Östersjön redan för många år sedan ha förvandlats till en gigantisk sötvattensjö. Saltvatteninflöden -- periodiska och mycket viktiga inflöden från Skagerrak och Nordsjön av salt, syrerikt vatten med hög täthet (som gör detta vatten tyngre än brackvattnet) är undantaget från den dominerande färskvattentillförseln. Större inflöden då vattnet även i de djupaste bassängerna i Östersjön byt ut, kan bara äga rum under mycket speciella väderförhållanden, under senhöstar och vintermånader då mycket starka stormvindar kan skapas i lågtrycksområden. Detta sker emellertid mycket sällan, vanligen med tiotals års mellanrum.

svTE saltvatteninträngning
svFK Saltvatteninträngning i grundvattenakviferer är ett stort problem i många kustområden i världen, inklusive i Östersjön. När man i kustzonen har så stora vattenuttag att grundvattennivå sänks och nybildningen av vatten inte hinner hålla jämna steg med uttaget hålls saltvatten från havet inte tillbaka utan tränger in i grundvattenförande skikt. När detta väl har hänt kan grundvattnet förbli förorenat av salt under lång tid framåt. Saltvatten kan också tränga in i brunnar nära kusten vid översvämningar.

svTE samordnad recipientkontroll
svFK Den s.k. samordnade recipientkontrollen i Sverige görs i ett 80-tal program i mer än 2 000 sjöar och vattendrag. Systemet med recipientkontroll byggdes upp innan man började inse betydelsen av att se belastningen på vatten i ett avrinningsområdesperspektiv. När man kontrollerar kvaliteten på vatten bör det finnas god kunskap om vilka föroreningskällor som finns på land, i avrinningsområdet, och vilka förändringar som sker i belastningen från dessa källor. Eftersom det saknas en sådan koppling i dagens recipientkontroll har denna övervakning vissa brister som stöd för studier av orsak och verkan.

svTE sankmark
svFK Vattendränkt mark. Våtmark.

svTE sanitet
svFK Ett samlingsbegrepp för anordningar (toaletter, handfat, dusch, bad, vatten in och avlopp ut) och utrymmen som ger förutsättningar för att kunna sköta sin personliga hygien och utföra sina behov på ett regelbundet och icke hälsofarligt sätt. ”Vatten och sanitet” står för tekniska anordningar och förutsättningar för tillgång till hälsosäkert vatten, möjlighet att sköta sin personliga hygien samt tekniska anordningar för ett hälsosäkert omhändertagande av avloppsvattnet.

svTE savon
svFK Lugnvatten (sel) på samiska.
seTE savon

svTE sediment
svDF det material som bildar en mjuk sjö- eller havsbotten
svRETE mjukbotten

svTE sedimentbotten
svDF mjuk sjö- eller havsbotten, bildad av sediment
svRETE mjukbotten

svTE sedimentation
svFK Då organiskt material i vattnet (döda växter och djur), liksom humusämnen och oorganiskt material (sand, grus, lerpartiklar etc.) som transporterats från land ut i sjön eller havet, faller ner (deponeras) på havsbottnen. Det oorganiska material som regnar ner på bottnen måste brytas ner. Vid nedbrytningen förbrukas syre och när det produceras för mycket material som sedan sedimenterar finns det risk före att det uppstår syrebrist i bottenvattnet på stora djup under ett språngskikt.

svTE sedimenttransport
svFK När sediment förflyttas från en plats till en annan med hjälp av vattnet i ett vattendrag.

svTE sekundärproduktion
svFK I vattenmiljöer svarar alger och andra växter, liksom bakterier och andra mikroorganismer, för en betydande primärproduktion (första byggstenen i den näringsväven). De mikroskopiska växterna och mikroorganismerna utgör föda för små fritt svävande djur (djurplankton) eller för små bottenlevande djur. Som nästa länk i kedjan utgör djurplankton sekundärproduktionen. Djurplankton äts i sin tur av större djur, inklusive fisk, eller faller till botten och blir till mat för bottenlevande djur.

svTE sekundär skyddszon
svFK Vattenskyddsområden för yt- eller grundvattentäkter indelas i olika zoner: Vattentäktszon, primär skyddszon, sekundär skyddszon och tertiär skyddszon. En sekundär skyddszon skall skydda vattendraget/sjön från föroreningsspridning via avrinning direkt på marken och/eller via grundvattnet.

svTE sel
svFK Det samiska ordet för lugnflytande vatten (lugnvattet) i en älv.
seTE sel

svTE separata system
svSYTE duplikatsystem
svDF system för transport av avloppsvatten, där man har två separata ledningar, en för spillvatten (avloppsvatten, gråvatten) och en för dagvatten (från hårda ytor utomhus) och eventuellt även dränvatten
svAN Att i stället ha en gemensam ledning för spillvatten, dagvatten och dränvatten från fastigheters dräneringssystem kallas kombinerat system.

svTE siksjö
svDF sjö i Norrland där en eller flera arter av sik dominerar fiskfaunan

svTE siktdjup
svFK Vattnets ”genomskinlighet”, ett mått hur djupt ner i vattnet man kan se med blotta ögat, dvs. hur grumligt av partiklar vattnet är.
svRETE grumlighet, turbiditet

svTE sjö
svDF mer eller mindre permanent vattensamling i en naturlig sänka i jordytan
svAN En sjö har vanligtvis bara ett utlopp, men det finns också sjöar som har flera utlopp eller som helt saknar utlopp. En sjö kan vara en sötvattensjö eller en saltsjö (sjö med salt vatten). Om man skapar en sänka för att skapa en sjö benämns detta reservoar. Enligt definitionen i Vattendirektivet (Artikel 2) är en sjö ”en förekomst av stillastående inlandsytvatten”.

svTE sjöfågel
svDF fåglar som lever i och vid vatten (sjöar och hav)

svTE sjögräsäng
svDF större område med blomväxter på mjukbotten

svTE skadlig algblomning
svFK Att planktonalger (fytoplankton) blommar är naturligt förekommande fenomen. Ungefär 300 arter mikroalger har rapporterats tidvis bilda massförekomster (blomningar) i havsområden i olika delart av världen. Nästan en fjärdedel av dessa arter är kända för att kunna producera giftiga ämnen. Bland forskarna kallar man mycket stora eller giftiga algblomningar för ”skadliga algblomningar” (Harmful algal bloom, HAB). Giftbildande alger kan förorsaka omfattande fiskdöd, förorena skaldjur med gifter, och förändra ekosystem på ett sätt som människor uppfattar som skadligt. I en bred klassificering av HAB skiljer man på två grupper av organismer: sådana som producerar gifter och som kan förorena skaldjur och döda fisk, samt sådana organismer som producerar stora mängder biomassa, vilket kan leda till syrebrist och urskiljningslös död bland marina organismer då man når upp till mycket stora individtätheter. Vissa HAB uppvisar båda egenskaperna

svTE skiktning
svFK När vattenmassor med olika salthalt eller olika temperatur bildar lager eller skikt i en sjö eller ett havsområde. Eller när distinkta lager bildas i sedimenten på bottnen. Vatten med hög respektive låg salthalt, liksom kallt och varmt vatten, kan bilda skikt eller lager i samma vattenområde. Detta kallas för skiktning eller stratifiering och gränsskikten, eller barriärerna, kallas för salthaltssprångskikt (haloklin) mellan vattenmassor med olika salthalt och temperatursprångskikt (termoklin) mellan vattenmassor med olika temperatur. Stratifiering/skiktning kan också utbildas i sedimenten på bottnarna. Detta kallas laminering och laminerade sediment är ett tecken på syrebrist i bottenzonen.

svTE sjöreglering
svDF ändring av vattenståndet i en sjö
svAN Många stora sjöar i Sverige har reglerats för olika ändamål (jordbruk, för att få mer odlingsbar mark, liksom för bevattningsändamål, vattenförsörjning eller sjöfart). Med reglering menas t.ex. att sänka en sjö (torrläggning i olika stor omfattning) eller att man dämmer upp vatten i magasin.

svTE sjösänkning
svDF form av sjöreglering i syfte att ändring vattenståndet i sjön
svAN Många stora sjöar i Sverige har reglerats för olika ändamål (jordbruk, för att få mer odlingsbar mark, liksom för bevattningsändamål, vattenförsörjning eller sjöfart). Med reglering menas t.ex. att sänka en sjö (torrläggning i olika stor omfattning) eller att man dämmer upp vatten i magasin.

svTE sjöterritorium
svFK Ett lands sjöterritorium -- landets inre vatten och landets territorialvatten -- delas fiskerättsligt in i enskilt vatten och allmänt vatten.

svTE Skagerrak
svFK Det ena av de två havsområden (det andra är Kattegatt) som ingår i vad som brukar kallas Västerhavet. Skagerrak är att betrakta som en stor vik av Nordsjön och därmed av Nordostatlanten. Medeldjupet är 174 meter, vilket gör Skagerrak till det djupaste av de svenska havsområdena.

svTE Skärgårdshavet
svFK Ett havsområde i Östersjön. Skärgårdshavet och Ålands hav skiljer Bottniska viken från Egentliga Östersjön. Både Skärgårdshavet och Ålands hav är relativt grunda områden och mycket rika på öar. I Skärgårdshavet finns flera tusen öar och skär.

svTE skogssjö
svDF sjö i skogsbygd, där tillrinningsområdet huvudsakligen består av skogsmark

svTE skyddszon
svFK Vattenskyddsområden för yt- eller grundvattentäkter indelas i olika zoner: vattentäktszon, primär skyddszon, sekundär skyddszon och tertiär skyddszon.

svTE slagvatten
svDF det ”tvättvatten” som bildas vid rengöring av ett fartygs maskinrum och köl
svAN Innehåller olja.

svTE slam
svDF den rest som blir kvar efter rening av avloppsvatten eller råvatten som bereds för att användas som dricksvatten
svAN Avloppsslammet måste behandlas på olika sätt (förtjockning, stabilisering, avvattning) för att bli smittfritt och även bättre kunna hanteras och återanvändas.

svTE sluten akvifer
svSYTE innesluten grundvattenakvifer
svRETE öppen akvifer
svDF geologisk bildning som har så stor lagringskapacitet och är så genomsläpplig att grundvatten kan utvinnas ur den i användbara mängder
svAN I en akvifer kan det finnas ett eller flera grundvattenmagasin. En akvifer kan vara en öppen akvifer eller en sluten. En sluten akvifer kan uppkomma om t.ex. sandjord överlagras av lera, som då fungerar som ett lock.

svTE slättsjö
svDF sjö i slättlandsområde, i Sverige företrädesvis i södra Sverige
svAN Dessa sjöar är ofta näringsrika och har ett rikt växt- och djurliv.

svTE snabbfilter
svDF sandfilter som används i ett vattenverk för att vyskilja material, t.ex. restflockar från kemisk fällning
svRETE långsamfilter
svAN Snabbfilter har grövre sand än långsamfilter.

svTE specialområde
svDF skyddskategori som, enligt MARPOL-konventionen om förorening från fartyg, kan ges till ett känsligt havsområde
svAN I specialområden gäller särskilt stränga regler för olika typer av utsläpp från fartyg, inklusive utsläpp av olja och oljehaltigt avfall. Status som specialområde kan ges till havsområden som på grund av sina speciella oceanografiska och ekologiska förhållanden anses vara extra känsliga för olika typer av störningar/utsläpp m.m. Länderna som omger ett specialområde skyldiga att se till att det i hamnarna finns tillräcklig kapacitet i form av mottagningsanläggningar (fasta eller mobila) till vilka fartygen skall kunna lämna oljeförorenat ballastvatten och annat oljehaltigt avfall. Både Östersjön och Nordsjön, inklusive Skagerrak, är specialområden enligt MARPOL.
enTE Special Area

svTE spillvatten
svSYTE avloppsvatten
svUPTE gråvatten
svUPTE BDT-vatten
svFK Begreppet används om avloppsvatten från bad, disk och tvätt i främst hushåll (gråvatten eller BDT-vatten), avloppsvatten från toaletter (svartvatten) och avloppsvatten från industrier.

svTE språngskikt
svDF gränsskikt mellan två vattenmassor med olika salthalt eller olika temperatur
svRETE salthaltssprångskikt, temperatursprångskikt

svTE stagnation
svFK När vattnet i ett område har mycket lång omsättningstid (det tar mycket lång tid för allt vatten i området att bytas ut) talar man om stagnanta förhållanden, att vattnet är ”stillastående”. Begreppet stillastående är dock inte korrekt, eftersom ett visst vattenutbyte alltid sker.

svTE stratifiering
svFK När vattenmassor med olika salthalt eller olika temperatur bildar lager eller skikt i en sjö eller ett havsområde. Eller när distinkta lager bildas i sedimenten på bottnen. Vatten med hög respektive låg salthalt, liksom kallt och varmt vatten, kan bilda skikt eller lager i samma vattenområde. Detta kallas för skiktning eller stratifiering och gränsskikten, eller barriärerna, kallas för salthaltssprångskikt (haloklin) mellan vattenmassor med olika salthalt och temperatursprångskikt (termoklin ) mellan vattenmassor med olika temperatur. Stratifiering/skiktning kan också utbildas i sedimenten på bottnarna. Detta kallas laminering och laminerade sediment är ett tecken på syrebrist i bottenzonen.

svTE stråkande vatten
svDF vatten med en strömhastighet som är högre än utbredningshastigheten hos en våg
svAN Stråkande vatten genomkorsas ofta av diagonala stående vågor.

svTE ström
svRETE älv
svFK Större svenska strömvatten kallas oftast älv (ett vattendrag med omväxlande forsar, fall och avsnitt av lugnvatten). Ström är en mer ovanlig beteckning, men förekommer om större vattendrag som t.ex. Motala ström.

svTE strömmande vatten
svDF vatten som rör sig med en hastighet av ca 0,2--1,5 meter per sekund
svAN Också vattendragets storlek avgör. Om vattnet i ett litet vattendrag rör sig med en hastighet av minst 0,7 meter per sekund har man ett forsande vatten.

svTE sumpskog
svFK Skogsbevuxna våtmarker kallas ofta sumpskog, men våtmarksskogar är ett bättre ord på dessa miljöer som är både våtmark och skog. För att kallas sumpskog eller våtmarksskog skall krontäckningen vara minst 30 procent och trädhöjden minst tre meter.

svTE surstöt
svFK Vid snösmältningen på våren frigörs mycket försurande ämnen som lagrats i snön. Denna kraftiga sänkning av pH i mark och vatten kallas surstöt.

svTE svartvatten
svDF det avloppsvatten (spillvatten) som är spolvatten från toaletter och innehåller urin och fekalier

svTE svavelväte
svUPTE svavelvätebotten[svavelvätebottnar]
svFK Svavelväte är en giftig gas som bildas i havs- eller sjöbottnar med total syrebrist. I bottenområden med mycket låga syrehalter eller total syrebrist finner man gradvis allt färre bottenlevande djur över mindre områden på bottnen. När de bottenlevande djuren försvinner upphör processen bioturbation. Nedbrytningen på och i bottnarna utförs normalt av bakterier och svampar med hjälp av syre. Utan syre blir det ingen normal nedbrytning av det material som ”regnar” ned från vattenlagren ovanför. I stället tar sådana bakterier över som kan få den energi och det syre som de behöver från nitrat- och sulfatjoner i stället för från syremolekyler. Den fortsatta nedbrytningsprocessen som utnyttjar sulfat resulterar i bildningen av svavelväte, en vattenlöslig, illaluktande och mycket giftig gas som gör liv på bottnarna omöjligt för alla livsformer utom för vissa bakterier. Svavelvätebottnar kallas ofta för döda bottnar, men detta är ett tillstånd som kan förändras (reversibelt tillstånd). Sådana bottnar borde därför mera korret kallas för ”temporärt livlösa”. Om syreförhållandena och eutrofieringstrycket förändras till det bättre kan de första djuren återvända inom några veckor och bottnarna kan gradvis återkoloniseras.

svTE syrebrist
svUPTE hypoxia
svFK Normalt skall det finnas syre i hela vattenmassan, från ytan till botten. Syrgas från luften löses i ytvattnet, alger och andra vattenlevande växter producerar syre som en del av sin fotosyntes, syrerikt vatten från ytan blandas vertikalt ner i djupare vattenlager, och syrerikt bottenvatten kan transporteras med strömmarna längs havsbottnen från andra havsområden. Begreppet anoxia används för att beskriva ett tillstånd av total syrebrist i djupare liggande områden, under ett språngsikt. Detta betyder att det inte finns något syre kvar eller att syrehalten är så extremt låg i havsbottnen eller i vattnet ovanför bottnen att inga högre livsformer kan överleva. Om syrehalten är mycket låg, men fortfarande tillräckligt hög för att vissa former av högra liv med nöd och näppe skall kunna överleva talar man om syrefattiga förhållanden (hypoxia) . Syrefattiga förhållanden anses råda om syrehalten är mindre än 1--2 ml/liter vatten. Vissa djur dör inte förrän syreinnehållet är under 0,5 ml/l, medan andra inte kan överleva vid halter under 2 ml/l.

svTE syrefattiga förhållanden
svFK Normalt skall det finnas syre i hela vattenmassan, från ytan till botten. Syrgas från luften löses i ytvattnet, alger och andra vattenlevande växter producerar syre som en del av sin fotosyntes, syrerikt vatten från ytan blandas vertikalt ner i djupare vattenlager, och syrerikt bottenvatten kan transporteras med strömmarna längs havsbottnen från andra havsområden. Begreppet anoxia används för att beskriva ett tillstånd av total syrebrist i djupare liggande områden, under ett språngsikt. Detta betyder att det inte finns något syre kvar eller att syrehalten är så extremt låg i havsbottnen eller i vattnet ovanför bottnen att inga högre livsformer kan överleva. Om syrehalten är mycket låg, men fortfarande tillräckligt hög för att vissa former av högra liv med nöd och näppe skall kunna överleva talar man om syrefattiga förhållanden (hypoxia ) Syrefattiga förhållanden anses råda om syrehalten är mindre än 1--2 ml/liter vatten. Vissa djur dör inte förrän syreinnehållet är under 0,5 ml/l, medan andra inte kan överleva vid halter under 2 ml/l.

svTE syrefria bottnar
svSYTE temporärt livslösa bottnar
svUPTE döda bottnar
svDF djupbottenområden som temporärt eller mer permanent saknar djurliv på grund av svår syrebrist
svAN Kallas ofta ”döda bottnar”, men temporärt livslösa bottnar är ett mer korrekt uttryck, eftersom även en ”död” botten kan få liv igen om syreförhållandena förbättras så att djurlivet kan återvända.

svTE särskild vattenförekomst
svSYTE särskilt vatten
svDF ett naturligt vatten, ett kraftigt modifierat eller konstgjort ytvatten eller grundvatten
RF Vattendirektivet
svAN Ett särskilt vatten har ett naturligt tillstånd av lång återhämtningstid eller är så påverkat av mänsklig verksamhet att det över huvud taget inte går att åstadkomma god ekologisk vattenstatus. Ett annat skäl kan vara att det, på grund av vattnets naturliga egenskaper eller graden av mänsklig påverkan på vattnet, blir oproportionerligt dyrt att vidta de åtgärder som behövs för att nå miljömålen. Det är inte klarlagt vilka vatten som kan komma att klassas som särskilda vattenförekomster, men vatten som påverkas av kraftverk, avloppsreningsverk och vissa industrianläggningar skulle kunna räknas in i kategorin. Ett ”låst” vatten uppströms kan också räknas dit, om verksamheterna nedströms gör att vattnet uppströms inte kan ges rätta förutsättningar att få god ekologisk kvalitet.

svTE sötvatten
svUPTE färskvatten
svDF vatten som inte är salt eller bräckt
svAN Det har en salthalt som understiger 0,5 psu (tidigare kallat promille). Sötvatten kallas också färskvatten när man menar att det är vatten som kan användas som dricksvatten.

svTE TBT
svSYTE tributyltenn
svFK En tennorganisk förening. Färger med metallorganiska föreningar -- organiska föreningar och metaller -- används för att behandla fasta ytor i vattenmiljö (båtskrov, hamnkonstruktioner, redskap för vattenbruk) för att förhindra påväxt av vattenlevande organismer (djur och alger). Särskilt TBT är ett stort problem i vattenmiljö. Metallorganiska föreningar, som är fettlösliga, är akut toxiska för de organismer man vill ta död på, men även för andra växt- och djurarter, däribland plankton, bottendjur, snäckor och ostron.

svTE temperatursprångskikt
svDF säsongsbundet gränsskikt som bildas mellan vattenmassor med olika temperatur
svAN Vatten med hög och låg salthalt liksom kallt och varmt vatten kan bilda skikt eller lager i samma område. Detta kallas för skiktning eller stratifiering. På grund av skillnaderna i täthet (eller vikt) kan det inte ske omblandning i någon större utsträckning mellan vattenmassor mellan vilka det råder betydande skillnader i salthalt eller temperatur. Temperatursprångskikt ( termoklin) förekommer i alla oceaner och hav. I tropiska hav hittar man temperatursprångskikt på så stora djup som 300--400 meter och i subtropiska områden så långt ner som på 700--900 meter. I tempererade hav, där vattnet gradvis värms upp under våren och sommaren, rör sig temperatursprångskiktet gradvis neråt. I ett grunt hav kan temperatursprångsiktet finnas på bara några eller några tiotals meters djup. I området där vattnet kyls av igen försvinner täthetsskillnaderna mellan yt- och bottenvattnet och termoklinen bryts upp med hjälp av vindarnas omblandande verkan.

svTE termoklin
OKGR subst.
svDF säsongsbundet gränsskikt som bildas mellan vattenmassor med olika temperatur
svRETE temperatursprångskikt

svTE territorialhav
svSYTE territorialvatten
svFK Enligt reglerna i FN:s havsrättkonvention har varje kuststat rätt att fastställa sitt territorialhav ut till en gräns av högst 12 nautiska mil från den baslinje man bestämt sig för. Territorialhavet är i alla bemärkelser kuststatens eget havsområde, där man har suverän bestämmanderätt om vad som får göras och av vem. Innanför baslinjen och därmed innanför territorialhavet ligger statens inre vatten. Kuststatens ekonomiska zon ligger utanför territorialhavet och skall också beräknas utifrån samma för kuststaten fastställda baslinje. Den ekonomiska zon som kuststaten har rätt till får inte ha en utsträckning utöver 200 nautiska mil från baslinjen.

svTE rertiär skyddszon
svFK Vattenskyddsområden för yt- eller grundvattentäkter indelas i olika zoner: Vattentäktszon, primär skyddszon, sekundär skyddszon och tertiär skyddszon. En tertiär skyddszon omfattar delar av vattenskyddsområdet som inte omfattas av övriga zoner. Den tertiära zonen ligger normalt mellan den sekundära zonens yttergräns och vattenskyddsområdets gräns. Syftet med den tertiära skyddszonen är att vattenskyddsområdet som helhet skall omfatta även mark- och vattenutnyttjande som negativt kan påverka vattenförekomster och vattentäkter i ett längre tidsperspektiv.

svTE tidvatten
svDF periodisk växling mellan lågt och högt vattenstånd i havet
svAN Tidvatten beror på dragningskraften från solen och månen. En tidvattencykel delas in i ebb, lågvatten, högvatten och flod, men högvatten och flod används ofta synonymt, liksom lågvatten och ebb. Den svagaste tidvattenvågen kallas nipflod och den kraftigaste vågen kallas springflod. Beroende på var på jorden det är kan det vara halvdygnstidvatten (ebb och flod två gånger om dygnet) eller heldygnstidvatten (ebb och flod en gång per dygn). Den största uppmätta tidvattenskillnaden (tidvattenhöjningen) mellan lågvatten och högvatten -- ca 20 meter -- förekommer i Bay of Fundy innanför Nova Scotia i Canada. I Nordsjön kan nivåskillnaden vara 12--13 meter i vissa områden vid de brittiska och franska kusterna. I franska Saint Malo finns ett tidvattendrivet elverk.

svTE tidvattenzon
svFK Kustområden som påverkas av tidvatten har en tidvattenzon, ett område som hela tiden växlar mellan att vara torrlagt och täckt av vatten. Bara växter och djur som är anpassade till sådana växlingar i vattennivån klarar av att leva i tidvattenzonen.

svTE tillgänglig grundvattenresurs
svDF det långsiktiga årsgenomsnittet för den totala grundvattenbildningen minus det långsiktiga årliga flöde som krävs för att uppnå de ekologiska kvalitetsmålen för förbundna ytvatten, för att undvika en betydande minskning i den ekologiska statusen hos sådant vatten och för att undvika betydande skada på terrestra ekosystem
RF Vattendirektivet (Artikel 2)

svTE tillgängligt sötvatten
svFK Mängden sötvatten på jorden beräknas till ca 35 miljoner kubikkilometer och utgör ca 2,5 procent av allt vatten på jorden. Sötvattnet finns i glaciärer och i permanenta snötäcken, i ismassor på land, bundet i markens permafrost, som vattenånga i atmosfären, som vatten i växter, som markvatten, i våtmarksområden, i sjöar, floder och grundvattenmagasin. Av allt sötvatten är det mindre än hälften som är tillgängligt, dvs. som människan kan använda som dricksvatten eller för annan användning (sanitet, bevattning etc.). Det tillgängliga sötvattnet finns i sjöar, våtmarker, floder, markvatten och grundvattenmagasin.

svTE tillrinningsområde
svFK Ett avrinningsområde (dräneringsområde, nederbördsområde) omfattar både markytan och ytan av områdets sjöar. Om man däremot räknar endast markytan, varifrån vatten avrinner till sjöar och vattendrag i området, så kallas det tillrinningsområde.

svTE tillståndsprövning
svFK Tillståndsprövning av verksamheter som kan vara miljöstörande och därför är tillståndspliktiga (måste ha tillstånd) görs av miljödomstolar, länsstyrelser och kommuner.

svTE tillväxtbegränsande ämne
svFK Näringsämnesbegränsning betyder att om det finns lite av ett viktigt näringsämne (kväve, fosfor, kisel) så kan växterna/algerna inte växa till. Då är det felande ämnet tillväxtbegränsande. Vanligtvis är det kväve som är det tillväxtbegränsande växtnäringsämnet men i vissa kustområden, och i de flesta sjöar är det tillgången på fosfor som begränsar tillväxten av alger och andra växter.

svTE tjärn
svDF liten, naturlig bildad sjö i skogsmark
svAN Tjärnen, som omges av våtmark, har ofta klarare vatten än en göl. Vattnet i en skogstjärn kan vara alldeles svart och man talar ofta om ”en svart skogstjärn”.

svTE torv
svUPTE kärrtorv
svUPTE mosstorv
svDF organogen jordart, som framför allt bildas när växter bryts ner i en miljö där det inte finns tillräckligt mycket luft och syre för att nedbrytningen skall bli fullständig
svAN Torv bildas i våtmarker och våtmarker delas in sådana som är i torvbildande och sådana som är icke torvbildande. Myrar (mossar, kärr och blandmyrar) är torvbildande våtmarker. Torv kan vara kärrtorv (bildas i rikkärr) eller mosstorv (bildas i fattigkärr eller mossar).

svTE torvmark
svUPTE översilningstorvmark
svUPTE igenväxningstorvmark
svUPTE mossmark
svDF område med ett mer än 50 cm tjock lager av organogena jordarter
svAN Torvmarker kan delas in ett det sätt på vilket de uppkommit. Igenväxningstorvmarker bildas när sjöar eller vattendrag växer igen. Försumpningstorvmarker bildas i områden där marken varit torrare men av något skäl (klimatförändring, mänsklig påverkan) försumpats, dvs. blivit våtare. Översilningstorvmarker bildas i områden där ytligt markvatten eller framsilande grundvatten rinner över marken. Torvmarker delas också in i sättet som marken tar emot sitt vatten. Den vanligaste indelningen är då att mossmarker får sitt vatten enbart genom nederbörd, medan kärr får sitt vatten både genom nederbörd och tillrinnande vatten från omgivande fastmark.

svTE toxisk
svSYTE giftig

svTE totalfosfor
svBT tot-P
svFK Begreppet används när olika former av fosfor mäts tillsammans och ger ett mått på den totala fosformängden och därmed indikerar belastningen av fosfor. Totalfosfor innefattar fosfat och organiskt bunden fosfor. Fosfat är fosfor i en form som är tillgänglig för växter (alger). Organiskt fosfor är fosfor bunden till organiskt material och inte lättillgängligt för alger.

svTE totalkväve 
svBT tot-N
svFK Begreppet används när olika former av kväve mäts tillsammans och ger ett mått på den totala kvävemängden och indikerar belastningen av kväve. Totalkväve innefattar ammonium, nitrat och organiskt bundet kväve. Nitrat är kväve i en form som är tillgängligt för växter (alger) medan ammonium är en mellanform. Organiskt kväve är kväve bundet till organiskt material och inte lättillgängligt för alger.

svTE transparens
svFK Vattnets ”genomskinlighet”. Mått på vertikalt siktdjup i vattnet.
svRETE grumlighet, turbiditet

svTE transpiration
svFK När vatten avgår till luften (atmosfären) från mark, vattenytor och växtlighet kallas det evapotranspiration, som i sin tur är summan av två delflöden: evaporation och transpiration. Evaporation sker från våta ytor (våta blad, snö, sjöar, vattendrag etc.) och mark. Transpiration sker genom växternas klyvöppningar i bladen. Begreppet avdunstning används ofta för att beteckna evapotranspirationen, det sammanlagda flödet av vattenånga till atmosfären.

svTE transportbotten
svDF den del av en sjö- eller havsbotten där sedimenterat material (partiklar som sjunker till bottnen) tillfälligt blir liggande (deponeras) tills det flyttas vidare nedåt till en ackumulationsbotten
svAN Sedimenterat material förflyttas successivt utmed bottnen, från grunt liggande erosionsbottnar via transportbottnar, och ansamlas slutligen på de djupast liggande bottnarna, ackumulationsbottnarna.

svTE trådformig
OKGR adj.
svFK Trådformande, som bildar trådar.
svRETE epifyt

svTE träsk
svDF större svårforcerad våtmark, med områden av lösbotten och öppna vattenspeglar
svAN Träsk är också ett mer allmänt ord för ”sjö”, bl.a. i Norrland och på Gotland.

svTE tröskel
svFK I havssammanhang används begreppet tröskel om en del av havsbottnen som geografiskt och topografiskt skiljer en havsbassäng från en annan. I Östersjön finns tre stora bassänger som skiljs åt av grunda trösklar. Trösklarna fungerar som upphöjda barriärer med djupare bassänger på vardera sidan. På tröskelområdena är vattendjupet inte så stort ( i Östersjön i vissa fall är mindre än tio meter).

svTE turbiditet
svSYTE grumlighet
svFK Förekomsten av partiklar i vattnet som minskar sikten och möjligheten för ljus att tränga ner i vattnet. Ju mer/fler partiklar det finns i vattnet, inklusive planktonorganismer (växt- och djurplankton), desto grumligare blir vattnet. Ökad grumlighet (turbiditet) leder till att vattnet blir mindre genomskinligt, mindre transparent).
RIFR Stämmer synonymen?/HNI

svTE typindelning
svFK Enligt Vattendirektivet skall man inom varje avrinningsdistrikt (vattendistrikt) utföra en karakterisering, dvs. en inventering av vilka ytvatten, grundvatten och kustvatten som finns i området, var de finns och hur de avgränsas och vad som utmärker dem samt vad som bedöms vara referensförhållanden (det naturliga, opåverkade tillståndet) för olika typer av vatten. Efter kategoriseringen (indelning i vilken kategori/sorts ytvatten det handlar om) skall man göra en typindelning, vilket innebär att definiera vattentypen utifrån sådana faktorer som styr förutsättningarna för växt- och djurlivet i vattnet. Syftet är att ge underlag för bedömningen om vattnets ekologisk status. Typindelning kan ske efter ett av två möjliga system (system A eller B), som definieras närmare i Vattendirektivet.

svTE tång
svUPTE tångskog
svFK Större arter av havslevande alger (makroalger) och vissa havslevande fanerogamer (gömfröiga växter, blomväxter) kallas tång.
svEX Exempel på tångväxter är blåstång, knöltång, bladtång och sågtång. Bandtång (ålgräs) är ett exempel på en fanerogam som räknas till tångväxterna.
svRETE sjögräsäng
svAN De stora brun-, grön- eller rödalgerna är inte fritt svävande, utan sitter fast på hårda bottnar med särskilda och mycket starka fästanordningar. De blomväxter som går in under begreppet tång växer däremot med rötter i mjukbottnar. Den stora brunalgen kelp är ett undantag, eftersom den i stora bälten driver omkring i havet. De, stora fleråriga havsväxterna är mycket viktiga som livsmiljö för vattenlevande djurarter. När en makroalg bildar ett stort sammanhängande bälte, som t.ex. blåstången i Östersjön, kallar man bältet för en tångskog. Blomväxter i stora bestånd brukar däremot kallas för sjögräsängar.

svTE UNCED
svFK FN:s konferens om miljö och utveckling.
enTE United Nations Conference on Environment and Development
enSYTE UNCED

svTE UNESCO
svFK FN:s organisation för utbildning, forskning och kultur.
enTE United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization
enSYTE UNESCO

svTE UNEP
svFK FN:s miljöprogram.
enTE United Nations Environment Programme
enSYTE UNEP

svTE undantagsregler
svFK För det som enligt Vattendirektivet klassas som kraftigt modifierat vatten, konstgjort vatten eller särskild vattenförekomst kan det bli aktuellt med tillfälliga eller permanenta undantag från direktivets krav på god ekologisk och kemisk status. Undantagsreglerna gäller möjligheten till längre tidsfrister för att uppnå målet eller mindre stränga miljömål än de som gäller allmänt för alla vatten.

svTE undervattensväxt
svDF växt som lever helt nedsänkt i vatten
svAN Några arter har sina blommor på vattenytan. Undervattensväxter kan vara fastsittande på bottnen med fästanordningar eller rötter, eller flyta omkring i vattnet.

svTE undersökande övervakning
svFK Övervakning enligt Vattendirektivet skall ske i form av kontrollerande övervakning, operativ övervakning respektive undersökande övervakning i ytvatten, grundvatten och skyddade områden. Undersökande övervakning skall göras i undantagsfall, till exempel vid olyckor eller där man inte känner till eller är osäker om orsakerna till att miljökvalitetsmål eller normer inte uppnås. Även för den undersökande övervakningen gäller att övervakning skall ske för en rad biologiska, hydromorfologiska och fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer.

svTE uppehållstid
svDF den tid (år, månader, dagar) under vilken näringsämnen eller andra ämnen stannar kvar i ett vattensystem genom att det finns interna s.k. sänkor för dessa ämnen
svAN En sänka är process som antingen blockerar (”stänger in”) ett ämne i cirkulationen i ett system, eller som på ett eller annat sätt eliminerar ämnet och på så sätt avlägsnar det från systemet.

svTE uppvällning
svDF En vertikal havsström, som inträffar när vatten rör sig i riktning utåt från en kontinent
svAN För att ersätta detta vatten vid kusten rör sig vatten från djupare, kallare vattenlager uppåt och ”fyller ut” tomrummet där. Ytvattentemperaturen sänks och det uppvällande djupvattnet kan ha en klimatutjämnande effekt. En annan mycket påtaglig effekt av uppvällning är att stora mängder näringsämnen från bottenzonen kommer upp i ytvattnet. Världens mest produktiva fiskeområden ligger i uppvällningsområden.

svTE uppåtgående trend
svFK Begreppet används i Vattendirektivet och det nya Grundvattendirektivet (dotterdirektivet till Vattendirektivet) för att beskriva tecken på mer ihållande försämring av kvaliteten, främst ökande föroreningshalter, eller kvantiteten (nivån) på grundvattnet till följd av påverkan på vattnet från mänskliga verksamheter. I det nya Grundvattendirektivet finns beskrivningar av hur man skall beräkna sådana uppåtgående trender. Om en uppåtgående trend kan konstateras skall man i sin åtgärdsplan för avrinningsområdet/vattendistriktet definiera vad som behöver göras för att kunna vända trenden.

svTE urlakning
svFK Begreppet urlakning används främst om t.ex. processen när en jord utarmas på näringsämnen, främst p.g.a. alltför intensiv odling, eller när metaller som är viktiga mikronäringsämnen, t.ex. kalcium, magnesium och kalium jonform, trängs ut av vätejoner i en försurad mark och därmed går förlorade för träd och växter, inklusive åkergrödor.

svTE utfiskning
svFK När fisket i ett område är mycket omfattande, inte står i proportion till fiskbeståndens förmåga att växa till och därför leder till att bestånden av de fiskarter som fångas minskar mycket kraftigt eller helt försvinner, handlar det om utfiskning.

svTE utjämningsmagasin
svDF stort magasin på ledningsnätet, där avloppsvatten kan magasineras tills det finns plats för det i reningsverket

svTE utsläpp
svDF tillförsel av luftburna eller vattenburna substanser, vanligen förorenande ämnen
svAN Ett utsläpp av föroreningar kan ske i vatten, i luft eller i marken. Utsläppet kommer från en utsläppskälla (föroreningskälla), dvs. en verksamhet eller installation som ger upphov till utsläpp av ämnen som förorsakar miljöeffekter eller problem. Man skiljer mellan antropogena (av människan orsakad) och naturliga källor, liksom mellan punktkällor och diffusa källor, samt mellan landbaserade och vattenbaserade källor. Punktkällor kan vara såväl stationära som rörliga; punktkällor har något slags konstruerat utsläpp ( avloppsrör, skorsten). Exempel på diffusa källor år läckage av näringsämnen från jordbruks- och skogsmark, läckage av olika ämnen från avfallstippar och gruvavfall, de gemensamma utsläppen från trafiken och annan förbränning (även om varje enskilt fordon eller kraftverk är en punktkälla) etc.

svTE utsläppsreglering
svDF reglering som kräver särskilda gränser för utsläppen, t.ex. ett gränsvärde för utsläpp, eller på annat sätt anger gränser eller villkor för effekter, art eller andra karaktäristika hos ett utsläpp eller driftsförhållanden som påverkar utsläpp
RF Vattendirektivet (Artikel 2)

svTE utströmningsområde
svRETE grundvattenbildning
svFK I ett utströmningsområde sker det en avtappning av grundvatten, antingen som ett flöde till rotzonen (där vattnet sedan avgår till luften genom växternas transpiration) eller som ett utflöde ur marken, till markytan eller direkt vattendragen. Ett utströmningsområde kan således definieras som ett område där grundvatten flödar ut ur grundvattenzonen. Motsatsen är inströmningsområde, som är den del av ett avrinningsområde där det sker en påfyllnad av grundvatten (grundvattenbildning).

svTE VA
svSYTE vatten och avlopp

svTE VA-teknik
svSYTE vatten- och avloppsteknik

svTE vandringshinder
svDF fysisk anordning eller en fysisk förändring av en miljö som leder till att fisk och bottenfauna mer eller mindre förhindras att förflytta sig inom ett vattendrag
svAN Det kan t.ex. vara en damm, en felaktigt anlagd vägtrumma eller den typ av förändringar i ett vattendrag som sker när vattendraget regleras för att användas för vattenkraft.

svTE vatten
svDF kemisk förening mellan väte och syre, med den kemiska formeln H&#x2082;O
svAN Vatten kan förekomma i fast form (som snö eller is), i flytande form och i gasform (som vattenånga). Av allt vatten som finns på jorden är 97,5 procent saltvatten -- varav 96,5 procent finns i haven -- eller brackvatten och bara 2,5 procent sötvatten.

svTE vattenanvändning
svDF vattentjänster samt all annan verksamhet som […] anges ha en väsentlig effekt på vattenstatusen
RF Vattendirektivet (Artikel 2)
RIFR Hur göra med utelämningen [...]?

svTE vattenbalans
svFK Med vattenbalans i ett avrinningsområde menas att nederbörden över området antingen lagras tillfälligt, avdunstar eller rinner av. Inom hydrologin används begreppet vattenbalans för att uttrycka det faktum att vattenmängden är oföränderlig, att tillförseln är lika stor som summan av bortförseln. Vattenbalans kan också vara detsamma som vätskebalans i kroppen, dvs. skillnaden mellan det vatten som en levande organism tar upp genom att dricka och äta och det vatten som kroppen gör sig av med genom utsöndring.

svTE vattenbruk
svDF odling av fisk, skaldjur, blötdjur (musslor och ostron) eller alger
svRETE akvakultur, havsbruk, fiskodling

svTE vattenburen
OKGR adj.
svFK Transport med vatten av olika ämnen, inklusive föroreningar. All typer av ämnen, partiklar och gaser, inklusive miljöföroreningar, kan transporteras med vindarna eller med rinnande vatten och strömmar från ett ställe till ett annat. Man talar om luftburna eller vattenburna ämnen, gaser eller partiklar. Ett typexempel på vattenburna ämnen är näringsämnen som i olika former transporteras med floder till havet. Detta kallas flodtransport och flodvattnet innehåller såväl humusämnen som näringsämnen som läckt ut från jordbruks- och skogsmark samt från andra marktyper.
RIFR ordklass?/HNI

svTE Vattendirektivet
svSYTE Ramdirektivet för vatten (Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område)
svFK Syftet med direktivet är att skapa en helhetssyn på Europas och de enskilda ländernas vattenresurser och att få en enhetlig, sammanhållen och övergripande lagstiftning för vatten. Länderna skall arbeta på ett nytt sätt i sin vattenförvaltning och utgå från avrinningsområden (naturens egna vattengränser) och inte från av människan införda administrativa gränser för att komma till rätta med brister i vattenmiljö och vattenkvalitet. Vattendirektivet omfattar alla typer av ytvatten (sjöar, vattendrag och kustvatten) och grundvatten, men inte öppet hav. Direktivet trädde i kraft den 22 december 2000 och skall vara genomfört i medlemsländerna år 2015.

svTE vattendelare
svFK En vattendelare kan vara en ytvattendelare eller en grundvattendelare . En vattendelare avgränsar ett avrinningsområde -- nederbörd som faller på området innanför vattendelaren kommer att bidra till tillrinningen och avrinningen (och grundvattenbildningen) inom området. En vattendelare utgör således också gränsen mellan två avrinningsområden. En ytvattendelare är ofta en höjd, något som syns i terrängen och som inte förändras. En grundvattendelare är en tänkt linje längs grundvattenytans höjdsträckning, alltså avgränsningen av det område från vilket grundvatten strömmar till en viss punkt, t.ex. en brunn eller en punkt i ett vattendrag.

svTE vattendrag
svFK Sammanfattande benämning på strömmande vatten -- allt från en liten bäck till en stor flod. Det finns inga allmänt vedertagna definitioner på vad som skall kallas å, bäck, älv, flod o.s.v. men det som karaktäriserar storleken på ett vattendrag är dess vattenföring (hur mycket vatten som passerar per tidsenhet genom en tvärsektion av vattendraget eller vid dess mynning vid havet).

svTE vattendistrikt
svFK För förvaltningen av kvaliteten på vattenmiljön, i enlighet med Vattendirektivet, har Sverige delats in i fem vattendistrikt. I direktivet används begreppet avrinningsdistrikt, vilket definieras som ”huvudenheten för förvaltning av avrinningsområden”. Enligt definitionen är ett avrinningsdistrikt ett ”land- och havsområde som utgörs av ett eller flera angränsande avrinningsområden tillsammans med deras förbundna grund- och kustvatten.” De fem svenska vattendistrikten är Bottenvikens vattendistrikt, Bottenhavets vattendistrikt, Norra Östersjöns vattendistrikt, Södra Östersjöns vattendistrikt och Västerhavets vattendistrikt. Indelningen i vattendistrikt följer vattnets naturliga flöden så att varje distrikt omfattar de landområden varifrån all ytvattenavrinning sker direkt till det angivna havet eller i avrinningsområden som mynnar i det angivna havet. Grundvattnet och kustvattenområdet ut till en nautisk mil utanför den baslinje som avses i lagen om Sveriges sjöterritorium skall ingå i vattendistrikten. Ytvatten, grundvatten, kustvatten och landområden vid kusten som inte kan hänföras till ett visst avrinningsområde skall hänföras till det vattendistrikt som är närmast eller lämpligast.

svTE vattenförande
OKGR adj.
svFK Med vattenförande menas att ett material (bergart, jordart eller annat fast material) innehåller sprickor eller porer som tillåter transport av vatten. Grundvattenförande jordlager är jord som tillåter bildning och transport av grundvatten.

svTE vattenförbrukning
svSYTE vattenkonsumtion
svDF den mängd vatten som används i någon samhällelig verksamhet, främst till hushåll, industri eller odling
svRETE vattenuttag
svAN Skillnaden mellan vattenuttag -- den mängd vatten som pumpas upp ur en vattentäkt för att användas -- och vattenförbrukning (vattenkonsumtion) är att en hel del av det uttagna vattnet återgår till vattensystemet i någon form (t.ex. som renat avloppsvatten), medan vatten som inte på något sätt återförs är att betrakta som ”konsumerat” och ”borta” -- även om det ju aldrig försvinner utan bara går vidare i vattnets eviga kretslopp på jorden. Det är dock inte säkert att det förbrukade vattnet återförs till samma område där den en gång togs ut.

svTE vattenförbund
svDF sammanslutningar som är bildade för att främja ett från allmän eller enskild synpunkt ändamålsenligt utnyttjande av vattnet i vattendrag, sjöar eller andra typer av vattenområden
svAN Det gör man genom rensning, reglering eller andra vattenvårdande åtgärder. Man prövar frågan om bildande av vattenförbund vid en förrättning.

svTE vattenförekomst
HONR 1
svSA i dagligt tal
svDF en specifik vattensamling i naturen, liten eller stor, dvs. att det finns vatten på ett visst ställe
svAN En sjö är en vattenförekomst, liksom en liten göl i skogen eller en bäck eller en kustvik.

svTE vattenförekomst
HONR 2
svDF en avgränsad och betydande ytvattenförekomst som till exempel en sjö, ett magasin, en å, flod eller kanal, ett vatten i övergångszon eller en kustvattensträcka
RF Vattendirektivet (Artikel 2)
svAN Enligt direktivet är en grundvattenförekomst ”en avgränsad volym grundvatten i en eller flera akviferer”.

svTE vattenförekomst
HONR 3
svDF den minsta storheten för beskrivning och bedömning av vatten
RF Vattendirektivet
svAN En vattenförekomst är homogen i samtliga indelningar som går att göra. En vattenförekomst tillhör sålunda en typ, har en status (vattenkvalitet) och bedöms utsättas för en specificerad nivå av påverkan. Ett vattendrag eller en sjö kan alltså bestå av flera vattenförekomster.

svTE vattenföring
svDF storleken på ett vattendrag kan beskrivas genom storleken på vattenföringen, dvs. hur många kubikmeter vatten som passerar per sekund genom en tvärsektion av vattendraget eller vid dess mynning vid havet

svTE vattenförsörjning
svDF distribution och tillförsel av i första hand dricksvatten (vatten till hushåll och institutioner för användning som dricksvatten, tvättvatten etc.) men även av vatten för bevattning och användning i industrin
svAN I ett vattenförsörjningssystem ingår vattentäkter, vattenverk, vattenreservoarer och vattenledningssystem.

svTE vattenförvaltning
svDF planering, skötsel och vård av vattenresurser

svTE vattenhalt
svFK Vattenhalten anger hur stor andel av den totala volymen eller vikten hos ett material som utgörs av vatten.

svTE vatten i övergångszon
svDF förekomst av ytvatten i närheten av flodutlopp, som delvis är av salthaltig karaktär till följd av närheten till kustvatten men som på ett väsentligt sätt påverkas av sötvattenströmmar
RF Vattendirektivet (Artikel 2)

svTE vattenkraft
svDF elproduktion med vattenkraftverk
svAN I ett vattenkraftverk utnyttjar man höjdskillnaden mellan två vattennivåer. Vatten från den högre nivån strömmar genom en turbin som börjar rotera. Turbinen driver en generator som omvandlar vattnets energi till elektricitet. I en transformator ökas spänningen i elektriciteten så att den kan transporteras ut på ledningar till konsumenterna.

svTE vattenmagasin
svSYTE vattenreservoar
svSYTE regleringsmagasin
svDF i regel en konstgjord vattensamling, som dämts upp i en flod (älv) 

svTE vattenmättad
svFK Markvatten är det vatten som finns i marken ovanför grundvattenytan.I detta övre område i marken, som kallas den omättade zonen eller markvattenzonen, finns det inte bara vatten utan
 också luft i porerna mellan jordpartiklarna. När växter tar upp vatten ur marken, vatten avdunstar vid markytan, eller vattennivån sänks genom dränering, minskar vattenfyllnadsgraden i porerna och när vatten rinner ner i marken (infiltreras) ökar den. Den nedre, mättade zonen kallas grundvattenzonen. Markvattnet har en nyckelroll i vattnets kretslopp, eftersom det är i den omättade zonen som det avgörs om det infiltrerade vattnet kommer att återgå till atmosfären som vattenånga eller om det kan transporteras vidare till grundvattnet. Begreppet vattenmättnad används också när mark fått ta emot mycket vatten, från nederbörd eller bevattning eller genom översvämning, och det inte kan sjunka ner mer vatten i marken.

svTE vattenområde
svDF område som täcks av vatten vid högsta förutsebara vattenstånd
RF Miljöbalkens 11 kapitel

svTE vattenomsättning
svUPTE vattenutbyte
svFK Vattnet i en sjö eller ett havsområde byts gradvis ut när nytt vatten flödar in och befintligt vatten strömmar vidare eller transporteras till ett utlopp. Cirkulationen av vatten -- vattenutbytet -- kallas vattenomsättning.

svTE vattenpelare
svDF vattenmassan från ytan till bottnen
svAN Att något finns i hela vattenpelaren betyder sålunda att det finns vertikalt i hela vattenmassan.

svTE vattenreglering
svDF ingrepp i ett naturligt vattensystem för att ändra vattennivån i en sjö (sjöreglering, oftast för att få mer odlings- eller betesmark) eller vattenföringen i ett vattendrag (för att utnyttja vattenkraft)
svAN Sjöar och floder regleras för produktion av vattenkraft, för att få vatten till bevattning, för att underlätta för sjöfarten eller för att minska risken för översvämningar. Sjöar kan också regleras t.ex. för att underlätta vattenförsörjning.

svTE vattensjuk
svFK Ett gammalt uttryck som använts om våtmarker, t.ex. försumpad mark eller annan mark som var ”våt”, sumpig, dyig eller på annat sätt permanent dominerad av vatten och därmed inte användbar för t.ex. odling.

svTE vattenskyddsområde
svDF avgränsat område för skydd av dricksvattenförekomst
svAN Vattenskyddsområden för yt- eller grundvattentäkter kan indelas i olika zoner: Vattentäktszon, primär skyddszon, sekundär skyddszon och tertiär skyddszon. Beslutas med stöd av 7 kap. 21 § miljöbalken.

svTE vattenstånd
svDF vattenytans höjd i sjöar och floder eller vid havskuster i förhållande till en referenspunkt på land

svTE vattentjänst
svDF alla tjänster som tillhandahåller hushåll, myndigheter eller någon slags ekonomisk verksamhet: a) uttag, uppdämning, lagring, rening och distribution av ytvatten eller grundvatten, b) insamling och rening av avloppsvatten, som senare släpps ut till ytvatten
RF Vattendirektivet (Artikel 2)

svTE vattentäkt
svDF bortledande av grund- eller ytvatten för vattenförsörjning och de tekniska anordningar som krävs för vattenuttag
RF Socialstyrelsen
svAN Beteckningen används också om grundvattenmagasin, sjö eller vattendrag där vattenverk hämtar sitt råvatten.

svTE vattentäktområde
svDF område med en eller flera vattentäkter

svTE vattentäktszon
svFK Vattenskyddsområde för yt- eller grundvattentäkter indelas i olika zoner: Vattentäktszon (vattentäktområde), primär skyddszon , sekundär skyddszon och tertiär skyddszon. Vattentäktszonen är området närmast uttagspunkten.

svTE vattenuttag
svSYTE vattenförbrukning
svDF den mängd (rå)vatten som pumpas upp ur grundvattenakviferer eller ytvattensamlingar (sjöar, vattendrag eller kustvattenområden) för att användas i samhället som vatten till hushåll eller institutioner, vatten för bevattning, vatten för industriproduktion etc. är uttaget av vatten
svAN Vattenuttag kan vara kommunalt eller enskilt. Kommunala vattenuttag är vattenuttag som görs till kommunala vattenverk. Enskilda vattenuttag är vattenuttag från en egen vattentäkt, vanligtvis en privat brunn (för hushåll), men också t.ex. när en industri tar upp havsvatten för att använda t.ex. som kylvatten i en industriprocess. Man talar om vattenuttag för ett helt land (allt vatten som pumpas från en vattenkälla till olika användningsområden i ett land under en viss tidsperiod) eller vattenuttag per person i ett land (hur mycket vatten per person som tas från olika vattenkällor).

svTE vattenverk
HONR 1
svDF anläggning dit råvatten leds från ett eller flera vattentäktområden

svTE vattenverk
HONR 2
svDF del av anläggning för dricksvattenförsörjning för uppfodring, beredning eller liknande hantering av dricksvatten samt tillhörande reservoarer eller liknande anordningar för förvaring av dricksvatten
RF Socialstyrelsens

svTE vattenvård
svDF åtgärder för att i ett helhetsperspektiv skydda ytvatten och grundvatten och vattenberoende miljöer från skadlig påverkan (främst förorening och alltför stora uttag) är vattenvård
svAN Ofta talar man om vattenplanering och vattenvård, dvs. att se helheten i planering av markanvändning och vattenanvändning tillsammans med åtgärder för att direkt skydda, vårda och klokt använda vattenresurser.

svTE vattenvårdsförbund
svFK Vattenvårdsförbund organiserar som regel kommuner, industrier etc., som utnyttjar vattendragen som täkt, recipient eller för kraftproduktion. Verksamheten består som regel av övervakning av vattenkvalitén (samordnad recipientkontroll) och kontroll av flöden och nivåer. Vissa förbund tar även upp och prioriterar mellan olika vattenvårdsåtgärder. Deltagandet är frivilligt. Det finns andra namn på sammanslutningar som påminner om vattenvårdsförbund t.ex. vattendragsförbund eller kustvattenförbund.

svTE vattnets kretslopp
svSYTE vattencykeln
svSYTE hydrologisk cykel
svSYTE hydrologiskt kretslopp
svFK Vattnet på jorden går runt i ett evigt kretslopp och det sker ett ständigt utbyte av vatten mellan havet, luften, sjöarna, vattendragen, marken, isarna och glaciärerna och växtligheten. Det är vattnets kretslopp, som också kallas hydrologisk cykel eller hydrologiskt kretslopp.

svTE vertebrat
svDF djur med ryggrad
svRETE evertebrat
svAN Ryggradslösa djur kallas evertebrater.

svTE vittring
svFK När bergarter sönderdelas genom mekaniska eller kemiska processer kallas det vittring. Områden med lättvittrade bergarter är mer skyddade mot försurning än områden med urberg. Det beror på att naturliga vittringsprocesser frigör vätekarbonatjoner, som neutraliserar försurande vätejoner.

svTE VOC
svSYTE flyktiga organiska ämnen
svFK VOCs är en samlingsbeteckning för många olika ämnen, som har gemensamt att de innehåller kol och väte och lätt kan förångas. Flyktiga organiska ämnen avgår t.ex. när råolja och olika förädlade oljeprodukter förångas i olika led av hanteringen. Flyktiga organiska ämnen förekommer också i bl.a. lösningsmedel och lacker samt är en restprodukt vid förbränning. Med NMVOC (Non-methane volatile organic compounds) m enas de föreningar som huvudsakligen släpps ut från djurhållning. Biltrafiken är en mycket stor källa till utsläpp av VOCs. Flyktiga organiska ämnen bidrar vid bildningen av fotokemiska oxidanter, ämnen som bildas i atmosfären genom kemiska reaktioner mellan luftföroreningar (kvävedioxid och kolväten) under inverkan av solljus. Ozon är den mest kända av de fotokemiska oxidanterna.
svEX Exempel på VOCs är bensen, propan, toluen, styrén, trikloretylen, alkoholer och metan.
enTE volatile organic compounds

svTE vårblomning
svFK När stora mängder mikroskopiska, fritt svävande alger fotosyntetiserar, delar sig och klumpas samman ser vi dem som grön-, gul-, brun- eller rödaktiga lager på vattenytan eller som en ”soppa” i vattnet. Begreppet algblomning används för tillfällen då algerna växer till och delar sig mycket kraftigt under en begränsad tidsperiod på grund av den rika tillgången på växttillgängliga näringsämnen i vattnet. Algblomningar är en normal och viktig företeelse i vattenmiljöer (primärproduktionen, den första byggstenen i den akvatiska näringsväven), men blir ett problem när de inträffar alltför ofta, är mycket stora, pågår under en lång tid och eventuellt också bildar giftiga ämnen. Den helt naturliga och nödvändiga algtillväxt som sker på våren, när det finns näring i vattnet och solljuset är tillräckligt starkt, kallas vårblomning. Många arter av växtplankton blommar helt naturligt också en gång på hösten (höstblomning).

svTE vårflod
svSYTE vårflöde
svDF särskilt stor vattenföring i vattendrag på våren till följd av snö- och issmältningen

svTE våtkompostering
svSYTE aerob termofil slamstabilisering
svDF sätt att behandla organiskt avfall, som t.ex. avloppsvatten från toaletter (svartvatten) och källsorterat matavfall
svAN Våtkompostering (aerob termofil slamstabilisering) innebär att det insamlade materialet luftas under omrörning. Avloppsvattnet sambehandlas med organiskt hushållsavfall i en reaktor. Energi frigörs i form av värme. För att slutprodukten skall kunna användas som gödsel måste materialet hygieniseras. Det åstadkommer man om temperaturen i reaktorn kommer upp i minst 55 grader under en längre tid (flera dagar).
RIFR Ok med synonymen?/HNI

svTE våtmark
svDF mark där vattnet under en stor del av året finns nära under, i eller strax över markytan
svAN Även växtlighetstäckta vattenområden och långgrunda stränder är våtmarker. Enligt den internationella våtmarkskonventionen (Ramsarkonventionen) är våtmarker ”sumpmarker, kärr, torvmossar eller vattenområden, vare sig de är naturliga eller konstgjorda, permanenta eller tillfälliga eller har ett vatten som är stillastående eller rinnande, sött, bräckt eller salt. I detta innefattas sådana havsområden vilkas djup vid lågvatten icke överstiger sex meter”.

svTE världshavet
svFK Allt det vi kallar hav på jorden, alltså havet som fenomen och företeelse. Världshavet delas sedan in i de tre oceanerna Stilla havet, Atlanten och Indiska oceanen. Enligt vissa definitioner räknas även Norra Ishavet och Södra Ishavet (Antarktiska Oceanen) till oceanerna. Oceanerna har i sin tur ett antal bihav, som i sin tur kallas medelhav eller randhav och som i sin tur är indelade i olika kategorier.
RIFR skr: versal?/HNI

svTE Västerhavet
svFK Formellt sett finns inte ”Västerhavet” som namn på något havsområde, men det område som vi i Sverige kallar Västerhavet omfattar Kattegatt och Skagerrak. Ibland används ”Västerhavet” också används som beteckning på Kattegatt, Skagerrak och hela Nordsjön, alltså ”havet väster om Sverige”.

svTE växtplankton
svSYTE fytoplankton
svSYTE planktonalger
svDF små växter (alger) som flyter fritt i havens och sjöarnas övre vattenlager
svAN Kallas även fytoplankton eller planktonalger.

svTE växtsamhälle
svDF växtarter som påverkar varandra och varandras livsförhållanden

svTE växttillgänglig
svDF tillstånd då näringsämnen som kväve och fosfor finns tillgängliga i en kemisk form som växter, inklusive alger, kan tillgodogöra sig
svAN Växter kan inte utnyttja näringsämnen om dessa finns i organisk form. Enbart i oorganisk form -- som nitrat-, ammonium- och fosfatjoner -- kan dessa näringsämnen tas upp av växter och användas i deras fotosyntes.

svTE ytavrinning
svDF vattenflöde på markytan, dvs. vatten som rinner vidare på markytan och inte sjunker ner i marken

svTE yttre vattenresurser
svFK Ett lands totala mängd förnybart färskvatten utgörs av det vatten som finns i landets floder och vattenmagasin och som har sitt ursprung antingen i den nederbörd som faller över landet (inre vattenresurser) eller i sådana gränsöverskridande vattendrag och vattenmagasin som man delar med andra länder, som är landets yttre vattenresurser.

svTE ytvatten
svDF inlandsvatten utom grundvatten i övergångszon och kustvatten, utom när det gäller kemisk status då det även skall inbegripa territorialvatten
RF Vattendirektivet (Artikel 2)
svRETE grundvatten
svAN En mer allmän definition av ytvatten är sjöar, vattendrag och hav. Motsatsen till ytvatten är då grundvatten.

svTE ytvattendelare
svFK En vattendelare kan vara en ytvattendelare eller en grundvattendelare . En vattendelare avgränsar ett avrinningsområde -- nederbörd som faller på området innanför vattendelaren kommer att bidra till tillrinningen och avrinningen (och grundvattenbildningen) inom området. En vattendelare utgör således också gränsen mellan två avrinningsområden. En ytvattendelare är ofta en höjd, något som syns i terrängen och som inte förändras.

svTE ytvattenförekomst
RF Vattendirektivet (Artikel 2)
svDF avgränsad och betydande ytvattenförekomst som till exempel en sjö, ett magasin, en å, flod eller kanal, ett vatten i övergångszon eller en kustvattensträcka
svRETE grundvattenförekomst
svAN En vattenförekomst är också, enligt Vattendirektivet, den minsta storheten för beskrivning och bedömning av vatten. En vattenförekomst är homogen i samtliga indelningar som går att göra. En vattenförekomst tillhör sålunda en typ, har en status (vattenkvalitet) och bedöms utsättas för en specificerad nivå av påverkan. Ett vattendrag eller en sjö kan alltså bestå av flera vattenförekomster.

svTE ytvattenstatus
svDF allmän benämning på statusen hos en ytvattenförekomst, som bestäms av dess ekologiska status eller dess kemiska status, beroende på vilkendera som är sämst
RF Vattendirektivet (Artikel 2)

svTE ytvattentäkt
svDF vattensamling (sjö, vattendrag eller kustvatten) som används för att pumpa upp råvatten som bereds för att användas som dricksvatten eller för användning i industrin

svTE zoobentos
svDF djur som lever på bottnen av en sjö, ett vattendrag eller ett havsområde
svRETE  bental
svAN Bentalen (bentiska zonen) består av den nedre delen av strandzonen, där solljuset fortfarande kan tränga ner men som gränsar till den icke solbelysta bottnen, samt hela den icke solbelysta delen av sjö- eller havsbottnen. Bentos är beteckningen på bottenlevande organismer (bentiska organismer). Bottenlevande djur kallas för zoobentos, bottenlevande växter kallas fytobentos och mikroskopiska bottenlevande organismer kallas mikrobentos.

svTE å
svFK Det finns ingen klar definition av vad som utmärker ett vattendrag som skall kallas ”å”. Enligt en definition är ån ett mindre strömmande vattendrag, som är större än en bäck men mindre än en älv. Enligt en annan definition ”rinner det mindre vatten i åarna än i älvarna och i bäckarna rinner vanligen minst” (”en norrländsk bäck kan vara betydligt större än en gotländsk å”). Åar och bäckar kan delas upp i sådana som till de stora sjöarnas utlopp, sydsvenska höglandets bäckar och åar samt södra Sveriges slättlandåsar.

svTE Ålands hav
svFK Ålands hav ingår i havsområdet Bottniska viken. Det grunda och örika Ålands hav och tillika grunda och örika Skärgårdshavet ligger mellan Bottenhavet och Egentliga Östersjön.

svTE ålgräs
svFK En blomväxt i havet. Det finns inte många blommande växter i havet, men sjögräsarten, ålgräs (Zostera marina) är en av dessa och en mycket viktig art i södra Östersjön. I denna del av Östersjön förekommer stora ålgräsängar på mjuka, sandiga kust- och strandnära grunda bottnar. Ålgräsängar är typiska och viktiga biotoper på grunda bottnar i södra Östersjön, och är här lika viktig som nyckelart som blåstången är på hårda bottnar. Liksom andra blomväxter har ålgräset rötter med vilka de sitter fast i sedimenten/bottnen.

svTE Århuskonventionen
svSYTE Konventionen om allmänhetens tillgång till miljöinformation och deltagande i beslutsfattande på miljöområdet samt rättslig prövning av miljöfrågor
svFK Konventionen knyter samman frågor om miljö och mänskliga rättigheter med utgångspunkt från skyldigheterna inför kommande generationer. I konventionen framhävs att hållbar utveckling bara kan nås om alla berörda parter strävar mot detta mål. Samspelet i ett demokratiskt sammanhang mellan medborgarna och statliga organ betonas och behovet av en ny process för allmänhetens deltagande i både förhandling om och genomförande av internationella avtal lyfts fram. Konventionen handlar i grunden om förhållandet mellan medborgarna och deras regeringar och är därför också ett avtal om regeringarnas ansvarsskyldighet, om deras öppenhet och vilja att gå medborgarna till mötes. Enligt konventionen har medborgarna rättigheter vad gäller tillgång till miljöinformation och deltagande i beslutsfattande på miljöområdet samt rättslig prövning av miljöfrågor.
enTE Convention on Access to Information, Public Participation in Decision-making and Access to Justice in Environmental Matters

svTE återcirkulering
svFK När näringsämnen bundna i organiskt material frigörs så att ämnena åter blir tillgängliga för algtillväxt kallas det återcirkulering.

svTE återkolonisering
svFK När bottenlevande djur kommer tillbaka till och etablerar sig på nytt i ett bottenområde där det har varit svår syrebrist.

svTE åtgärdsprogram
svAN Krav på att utarbeta åtgärdsprogram för att nå de uppsatta målen finns i flera EG-direktiv. I Vattendirektivet är kravet på åtgärdsprogram (en handlingsplan för det som behöver göras för att uppnå målet god vattenstatus inom ett vattendistrikt) kopplat till övriga moment för att genomföra direktivet. Åtgärdsprogrammet skall utformas mot bakgrund av kunskaperna från k araktärisering/bakgrundsbeskrivning och klassificeringen som skall göras enligt direktivet.
 Åtgärdsprogrammet skall, på grundval av denna kunskap och analys, visa hur man inom distriktet behöver gå till väga för att kunna nå de miljömål som satts upp för distriktets vattenförekomster. Åtgärdsprogrammet, som skall ses som ett underlag för strategisk planering, blir ett mycket centralt dokument i det framtida vattenvårdsarbetet.

svTE älv
svAN De största och bredaste strömmande vattendragen i Finland, Norge och Sverige kallas älvar (i Norden används inte begreppet flod). Det finns inga vedertagna storleksgränser för vad som kan kallas älv. Utmärkande för norska och svenska älvar är att de har områden av kraftiga forsar med mellanliggande sträckor av lugnvatten, medan de finska älvarna har mindre branta fallsträckor.

svTE älvdämme
svDF kraftverksmagasin, för att lagra vatten
svAN I ett älvdämme hålls vattennivån nästan konstant men flödet ändras.

svTE älvsjö
svSYTE fjärd
GE dial.
svAN Där en älv vidgar sig, med en strömfåra i mitten, ligger en älvsjö. Kallas också dialektalt för fjärd (till skillnad från språkbruket i andra delar av landet, där en fjärd ligger vid havets kust).

svTE öppen akvifer
svRETE sluten akvifer
svAN En akvifer är en geologisk bildning som har så stor lagringskapacitet och är så genomsläpplig att grundvatten kan utvinnas ur den i användbara mängder. I en akvifer kan det finnas ett eller flera grundvattenmagasin. En akvifer kan vara öppen eller sluten. I en öppen akvifer sammanfaller grundvattenytan med grundvattenzonens övre gräns (akviferen avgränsas uppåt av en fri grundvattenyta).

svTE öring-rödingsjö
svDF sjö i Norrland, där man finner fiskarterna öring och röding och dessutom ofta andra kallvattenfiskar som harr eller lake

svTE Östersjöområdet
svSYTE Östersjön
svAN Östersjöområdet består av flera havsområden, som tillsammans brukar kallas för Östersjön. Med undantag av Bälthavet, Öresund och Kattegatt ingår alla övriga havsområden runt Sverige -- Bottniska viken, Finska viken, Rigabukten och Egentliga Östersjön -- i det stora område som brukar kallas Östersjön.

svTE överfiske
svDF hårt fiske, där man fångar mer fisk än vad som hinner växa till
svAN Fiskbestånden minskar därför successivt.
svRETE utfiskning

svTE övergångsvatten
svDF vatten i övergångszon
svAN Enligt definitionen i Vattendirektivet (Artikel 2) ”förekomst av ytvatten i närheten av flodutlopp, som delvis är av salthaltig karaktär till följd av närheten till kustvatten men som på ett väsentligt sätt påverkas av sötvattenströmmar”.

svTE översiktsplan
svSYTE kommunal översiktsplan
svAN Enligt bestämmelserna i plan- och bygglagen skall alla kommuner ha en aktuell översiktsplan, som omfattar hela kommunen. Planen skall visa de stora dragen i fråga om användningen av mark- och vattenområden samt kommunens syn på hur den bebyggda miljön skall utvecklas och bevaras. Översiktsplanen skall ge vägledning för andra beslut om hur mark, vatten och bebyggd miljö skall användas. En översiktsplan är inte juridiskt bindande för myndigheter eller enskilda. I planen skall kommunen redovisa olika allmänna intressen och de miljö- och riskfaktorer som bör beaktas. Där skall också redovisas hur kommunen avser att tillgodose förekommande riksintressen och gällande miljökvalitetsnormer. När planen upprättas eller ändras skall kommunen samråda med berörda myndigheter, sammanslutningar och enskilda som berörs samt också samråda med länsstyrelsen (som har att ta till vara och samordna statens intressen). För vissa delar av kommunen kan kommunen öka översiktsplanens detaljeringsgrad. Sådana delar av översiktsplanen, som innehåller mer detaljerad information och detaljerade riktlinjer, brukar kallas fördjupad översiktsplan eller delöversiktsplan.

svTE översilning
svUPTE översilningsäng
svAN Översilning innebär att yt- eller grundvatten rinner ut över mark. Naturlig översilning förekommer på vissa torvmarker, t.ex. blandmyrar, och i viss skogsmark. På 1800-talet infördes skapad översilning, dvs. medveten ytbevattning av ängsmark som ett sätt att öka höskörden. Vatten leddes ut över ängen med hjälp av grävda diken och dämmen. Näringsämnena i vattnet från t.ex. en bäck gödde därmed gräs och andra växter på ängen. Under 1890-talet, när översilningen var som mest omfattande i Sverige, bevattnade man ca 30 000 hektar fuktängar på detta sätt (översilningsängar, eller silängar). Metoden att leda ut vatten över mark och låta det sjunka ner i marken har åter blivit aktuell, men diskuteras och prövas nu som en metod att rena avloppsvatten från kväve.

svTE övervakning
svAN Övervakning enligt Vattendirektivet skall ske i form av kontrollerande övervakning, operativ övervakning respektive undersökande övervakning i ytvatten, grundvatten och skyddade områden.

svTE övervattensväxter
GR pl.
svDF vattenlevande växter som har sina rötter i bottnen men de gröna delarna ovanför vattenytan
svAN Andra kategorier av vattenlevande växter i sjöar och vattendrag är flytbladsväxter och undervattensväxt er.
